Varför kan vi ibland njuta av att bli riktigt rädda som när vi ser en skräckfilm eller går in i spökhuset på nöjesfältet medan vi knappast njuter av att bli jagade av en främling en mörk natt. Skillnaden ligger i vår hjärnas förmåga att bedöma sammanhang och en känsla av kontroll menar experter på området.
Rädsla har funnits sedan tidernas begynnelse, det är en grundläggande och djupt liggande överlevnadsinstinkt som utvecklats genom historien för att skydda levande organismer mot det som kan hota deras existens. Rädsla kan vara något så enkelt och subtilt som en antenn hos en snigel som dras in när den vidrörs, det kan också vara något så komplext som existensiell ångest hos en människa skriver forskarna och psykiatrikerna Arash Javanbakht och Linda Saab, vid Wayne State University på The converation.
Samma signaler styr rädsla som styr glädje
Om man ser till hjärnan och människans psykologi är det samma signalsubstanser som är triggar vår fly-eller-fäkta-respons som även styr mer positiva upplevelser som glädje och upphetsning, skriver de. Därför är det logiskt att den upphetsning vi känner när vi blivit uppskrämda även kan ha en positiv sida. Men vad är skillnaden på att uppleva spänning och att vara skräckslagen på riktigt?
Förståelse för sammanhang är avgörande
Psykiatrikerna förklarar det hela med att det rör sig om sammanhang. När vår tänkande hjärna ger respons till vår känslohjärna upplever vi att vi en känsla av trygghet och vi kan snabbt förändra vår upplevelse av rädsla till en känsla av upphetsning. Som exempel nämner de att när du går in i nöjesfältets spökhus och förväntar dig att ett spöke ska komma och skrämma dig – då vet du att det inte föreligger något verkligt hot och du kan snabbt omvärdera din upplevelse från rädsla till att känna dig road. Till skillnad från om du skulle gå i en mörk allé en kväll och någon börjar jaga dig, då skulle både den känslomässiga och den tänkande delen av din hjärna vara överens om att det var en farlig situation och att det var dags att lägga benen på ryggen.
LÄS OCKSÅ: Deprimerade dras till det negativa
Men hur gör hjärnan då detta?
Rädsla börjar i hjärnan och sprider sig ut i kroppen som anpassar sig för den bästa reaktionen för situationen – om det är att fly eller att stanna och ta striden. Denna reaktion startar i den del av hjärnan som kallas amygdalan. Amygdalan aktiveras till exempel när vi ser ett ansikte som visar en känsla, särskilt om den känslan är rädsla eller ilska. Ett hot såsom åsynen av ett rovdjur triggar rädsla i amygdalan som i sin tur aktiverar andra områden i hjärnan som förbereder oss bland annat genom att påverka stresshormoner. Det påverkar också det sympatiska nervsystemet vilket får flera konsekvenser i kroppen – hjärnan blir hyperalert, pupillerna vidgar sig och vår andning ökar, precis som pulsen. Och kroppsfunktioner som inte är fullt så viktiga för vår omedelbara överlevnad som till exempel matsmältningen sätts på sparlåga.
Vi blir försäkrade att allt är OK
Hippocampus – en annan del av hjärnan – är starkt sammanlänkad med amygdalan. Här tolkas det vi uppfattar som hot och hjälper oss bedöma om hotet är verkligt. Till exempel att se ett lejon i det vilda kan och bör trigga stark rädsla medan om vi ser ett på ett zoo är det mer troligt att vi tycker att det är gulligt. Detta beror på att hippocampus sätter saker i ett sammanhang och genom det dämpar amygdalans rädsloreaktion. Lite förenklat kan man säga att vår tänkande hjärna försäkrar vår känslohjärna att allt är OK.
LÄS OCKSÅ: Anders vill vidga ramarna för vad som anses normalt
Lär genom erfarenhet och instruktion
Men hur lär vi oss då att förstå skillnaden? I likhet med andra djur lär vi oss rädsla genom egna erfarenheter som att bli anfallen av en argsint hund eller genom att se det hända någon annan. Men vi människor har även den unika förmågan att kunna lära oss genom att bli instruerade alltså genom att någon talar om för oss eller genom läst information. På liknande sätt lär vi oss trygghet som till exempel att se någon kela med en tam och vänligt sinnad hund.
Varför tycker vi då om att bli rädda?
Rädsla distraherar oss, vilket kan vara en positiv upplevelse. I det ögoblick något skrämmande inträffar är vi på helspänn och allt som vi vanligtvis går och grubblar över är som bortblåst som bråk på jobbet eller det där provet vi måste göra – det tar oss direkt till nuet. När vi dessutom delar upplevelsen med andra kan vi också märka att känslorna smittar – vi är sociala varelser och lär oss av varandra. Så när du tittar på din vän inne i spökhuset och ser att hon slutat vara rädd och istället skrattar kan du plocka upp hennes känsloläge vilket kan ha en positiv inverkan på ditt eget.
LÄS OCKSÅ: Därför är tystnad viktig för hjärnan
En känsla av kontroll
Även om alla dessa faktorer – sammanhang, distraktion och social inlärning har inflytande på hur vi upplever rädsla så är den gemensamma nämnaren en känsla av kontroll. När vi kan skilja på vad som utgör och vad som inte utgör ett hot, sortera in upplevelsen i facket för ofarlig händelser och istället njuta av spänningen har vi en känsla av att vi har koll på läget och känslan av kontroll är avgörande för hur vi upplever och reagerar på rädsla. När vi kommit över vår första reaktion att fly eller slåss känner vi oss istället nöjda och litar på vår förmåga att möta det som skrämde oss.
Rädsla kan även vara sjuklig
Rädsla kan också slå över i sjukdom och orsaka stora problem i en människas liv, skriver experterna. Nästan var fjärde vuxen har upplevt någon form av ångestproblematik någon gång i livet och nästan var tionde har upplevt posttraumatisk stress. Ångest och sjuklig rädsla kan uttrycka sig på många olika sätt och startar ofta i unga år.
Översättning av Nina Törmark
Källa: Texten är en fri översättning av artikeln ”Why We Love to Be Scared, According to Science” av psykiatrikerna Arash Javanbakht och Linda Saab, vid Wayne State University ursprungligen publicerad på brittiska sajten The conversation.
Vill du lära dig mer om hjärnan?
Gå in på Kureras ”Hjärnklok skola” och låt kiropraktor Marin Fransson lära dig mer.
Vill du läsa fler liknande artiklar?
Gilla Kurera på Facebook och signa upp dig för Kureras nyhetsbrev så missar du inget!