Linda Bengtzing: ”Släng de förbannade smaljeansen!”

Hon älskar kaffebröd och att röra på sig, hatar dieter och hälsohets. Artisten och tvåbarnsmamman Linda Bengtzing är lika livlig och glad i vardagen som på scenen, men hon skräder inte orden och tycker att Sverige hyschar för mycket om psykisk ohälsa, att hon just nu känner sig otillräcklig nästan överallt och att samhällets mathysteri har gått alldeles för långt.

Linda står aldrig still på scen och inte heller när hon sitter i en stol och blir intervjuad. Hon drar upp benen under sig, gestikulerar, sträcker ut benen igen, stretchar en fot, skrattar och slår ut med armarna. Hon säger att hon aldrig sitter i soffan, hon är ständigt i rörelse.

Har svårt för hysterin i sociala medier
Vi träffas en sensommardag. Linda Bengtzing dricker kaffe, fast hon erkänner att hon tycker att kaffe är ganska trist utan kaffebröd. Det är det som är hennes största last. Hon skulle emellertid aldrig förbjuda sig något. Att unna sig det man tycker om är en självklarhet för henne. Hon skulle aldrig testa en diet. Hon reagerar starkt när jag frågar.
– Jag hatar dieter. Jag ser dieter som en stor klump med ursäkter för att äta fett och socker och inte röra på sig, utbrister hon.
Hon är trött på mat- och träningshets. Tycker att det har gått för lång nu.
– Jag blir sur om någon ska tvinga på mig olika sätt att äta på. All den här hysterin om mat och träning i sociala medier har gjort det svårt att umgås över mat tycker jag. Folk blir så besatta. Jag avföljer jättemånga för att jag inte vill ha sådan besatthet i mitt flöde. Det blir för mycket.

Har lagt hetsen bakom sig
Hon har sett jojobantning på nära håll. Hennes mamma har alltid testat olika dieter, velat få till en förändring som aldrig kom.
– Nu har hon genomgått en bypass, det är den sista utvägen. Det har väl lärt mig en del att se henne kämpa med det där. Hetsen att komma i mitt livs form har jag lagt bakom mig. Jag kommer inte komma dit igen. Därför har jag slutat spara på de där kläderna som man en gång kunde ha. Släng de förbannade smaljeansen! God hälsa för mig är god självkänsla. För ärligt, ska det på tallriken styra allt, hur man känner för sig själv? God hälsa är när du använder tiden till att må bra. Jag är ute efter att må bra och leva länge. För det måste man lyssna på sin kropp och det lär man sig bara av träning.

”Jag drivs av dåligt samvete”
Alla som har sett Linda uppträda kan förstå att hon måste vara i god form. I våras hade hon nyligen fött sitt andra barn och var tvungen att komma i form inför melodifestivalen. Det hade inte så mycket med konditionen att göra, utan hon var tvungen att arbeta upp magmuskler igen för att kunna sjunga och använda bålstödet.
– Jag rör alltid aktivt på mig, men med två barn blir träningen lite lidande. Då började jag gå långa powerwalks varje dag, och det fungerade.
Om hon får välja springer hon helst, det är enkelt och effektivt. Men hon rider också när hon får tid och spelar gärna alla sorters racketsporter.
– Jag drivs av dåligt samvete. Det gör nog många men få erkänner det. Det dåliga samvetet får mig att släpa mig ut. Sedan tycker jag ju såklart att det är roligt när jag väl är igång. Ridning är asjobbigt men också väldigt kul. När jag tränar gör jag det ofta med vänner, så det blir en social grej. Träningen kan då komma på köpet.

Brukade tycka träning var trist
Hon säger att alla har tid till löpning.
– Man måste bara bestämma sig för att vara hälsosam, inte välja sitt egna lata sätt. Jag har köpt en pilatesboll och kettlebells som jag kör med när jag får en chans. Blir det när mitt äldsta barn Vera borstar tänderna, ja då duger det. Man gör det man kan.
Linda har varit aktiv hela livet, men kanske inte så mycket av fri vilja som tonåring.
– Jag tyckte det var skittrist att träna som ung. Men alla snygga killar hängde i gymmet och lyckligtvis var jag väldigt intresserad av snygga killar så jag hängde där jag med.

Om att dejta sin man
Linda skrattar mycket. Hon skräder heller inte orden och hon överraskar med saklig ärlighet mitt i det uppslupna. Hon berättar att hon kämpar lite just nu, för att få allt att gå ihop. Familj med två barn och jobb är den svåraste ekvationen.
– Jag känner mig inte tillräcklig någonstans just nu. Varken hemma, eller på jobbet. Det har alltid varit så väldigt lätt för mig och min man. Nu får vi kämpa lite mer. Kärleken behöver ju tid att underhållas och just nu ser vi inte så mycket av varandra. Jag beundrar alla som arbetar ”åtta till fem” och har familj. Hur tusan får de ihop det?
Mitt i den lite röriga vardagen älskar hon familjelivet. Det där hon var så rädd att hon aldrig skulle få. I många år trodde Linda att hon aldrig skulle träffa rätt man. Nu har de två barn, Vera fem år och Nisse åtta månader. Att skaffa barn beskriver hon som fantastiskt, hon önskar att hon börjat ännu tidigare.
– Om jag kunde skulle jag vara hemma hos dem hela tiden.
Jag frågar henne om hennes man Peter Ståhlgren som också är musiker. Hon ler blygt och säger att han är den finaste hon vet.
–Jag tror att när man befinner sig i detta läge, med två barn och stressiga frilansjobb, då ska man boka in en dejt med sin partner en barnfri kväll i veckan. Det ska vi göra nu. Det spelar liksom ingen roll om vi åker till Ikea, går ut och äter, går på bio eller har myskväll hemma. Bara vi får den tiden med varandra. För jag är så kär i den där mannen, men vi måste träffas mer, bara vi, förklarar hon.

Om att bli kallad käck
Linda arbetar aktivt med att acceptera att hon inte hinner allt.
– Jag försöker att inte få dåligt samvete, men det får jag ändå, för både familj och jobb.
Men hon beskriver sig ändå som en glad person som känner tillförsikt till det mesta.
– Jag brinner för så mycket att jag nog är ganska komplicerad. Det är jobbigt att brinna för allt. Jag är väldigt positiv, vilket i det offentliga rummet är något dåligt och man blir kallad käck. Jag tror kanske att det har att göra med att jag inte gick den hårda vägen med vassa armbågar och utbildning. Jag tycker att alla ska satsa på optimism. Jag menar, man påverkar ju sin omgivning och det kan väl aldrig vara något dåligt att vara glad?

Psykisk ohälsa ett hjärteämne
Men hon har sina stunder hon med. Hon berättar att hon har våldsamt obehaglig PMS.
– Det är som att livet tar slut en gång i månaden och jag kan liksom aldrig koppla det till PMS just där och då. Jag får använda all min energi då till att fungera. Jag tror nog jag borde söka hjälp för det, eftersom det drabbar dem i min omgivning.
Hon glider in på ämnet psykisk ohälsa. Det är ett hjärteämne.
– Jag tittar inte bort, jag är inte rädd för att prata om det, även om jag själv är en glad jäkel. Alla kan utveckla eller ärva en sjukdom, och det måste bli mer öppet om detta i Sverige. Det måste finnas bra hjälp att få. Inställningen att man skulle vara svag för att man går och pratar med någon är gammalmodig och behöver försvinna.
Hon säger att det också är viktigt att i livet ha ett eget säkerhetsnät.
– Man behöver ha någon som man kan prata med, där sanningen inte förskönas. Jag tror inte att du nödvändigtvis ska prata med din partner om allt, utan det kan vara en vän eller kanske en
släkting. Man måste få vara helt sann ibland, om allt.

Allt blir enkelt på landstället
I somras hade Linda ett hektiskt jobbschema. Hon berättar med ett skratt att musik egentligen är det sista hon gör, men att hon är utomordentligt bra på att åka tåg. Hennes heliga plats där hon tankar energi mellan jobben är landstället i uppväxtorten Gullspång. Där finns bara skog och mark.
– Vi var där i somras. Jag och Vera tog fyrhjulingen och letade svamp. Det är så enkelt där. Jag har jobbat så mycket på sista tiden och tystnaden chockade mig. Där kan jag bara vara, fixa med huset och njuta av sådant som jag aldrig gör hemma.
Men hon älskar sitt jobb som artist. Det är hennes största hobby.
– Det bästa är kontakten med publiken. Kemin är viktig! Om bandet känns lite stelt brukar jag fråga publiken om de vill se en stå-på-händer-tävling mellan mig och gitarristen. Det brukar alltid bli bra stämning när man står på händer.

Av Emma V Larsson