Sköldkörteln kan liknas vid kroppens termostat – den bidrar till att öka energin, värma kroppen samt aktivera vårt immunsystem. Ibland vill den istället reglera ned och säga till kroppen att ta det lugnt – det är fullt normalt men den kan också bli underaktiv. Ett tecken på att den är underaktiv brukar vara viktuppgång, särskilt runt magen som kan vara svårt att bli av med.
När sköldkörteln inte klarar av att sköta sin uppgift som den ska drabbar det hela kroppen, namnet för det är hypotyreos. Läkare börjar nu se på både uppkomst och behandling med nya ögon. En studie från 2015 visar på en koppling till miljöfaktorer, där till exempel flouridering av dricksvatten, som i England ökar risken med 30 procent. En obehandlad underfunktion påverkar hela kroppen och kan till och med påverka fostret om moderns sköldkörtel är underaktiv under graviditeten, med försämrad intellektuell kapacitet som följd.
Ny syn på test och behandling behövs
Det råder delade meningar om hur man bäst testar funktionen hos sköldkörteln, traditionella test av sköldkörtelhormonerna T3 och T4 visar bara en del av bilden menar vissa, det är flera faktorer som spelar in. Till exempel är en väl fungerande sköldkörtel beroende av att kroppens övriga hormoner är stabila, så som östrogen och progesteron, den är även beroende av att immunsystemet fungerar som det ska.
Mikrobiom och lever spelar in
En god bakterieflora i mag-tarmkanalen är också viktig, antibiotika ställer till det och slår ut de mikrober som omvandlar 20-30 procent av T4 till T3. Sköldkörteln är även beroende av en väl fungerande lever då levern sköter omvandlingen av ungefär 50 procent. Binjureutmattning saktar ned funktionen hos hypotalamus och tallkottskörteln i hjärnan, som är en del av en så kallade HPA-axeln och en pigg tallkottskörtel är en annan förutsättning för god sköldkörtelfunktion.
LÄS OCKSÅ: 11 tips för naturlig hjälp vid sköldkörtelproblem
Individanpassad behandling efterfrågas
Med ett så komplext system är det mycket som kan gå på tok, många som blivit diagnosticerade får medicin i form av syntetiskt sköldkörtelhormon men även om medicinen gör att hormonnivåerna sedan ser normala ut kan många fortsätta ha symptom. 15-30 procent – beroende på vem man frågar – av patienterna får ingen förbättring av att ta den traditionellt använda medicinen och en mer individanpassad behandling efterfrågas. Det pågår även undersökningar för att ta reda på varför test kan visa på normala resultat samtidigt som sköldkörteln inte fungerar som den ska.
LÄS OCKSÅ: 17 tecken på underfunktion i sköldkörteln
Nadja fick hjälp av naturligt hormon
Nadja Öström är före detta ordförande i Sköldkörtelföreningen och titulerar sig numera sköldkörtelrådgivare. Hon är en av dem som inte blev hjälpta av det syntetiska sköldkörtelhormon som används inom sjukvården för att behandla underfunktion i sköldkörteln. Vanligaste medicinen på marknaden är Levaxin. När Nadja märkte att medicinen inte fungerade för henne började hon göra egna efterforskningar och hittade studier där man upptäckt att det fanns de som har problem att omvandla T4 som finns i medicinen till T3 som är det hormon cellerna behöver för att fungera som de ska.
– Dr Google är ju väldigt bra, säger hon och skrattar.
Tog tid att få rätt hjälp
Det tog sedan tid för Nadja att hitta en läkare som kunde hjälpa henne få rätt medicinering, i Nadjas fall rör det sig om naturligt svinsköldkörtelextrakt, ett preparat som läkare måste ansöka särskilt om för att få skriva ut. När hon väl hittade en som var villig att göra det var det som om allt föll på plats berättar Nadja. Men det räcker inte med det menar hon, utöver det krävs bra kost och att man ser över stressen i livet. Sköldkörtelpatienter bör även se över om de går med infektioner, candidaöverväxt eller tungmetallsbelastning och göra något åt det förklarar hon vidare.
Många går under radarn
Den vanligaste formen av sköldkörtelproblematik är autoimmun hypotyreos och den upptäcks inte alltid med de traditionella testerna berättar Nadja. Dessa patienter kan gå under radarn och riskerar gå obehandlade, då testen inte visar hur det faktiskt står till. Istället slussas de vidare i vården och i värsta fall blir de inte trodda. Till exempel har många med fibromyalgi antikroppar mot sköldkörteln men i de fall där det konstateras gör man ändå ingenting åt det förrän TSH-värdet är förhöjt och då är skadan redan skedd, förklarar hon.
– Det var min egen erfarenhet.
Det tar 8-10 år innan antikroppar mot sköldkörteln ger utslag och under tiden söker många sig till vården med diverse besvär och får symtomlindrande medicin fortsätter hon.
– Jättemånga äter till exempel antidepressiv medicin, sömntabletter och betablockerare.
Något läkarna även rekommenderade Nadja att göra, då besvären hon sökte för ansågs stressrelaterade.
Påverkar hela livssituationen
Det är tufft att leva med dessa symptom och många blir sjukskrivna förklarar Nadja som sett hur det kan skapa problem även på andra plan.
– Äktenskap spricker och barn blir lidande av att mamma inte orkar.
Sköldkörtelföreningen som Nadja varit aktiv i har arbetat för att få till en specialklinik, då endokrinologer som är specialister inom området är hårt belastade och enligt Nadja prioriterar diabetespatienter. Istället är de hänvisade till primärvården som inte kan lägga ned den tid som krävs. Där är tron på att Levaxin fungerar stor och när det inte gör det utvecklar många bland annat depressioner och andra symptom förklarar hon.
LÄS OCKSÅ: Nadja gick från sköldkörtelsjuk till frisk
Lär dig tyda tecknen
Det finns vissa tecken att vara uppmärksam på för att bedöma om medicineringen har effekt eller inte. En envis viktuppgång som inte inte försvinner trots tappra försök. Det beror delvis på att sköldkörtelhormoner hjälper insulinet att flytta glukos in i cellerna och vid låga nivåer behövs mer insulin vilket i sin tur ökar mängden fett. Men även matsmältningen och tarmfunktionen påverkas negativt, för lite sköldkörtelhormon gör att mängden saltsyra och enzymer minskar förklarar Nadja. Även binjurarna påverkas negativt när sköldkörteln är underaktiv, vilket gör att matsmältningen går långsammare, det bidrar också till att det är svårt att bli av med extrakilona.
LÄS OCKSÅ: ”Levaxin hjälper bara hälften av alla sköldkörtelsjuka”
Kalla händer och fötter vanligt
Kalla händer och fötter på grund av försämrad blodcirkulation kan vara ett tecken. Ödem, svullnad av armar, ben och ansikte är tecken när det gått längre. Det är även gulaktig hud främst på händerna, då sköldkörtelhormon hjälper till och omvandlar betakaroten till a-vitamin, om den processen störs kan betakaroten istället börja ansamlas och missfärga huden men också påverka infektionskänsligheten då immunsystemet inte får det a-vitamin det behöver. Envisa infektioner kan alltså vara ett tecken på underaktiv sköldkörtel. Håravfall, smärta i leder och tecken på uttorkning som rynkig och torr hy, glanslöst hår, sköra naglar samt artrosliknande smärta i knän och leder kan också vara tecken på underfunktion eller att medicineringen inte fungerar som den ska.
LÄS OCKSÅ: Fokus på sköldkörtelproblematik – och behovet av utveckling på området
Var försiktig med jod
Många tar jod för att stödja sköldkörteln men då orsakerna varierar bör man vara försiktig menar näringsterapeuten Donna Gates på Body ecology. För även om jod har en central betydelse för produktionen av sköldkörtelhormon kan det även förvärra vissa tillstånd som till exempel Hashimotos och ska därför inte betraktas som ett universalmedel. Att få en diagnos som konstaterar den underliggande orsaken är A och O. Jod gör dessutom ingen större nytta om det är livsstil och diet som behöver förändras fortsätter hon. I likhet med Nadja rekommenderar Donna Gates att man samtidigt som man söker läkarhjälp även ser över sin diet, hon menar även att man bör se till att göda sina goda mikrober med probiotika och mjölksyrade grönsaker, få ordning på sitt immunsystem och sitt PH-värde samt komma tillrätta med obalanser i blodsockret.
Nadja Öström har skrivit boken Sköldkörtelsjuk & frisk om sina erfarenheter där hon delar med sig av den kunskap hon samlat på sig genom åren.
Av Nina Törmark
Källa: Body ecology