Historik
Makroalger i kosten och i terapeutiskt syfte är något som man använt sig av runtom i hela världen i tusentals år på bl.a. Orkneyöarna, i Sydamerika och runt Stilla havet.
I Japan och Korea konsumerar man dagligen makroalger såsom wakame och kombu. I andra länder konsumeras också hel mikroalg. I västvärlden får man i sig algextrakt, alginater, agar-agar, karragen, flera ggr om dagen eftersom algerna används som förtjockningsmedel i mat, kosttillskott, tandkräm och medicin. Agar och karragen extraheras från röda alger samt algin från bruna algsorter som kelp.
I Europa, inklusive Irland och Storbritannien har man använt och fortsätter att använda havsalger som mat och medicin både för sig själva och för sin boskap. Det är fortfarande vanligt med hostmedicin gjord på irländsk mossa (Chondrus crispus) och mjölkpudding innehållande dulse (Palmaria palmata) anses vara stärkande. Det finns en begränsad användning av alger i Europa som livsmedel. Idag använder man i västvärlden alger i terapeutiskt syfte, främst kelp som jodtillskott. Det vanligaste sättet de allra flesta får i sig alger är när de äter norirullar på sushi/japansk restaurang. Inom vissa grupper som makrobiotiker är användning av alger mycket stor och bidrar till stor del till de hälsobefrämjande effekterna av den makrobiotikiska kosten. För recept och idéer hur man använder alger mera i kosten se kokböcker med japansk mat, makrobiotisk mat eller hälsokost.
Botanik
Alger representerar mer än 90 procent av alla marina växter. De tusen olika sorterna är indelade i olika grupper efter deras pigment: bruna (kelp, Phaeophyceae), röda (Rodophyceae), gröna (Chlorophyceae), eller blågröna (Cyanophyceae). Phycology är studier av alger. De bruna och röda algerna innehåller polysackarider som är mycket värdefullt för kommersiellt bruk. Det förekommer flitigt inom, livsmedels- och läkemedelsbranchen samt kosmetiska industrier. Alger kan antingen vara makrofyter (havsalger) eller mikrofyter, encelliga alger såsom klorella.
Egenskaper och näringskälla
Polysackarider: De flesta kommersiella phycokolloider (alla är polysackarider) utvinns från bruna och röda mikroalger
Makroalgen innehåller betydelsefulla mängder omega-3-fettsyror, koncentrerade i galaktolipid-delen och är en utmärkt proteinkälla. Algen porfyra har t.ex. i torrvikt upp till 47 procent protein. En alg som vanligtvis konsumeras är brunalgen undaria som innehåller mellan 12–21 procent protein. Proteinet i undaria- och laminariasorterna innehåller alla essentiella aminosyror. Alger är en viktig källa av så väl mineraler som protein i Asien.
Makroalger innehåller relativt höga mängder kalium, natrium, kalcium, magnesium, spårelement och jod. Vitamininnehållet skiljer sig mellan olika sorter, men brunalgen innehåller mycket tokoferoler, B-vitaminer samt betakaroten. Porfyrasorterna har betydelsefulla mängder D-vitamin. Makroalger är också en god källa för hälsosamma fibrer. Havsalger är utmärkt som komplement till foder för djur på bondgården samt för husdjur.
Bristsjukdom och terapeutisk användning
Alger är en mycket god källa av koncentrerade näringsämnen och det är en fördel att använda alger i sin matlagning men de flesta har inte den traditionen.
De senaste århundradena har man använt makroalger i viktminskningsprogram, främst p.g.a. dess påverkan på fettomsättningen och dess balanserande effekt på sköldkörteln.
Idag använder man fortfarande brunalger i tillskott som ska främja viktminskning.
Maorierna på Nya Zeeland använde durvillea (Rimu) och poryphora (Karengo) externt och internt för att avgifta sig, som laxativ substans och som inflammationshämmare. Dessutom användes den för att bli av med mask, behandla brännskador, vid sköldkörtelproblem och veneriska sjukdomar.
De vanligaste algextrakten inom traditionell skolmedicin är agar och alginater. Alginiksyra hämmar sura uppstötningar och således risken för frätning på matstrupen.
Natriumalginat (Laminaria digitata/Ascophyllum nodosum) används vanligtvis inom alternativmedicinen som en del av ett reningsprogram eller avgiftningsprogram, speciellt för avgiftning av tungmetaller. Natriumalginat binder sig till strontium, kalcium, barium, kadmium, tenn, mangan, zink, radium. Den binder inte lika bra till bly och kvicksilver som de föregående.
Natriumalginat har visat sig skydda kor och människor vid strålning, t.ex. om man utsätts för strålning från strontium 90. Natriumalginat används även som effektiv behandling av halsbränna och som kolesterolsänkande medel. Natriumalginat anses vara en löslig fiber och liksom andra lösliga fibrer som pektin och psyllium så bidrar den till att minska förhöjda mängder kolesterol eller blodfetter. Dessutom så har den en gynnsam effekt på blodsockerbalansen.
Man använder sig av alger i terapeutiska sammanhang p.g.a. dessa övriga egenskaper:
virus- och bakteriedödande, tumörhämmande, anticancerogena, immunstärkande, blodförtunnande, blodtryckssänkande, tillväxtreglerande, sköldkörtelreglerande, sårläkande och antiinflammatoriska egenskaper. Alla havsalger innehåller antivirala polysackarider. Algernas antibakteriella egenskaper beror delvis på att de innehåller jod och polyfenoler. Inom folkmedicinen har man använt sig av alger vid behandling av feber, eksem, gallsten, leversjukdomar, gikt, menstruationsbesvär, högt blodtryck samt vid njursjukdomar.
Sjömän har använt alger, speciellt kalciumalginat som omslag för sårläkning under hundratals år. Algbad och alginpackningar är kända för sina läkande, avgiftande och lenande effekter för huden vid spabehandling. Man kan gärna öka intag av alger i kosten genom att äta mera av följande: nori, dulse, wakame, arame, isiki, hijiki, kombu m.m.
Dosering
Natriumalginat-tillskott:
ODI: 500–2 000 mg.
TDI: 2 000–6 000 mg för avgiftningskur av tungmetaller.
Toxicitet
Intag av makroalger och dess polysackarider anses vara säkert upp till en total konsumtion av 1 procent av dagligt intag av föda. Det finns vissa fall av toxicitet från makroalger. Överdrivet intag av jod från jodrika makroalger kan störa sköldkörtelfunktionen. Sådana fall är sällsynta. en nyligen gjord studie undersökte 12 olika typer av makroalger. Deras jodinnehåll varierade mycket. Nori (Porphyra Tenera) innehöll 16 µg per g. Kelp (Laminaria digitata) innehöll 8 165 µg per g. Blåstång och kelp anses vara de bästa naturliga källorna av jod.
Vid för högt intag av jod kan man uppleva hyperaktivitet eller snabba hjärtslag. Detta är ovanligt men kan förekomma. Personer med hyperaktiv sköldkörtel eller Hashimotos sjukdom bör använda stor försiktighet vid intag av alger och algtillskott.
Det är säkert att äta alger utom i några undantagsfall. Utbrott av förgiftning av alger har inträffat i Nordostatlanten. Kainiksyra, en pyrolidinsyra isolerad från makroalgen Diginea Simplex och vissa andra röda makroalger är en potent excitotoxin. Dessa alger användes medicinskt i många samhällen för att eliminera mask och parasiter. Det finns naturligtvis giftalger i Östersjön som man ska undvika, men alger som säljs som livsmedel eller tillskott ska vara kontrollerade och säkra källor av näring med minimal risk för skada.
Interaktion med läkemedel
Det finns inte specifika kontraindikationer men intag av alger samtidigt som läkemedel kan minska upptaget av läkemedlet. Separera intagen med minst 1 timme.
Interaktion med näringsämnen
Det finns inte specifika kontraindikationer men intag av alger samtidigt som intag av kosttillskott och näringstäta födoämnen kan nedsätta upptaget av mineraler som kalcium, mangan och zink.
Vid överskott/förhöjda värden av kalcium, mangan, zink och andra mineraler kan alginat användas för att minska lagrade mineraler i kroppen.
Kelp sänker östrogenproduktion
En nyligen publicerad studie som gjorts på råttor visar att kelp sänker östrogenproduktionen, ett hormon som är förknippad med vissa typer av bröstcancer. Kelp minskade även råttornas menscykel med upp till 37 procent. Forskarna testade även kelp på människors äggstockar. Cellerna minskade östrogenproduktionen mellan 18–35 procent beroende på doseringen. Slutligen kunde kelp även blockera östrogenets förmåga att fästa sig vid äggstocksceller.
Skibola C. Journal of Nutrition, February 2005, vol 135:pp 296-300.
News release, University of California, Berkeley. www.my.webmd.com
Triglycerider och blodtryck
Intag av karragen har visat sig sänka blodfetter och kolesterolnivåer.
Panlasigui LN. et al. ”Blood cholesterol and lipid lowering effects of carragenan on human volunteers”.
Asia Pac J Clin Nutr, 2003; 12(2):209-14.
Samma aktivitet sker i andra fiberlösliga livsmedel såsom havre. De lösliga fibrerna binder kolesterolet i tarmen, där det utsöndras istället för att bindas till magsalter.
Wang W. et al. ”Binding of bile salts to soluble and insoluble dietery fibers of seaweeds”. Fisheries Sci, 2001;67(6):1169-73.
Avgiftning
Polysackariderna i makroalger har en kelerande effekt vilket betyder att biotillgängligheten kan vara lägre än man förutsåg genom en enkel uppskattning av mineralinnehållet. Omvänt kan man använda sig av makroalger för att kelera oönskade metaller och gifter ur kroppen. Sådan kelering har man använt på personer som blivit utsatta för strålning.
Hesp R. et al. “Effect of sodium alginate in inhibiting uptake of radiostrontium by the human body”. Nature. 1965; 208(17):1341-2.
Gong YF. et al. “Suppression of radioactive strontium absorption by sodium alginate in animals and human subjects”.
Biomed Environ Sci,1991; 4(3):273-82.
Alger och utveckling av barn
En studie med 11 875 gravida kvinnor (deltagare i Avon Longitudinal Study of Parents and Children) indikerar att intag av alger under graviditeten ger fördelar för neuroutvecklingen hos deras barn. När modern inte åt alger fann man 48 procent ökad risk för att deras barn skulle finnas i den lägsta fjärdedelen när det gällde verbal intelligenskvot jämfört med dem som åt minst 340 g alger per vecka. Bara ett mindre intag av alger kunde också kopplas till 9 procent ökad risk jämfört med dem som åt mer än 340 g alger. Dessutom var intag av alger kopplat till mindre risk för att utveckla beteendestörningar och problem med finmotoriska färdigheter, kommunikation och social utveckling.
Hibbeln, J.R., et al. ”Maternal seafood consumption in pregnancy and neurodevelopmental outcomes in childhood (ALSPAC study): an observational cohort study”. The Lancet 2007; 369:578-585.
Exempel på studier, referenser
Antitumör och immunreglerande aktivitet
Hel makroalg, makroalgers blötläggningsvatten och makroalgextrakt har alla en hämmande verkan på både inplanterad cancer och framkallad cancer hos djur.
Itoh H. et al. ”Antitumor activity and immunological properties of marine algal polysaccharides, especially fucoidan, prepared from Sargassum thunbergii of Phaeophyceae”. Anticancer Res, 1993; 13 (6A): 2045-52.
Furusawa E. et al. “Anticancer potential of viva –natural, a dietery seaweed extract, on Lewis lung carcinoma in comparison with chemical immunomudulators and on cyclosporine-accelerated AKR leukemia”. Oncology, 1989; 46(5): 343-8.
Ohigashi H. et al. ”Possible anti-tumor promoting properties of marine algae and in vivo activity of Wakame seaweed extract”.
Biosci Biotechnol Biochem, 1992; 56(6): 994-5.
Källor
Aaronson S. “Important Vegetable supplements”. Chapter C, Part II. Staple foods: 231-49. The Cambridge World History of Food. Cambridge University Press, 2000. U.K.
Burtin, P. “Nutritional value of seaweeds”. Electron J Environ Agric Food chem, 2003;2(4):1-12.
Egger G. et al. “The Effectiviness of Popular, Non-Prescription Weight Loss Supplements”.
Med J Aust, 1999; 171:604-8.
Glycoscience and Nutrition, Vol 6 No 2, March 1, 2005.
Hendler S.S. PDR for Nutritional Supplements, Thomson Pub. Montvale, USA. 2001.
Kikunaga S. et al. ”The bioavailability of magnesium from Wakame (Undaria Pinnatifida) and Hijiki (Hijikia fusiforme) and the effect of alginic acid on magnesium utilization of rats. Plant Foods Hum”. Nutr, 1999;53(3):265-74.
Kolb N. et al. ”Evaluation of marine algae wakame (Undaria pinnatifida) and kombu (Laminaria digitata japonica) as food supplements”. Food Technol. Biotechnol, 2004;42, 57-61.
Riley M. Maori. “Healing and Herbal”. New Zealand Ethnobotanical Sourcebook, Viking Sevenseas.