Hur många miljöfarliga ämnen virvlar omkring i luften hemma hos dig? Kanske bromerade flamskyddsmedel, åtta olika sorters ftalater, PFOS, bly, metylkvicksilver och nonylfenol-dietoxylat?
De här farliga kemikalierna hittade Naturskyddsföreningen i en vanlig dammråtta från ett sovrum i Stockholm.
Idag lever vi i ett moln av kemikalier. Nästan allt omkring oss tillverkas med hjälp av kemikalier. Det gäller kläder, möbler, elektronik, byggnadsmaterial, rengöringsmedel och hygienprodukter. Dessutom kemikaliebehandlas många produkter för att de ska få vissa egenskaper. Varje dag får vi därför i oss kroppsfrämmande ämnen genom luften vi andas in, maten vi äter och genom att ämnen kommer i kontakt med huden. Alla kemikalier är inte farliga, men det finns kemikalier som är bekymmersamma. En del är svåra för naturen att bryta ner och vissa lagras i vår kropp.
Förr sa man att ”lite skit rensar magen”. Kan man inte tänka så längre?
– Jag tycker inte att man ska vara rädd. Däremot ska man vara bekymrad och medveten om att en del kemikalier som finns omkring oss idag kan vara skadliga. Det är viktigt att skaffa sig kunskap, säger Ulrika Dahl, chef på avdelningen för miljögifter på Naturskyddsföreningen.
I boken ”Den flamsäkra katten” som getts ut av Naturskyddsföreningen läser jag med stigande ångest att det är giftiga kemikalier i min hudkräm, i konservburkarna i mitt skafferi, i min dator och tv, i min goretexjacka och högst troligt i både duschdraperiet och plastgolven hemma. Här trodde man att man levde hälsosamt när man åt konservtonfisk och sedan tog en promenad i sin goretexjacka.
Varför känner inte alla till rönen om var det finns giftiga kemikalier i vår vardag?
– Det är svårt att kommunicera tydligt om kemikalier eftersom de är så många, finns i olika varianter och har krångliga namn. Sedan tror jag att medias ”giftlarm” kan få människor att slå dövörat till, säger Ulrika Dahl.
Stor okunskap även bland forskare
Det är inte bara privatpersoner som saknar kunskap om kemikalierna. Forskarna har faktiskt inte heller full koll. Även om det forskas mer och mer har de senaste 50 årens rekordsnabba industriella tillväxt fått konsekvenser: Nya kemikalier tas fram och börjar användas långt innan forskarna vet vad de har för effekter på människa och miljö.
År 2000 konstaterade EU att 90 procent av de kemikalier som användes flitigt inom unionen (det vill säga mer än 1000 ton per ämne per år) hade man ingen eller ytterst lite kunskap om. Kemikalieindustrins fortsatta expansion det senaste decenniet har knappast snyggat till siffrorna.
Hormonstörare påverkar din kropp
Idag vet forskarna att vissa vanliga kemikalier i vår närhet, till exempel ftalater, bisfenol A och bromerade flamskyddsmedel kan vara hormonstörande. Det betyder att de stör kroppens naturliga signalsystem eftersom de kemiskt sett liknar våra egna hormoner.
Hormonerna styr funktioner som ämnesomsättning, immunförsvar, könsutveckling och vår förmåga att få barn. Det innebär att hormonstörande ämnen misstänks ligga bakom en förfärande lista effekter på vår hälsa: Beteendestörningar, diabetes, fetma, stört immunförsvar, cancer, astma och allergier, missbildade könsorgan, hjärn- och nervskador och hjärt-och kärlssjukdomar, för att nämna några.
Foster och spädbarn är dessutom extra känsliga för hormonstörande ämnen eftersom de utvecklar många vitala kroppsfunktioner under en kort tidsperiod. Om ett foster utsätts för en hormonstörare under en kritisk utvecklingsperiod kan det ge barnet skador eller sjukdomar för livet.
Gränsvärden på gränsen?
Det anmärkningsvärda med just hormonstörande ämnen är att det inte verkar finnas några raka samband mellan dos och effekt. ”Ju mindre desto bättre” gäller alltså inte alltid. Den hormonstörande kemikalien tamoxifen används exempelvis i behandling av bröstcancer, eftersom den hämmar tumörtillväxten i en viss dos. Men i lägre doser stimulerar tamoxifen istället tillväxten av tumörer.
På senare år har man gjort lågdosstudier av hormonstörande ämnen på försöksdjur. Där har man påvisat negativa effekter av hormonstörare i doser så små att man förr inte ens kunde mäta dem.
Myndigheternas rekommendationer för kemikalier, de så kallade gränsvärdena, tar inte hänsyn till forskningen som pekar på att hormonstörarna är farliga oavsett mängd. I boken ”Den flamsäkra katten” förklarar kemikalieforskaren Ingemar Pongratz problemet så här:
– Begreppet ”hormonstörande” anses vara för vagt. Eftersom hormonstörande ämnens skadlighet varierar beroende på hur stor dos en person får i sig och när en person utsätts, kan man inte bevisa att ett ämne alltid orsakar en viss sjukdom. Man kan bara prata om ”förhöjda risker”.
Cocktaileffekten – inte så festlig som den låter
Riskbedömningarna för kemikalier görs idag med utgångspunkt i ett ämne var för sig. Därför behöver man vetenskapliga rapporter som styrker sambandet mellan ett visst ämne och en viss sjukdom.
– Det är jättesvårt att bevisa att ett visst ämne är ensam orsak till en sjukdom, säger Ulrika Dahl och fortsätter:
– Försök med miljögifter på människor görs alltid på djur, eftersom man så klart inte kan ge höga doser miljögifter till människor. Den enda gång människor exponeras är i verkliga livet och då är det väldigt svårt att utesluta inverkan av andra faktorer.
En av de försvårande faktorer Ulrika pratar om kallas för cocktaileffekten. I verkligheten utsätts vi aldrig för en kemikalie i taget, utan för en cocktail av naturfrämmande kemikalier. Ingen forskare vet vad den gör med våra kroppar. Däremot ser man trender på att kombinationer av olika kemikalier kan ge större effekt än den mest farliga kemikalien i blandningen. Ibland mycket större effekt.
Kan man lita på myndigheterna?
När medialarmen om giftiga kemikalier ljuder hänvisar myndigheterna nästan alltid till de rekommenderade gränsvärdena. Detta trots att gränsvärdena inte tar hänsyn till cocktaileffekten, rönen om att hormonstörande ämnen kan vara farliga oavsett dos eller att barn troligen är mer känsliga för kemikalieexponering än vuxna.
Kan man inte lita på myndigheternas rekommendationer?
– Jag kan tycka att gränsvärden är ett väl fyrkantigt och svart-vitt tankesätt, säger Ulrika.
– Bara för att en giftig kemikalie förekommer i 0,1 enheter under det tillåtna gränsvärdet betyder det inte att den plötsligt är hälsosam. Man ska också vara medveten om att gränsvärdena justeras neråt med tiden, i takt med att forskarna lyckas påvisa att ett ämne visst var farligare än man trodde från början.
Många viljor i kemikaliepolitiken
En grundregel inom både svensk och europeisk miljöpolitik kallas för försiktighetsprincipen.
Den innebär att om det finns en vetenskapligt grundad misstanke att ett ämne kan vara skadligt ska man vidta åtgärder för att röja undan risken. Det ska alltså inte behövas hundraprocentiga bevis. Ändå tillåts idag kemikalier som i djurförsök orsakat missbildade könsorgan, reproduktionssvårigheter och cancer.
Varför använder man inte alltid försiktighetsprincipen?
– Det finns en stor tröghet i det politiska systemet. Idag tas beslut om kemikalierestriktioner i EU, där många ska diskutera och komma överens. Det krävs ett stort mod av enskilda nationer att gå före EU i de här frågorna, förklarar Ulrika.
– Nyligen har förbjudit fyra sorters ftalater utan att vänta in EU. Nu riskerar de att dras inför EU-domstolen.
Exponeras trots förbud
Inom EU är några av de farligaste ftalaterna förbjudna i barnleksaker. Däremot är de tillåtna i andra produkter, vilket innebär att barn ändå exponeras för ämnet genom till exempel duschdraperier, plastgolv och hygienprodukter.
– Om man använder försiktighetsprincipen måste man våga ta fajten också. Men det finns också positiva exempel på länder som vågat gå före. Danmark, Belgien och Frankrike var till exempel först med att förbjuda Bisfenol A i nappflaskor och ganska snabbt följde hela EU efter. Nu hoppas jag att Sverige på samma sätt vågar backa upp Danmark om ftalatförbudet, säger Ulrika.
Motstånd från industrin
Det är inte bara de politiska beslutsprocedurerna som gör att forskarnas och miljörörelsens krav på skärpta regler går långsamt. Förslag om skärpningar motarbetas dessutom ihärdigt av kemibranschen. De menar att förslag om skärpta regler skulle drabba tillväxt och sysselsättning hårt.
– Man kan inte sticka under stol med att kemiindustrin med sin lobbyverksamhet är extremt stark. Jag anser att handelsfrihet är något man i de flesta fall ska vurma för. Men när det gäller hot mot folkhälsan måste man använda försiktighetsprincipen. Det görs tyvärr inte alltid idag, säger Ulrika.
Känns det inte hopplöst ibland?
– Jo, absolut. Jag kan känna en stor frustration över att saker går för långsamt. Men det går framåt också. Idag finns en högre medvetenhet bland folk och en större vilja bland politikerna att jobba över partigränserna med de här frågorna.
Kemikaliebanta och dammsug
– Så minskar du hälsoriskerna
Naturskyddsföreningen jobbar vidare för att påverka politikerna. Man ska inte behöva stå i affären och läsa innehållsförteckningar med förstoringsglas, som Ulrika uttrycker det. Om det ens finns en innehållsförteckning.
Vad kan man göra som privatperson för att undvika gifterna?
– Idag kan du inte helt undvika att få i dig farliga kemikalier, men du kan ”kemikaliebanta”. Om du minskar din totala kemikalieexponering kan kroppen förhoppningsvis bättre ta hand om de kroppsfrämmande ämnen du ändå får i dig, säger Ulrika och fortsätter:
– Ett bra tips är att köpa KRAV- och miljömärkt så mycket som möjligt. Märkningen finns för livsmedel och rengöringsprodukter men också för elektronik och leksaker. Försök också att minska på konsumtionen. Produkter som möbler, elektronik eller kläder kan avge en större mängd kemikalier när de är nyinköpta. Det är till exempel bra att tvätta nya kläder en gång innan du använder dem – speciellt om det är barnens kläder. Tänk efter lite extra när du handlar livsmedel eller saker som ska komma i kontakt med barn.
Fråga i butiken
Ulrika rekommenderar också att du visar din affär att du bryr dig.
– Fråga om miljömärkningar. Eller ställ frågan om produkter innehåller någon av de farliga kemikalier som finns på EU:s kandidatlista. Företag har enligt lag skyldighet att svara dig inom 45 dagar. Det bästa är att mejla företagen. Då brukar frågan hamna hos rätt person och så finns det svart på vitt att folk bryr sig. Ju fler vi är som frågar desto snabbare kommer företagen att ta sitt ansvar.
– Ett av mina bästa och enklaste tips är att dammsuga ofta. Dammsug och våttorka! I dammet fastnar nämligen mycket av de giftiga ämnen som kommer från plast, textilier och elektronik i ditt hem. Så när du dammsuger följer kemikalierna med. Glöm heller inte våttorkningen. Den får bort även de minsta damm- och giftpartiklarna, berättar Ulrika.
Jag har aldrig förr känt en sådan överhängande lust att dammsuga.
Av Maja Sönnerbo