Om konsten att dö ung så sent som möjligt

Vi befinner oss i en tid där hälsa ofta mäts i prestation – i antal steg, sömntimmar och puls. Kroppen har blivit ett projekt och välmående är något vi försöker uppnå snarare än uppleva.

Men Johanna Hector, yogalärare, föreläsare och grundare av Global Yoga och SoulWork Club, vill utmana det sättet att se på hälsa. För henne handlar välmående inte om att optimera kroppen, utan om att återvända till den – att lyssna på dess rytm, dess behov och dess tystnad.

– Jag vill påminna om att vi redan har allt vi behöver – i kroppen, i nuet och i gemenskapen, säger Johanna.

Hon menar att vi ofta ”dör långsamt i vardagen” genom stress, trötthet och brist på mening – långt innan den fysiska döden inträffar.

– Vi dör inte av dramat, utan av mönstret. Det är våra små vanor, våra uteblivna pauser och relationer vi glömmer att vårda som bryter ner oss över tid. Men detta går att förändra, det kräver bara att vi vågar se hur vi faktiskt lever, säger hon.

LÄS OCKSÅ: 5 knep för att lyckas med mindfulness – och bli lycklig i nuet

Fyra nycklar till ett långt och levande liv

I boken ”Konsten att dö ung så sent som möjligt – lev längre, starkare och sannare med fler år i livet och mer liv i åren”(The Bookaffair) väver Johanna samman vetenskap, filosofi och livserfarenhet till fyra påminnelser – en slags livskompass för den som vill leva med mer klarhet, närvaro och kraft:

1. Du har cirka 4 000 veckor. Tiden är ändlig – använd den klokt.
2. Det är handlingen som räknas. Det du gör varje dag formar din hälsa, inte det du tänker.
3. Ritualer öppnar portar. När vi hedrar sorg, tacksamhet och förändring får livet djup.
4. Döden är oundviklig – men livet är ett val. Det handlar inte om att undvika slutet, utan att våga leva innan det kommer.

Biologiskt lugn och själslig rytm

Forskningen visar tydligt att livslängd påverkas av mer än genetik och kost. Vårt sätt att leva, tänka och relatera till andra har minst lika stor betydelse.

Den här insikten återkommer Johanna till gång på gång. Hon hänvisar till de så kallade blå zonerna – områden i världen där människor lever längst och friskast. Hemligheten är inte high-tech-biohacking, utan långsamhet, rörelse och samhörighet.

– I Okinawa, Sardinien och Nicoya lever man långsamt, i rytm med naturen. Man äter tillsammans, rör sig naturligt och har en tydlig känsla av mening. Det är inte komplicerat – det är mänskligt, säger hon.

Hon förklarar vidare att hälsa börjar i relationen till kroppen.

– Du har inte en kropp – du är en kropp. När vi börjar lyssna på den, istället för att försöka kontrollera den, blir den vår största allierade.

LÄS OCKSÅ: Hitta din ikigai för ett längre och lyckligare liv

Att möta döden – och livet – utan rustning

Boken är indelad i tre delar: Genom kroppen, Genom krisen och Genom livet. Här ryms både forskningsreferenser till Peter Attia, David Sinclair och Andrew Huberman – och personliga berättelser om förlust, kärlek och försoning.

När Johanna berättar om sin pappa, som levde med en svår neurologisk sjukdom, beskriver hon hur kroppen långsamt försvagades – men hur närvaron växte.

– Han lärde mig att kroppen inte är ett hinder, utan en väg. Det var i sorgen jag förstod vad livskraft egentligen är – inte att hålla fast, utan att våga släppa taget.

Enligt Johanna handlar livskraft om att våga känna fullt ut – att låta både glädje och smärta få ta plats. Det är inte farligt att känna mycket, men farligt att stänga av. När vi trycker undan vår längtan, sorg och glädje, slocknar något inuti oss.

– Vi dör inte av att brinna – vi dör av att aldrig riktigt tändas.

Foto: Emelie Lager / The Book Affair