Trebarnsmamman Hanna Ekegren tycker inte att man behöver lägga sina drömmar åt sidan bara för att man får barn. I sin krönika berättar hon hur hon inte har väntat med att realisera sina drömmar.
Jag träffade min blivande man på juldagen år 2000. På en gågata, utanför ett kebabställe, efter uteställenas stängning. Sommaren året efter var jag gravid. Det var planerat. Det var efterlängtat. Vi var lyckliga. När vi sedan fick vårt första barn, en son, satte jag allt annat på vänt. Allt mitt fokus handlade om att vara en bra mamma, en närvarande och nära mamma. Drömmar som inte hade med mitt barn att göra placerades i en byrålåda. Lådan låstes och nyckeln var under flera år borta. Inte förrän mitt äldsta barn var åtta år återfann jag den. Då hade vi även haft lyckan att få en tre år yngre dotter.
LÄS OCKSÅ: Droppa perfektionismen och bli en bättre förälder
Jag åkte in till stan och köpte en målarduk och färger, satte mig på golvet i vårt nyrenoverade hus och började måla. En känsla av frihet sköljde över mig och alla krav och måsten lades åt sidan för en stund. Jag var i min bubbla, min kreativa bubbla och jag fann en stor glädje i att jag relativt snart hittade ett färg- och formspråk som skiljde sig från allt jag tidigare hade haft. Penslarna lämnade jag därhän och målade istället med händer och fingrar. Detaljrikedomen som jag ägnat mig åt i yngre år var borta och ersatt av större former, där ögon, komposition och färg var det viktiga.
LÄS OCKSÅ: Stressade gravida får fler komplikationer
Att återigen få vara kreativ var pusselbiten som gjorde mitt liv komplett. Trodde jag. Men än bättre skulle det bli. Efter ett par år, då vi även fick vårt tredje barn, tog mitt konstnärskap allt större plats. Då jag samtidigt arbetade som grafisk formgivare kände jag att det höll på att bli för mycket. Antingen skulle jag få bromsa måleriet eller så skulle jag få gå ner i tid på mitt arbete.
– Du ska inte gå ner i tid, du ska sluta, sa min man. Jag tror på dig. Du ska ägna dig åt konsten.
Sagt och gjort. Jag sade upp mig. Prövade mina konstnärsvingar på riktigt. Och de bar! Min man byggde en liten ateljé till mig i vår trädgård och min kalender och mitt liv fylldes med beställningar, utställningar och samarbeten. Jag levde min dröm.
LÄS OCKSÅ: Förälder – glöm inte bort att ta hand om dig själv!
Att arbeta hemifrån gjorde även att jag kunde ägna mig åt barnen mer. Jag kunde vara den där närvarande mamman som jag ville vara då vårt första barn var nyfött. Jag fanns där då de kom hem från skola och förskola. Jag kunde anpassa mitt arbete efter barnen.
Nu har barnen blivit större. Vår äldste son är 18, vår dotter 15 och vår yngste son 9. De är mer självgående nu men likväl upplever jag att de tycker om att man är närvarande och för det mesta hemma när de kommer från skolan.
Med det sagt. Jag tror inte att man behöver lägga sina drömmar åt sidan bara för att man får barn. Det finns utrymme att vara mer än mamma, även om mamma är det största och bästa du kan vara. Du behöver inte vänta med att försöka realisera dina drömmar. Livet är här och nu.
Jag lever fortfarande min dröm. Både som mamma och konstnär.
Av Hanna Ekegren, konstnär och trebarnsmamma
Kureras sektion Krönikan ger möjligheten att ventilera en tanke, idé eller åsikt.
Krönikan skrivs av skribenter som är fristående från Kurera och behöver alltså inte handla om åsikter Kurera delar. Är du intresserad av att skriva en krönika på Kurera.se? Kontakta: webbredaktor(@)kurera.se.
Hanna Ekegren
Gör: Konstnär på heltid, målar i ateljén i trädgården
Bor: I utkanten av Göteborg nära hav och skog i ett hus från 1916
Familj: Mina fina make Björn, våra underverk Simon 18 år, Ella 15 år och Abbe 9 år. Samt tre mer eller mindre gosiga katter.
Ålder: 46
Så mår jag bra: När jag har god balans mellan själsligt och kroppsligt mående, att det finns utrymme för både fysisk träning och tro. När jag har familjen runt mig, solen skiner och vi hänger med vänner!