Pischa Strindstedt: ”Att röra på mig är min luft”

Vi ses online på ett videosamtal mitt i den kyliga vårvintern i Sverige, men där Pischa befinner sig skiner solen. Både bildligt – eftersom platsen i fråga gör henne lycklig och harmonisk – och bokstavligt eftersom hon numera bor vid Algarvekusten i Portugal.

Träningscoachen, gymägaren och tv-profilen Pischa Strindstedt har synts som coach i Biggest loser i flera säsonger, men i år har serien lagts på is. Istället ägnar sig Pischa främst åt coaching online på distans från Portugal efter att ha lämnat storstadspulsen i Stockholm bakom sig. På hennes populära Instagram-konto, där hon följs av drygt 71 000 personer, ser man henne springa under klarblå himmel längs vackra stränder och pittoreska vägar kantade av apelsinträd och palmer. När hon inte lyfter vikter inne på gymmet vill säga.

– Vi renoverar vårt hus just nu, och har bott här nästan i exakt två år. Innan dess hyrde vi en lägenhet i nio månader, berättar Pischa när hennes stora leende och smittande varma energi fyller skärmen.

Pandemin innebar ett break

Precis som många andra fick Pischa nämligen en påtvingad chans under coronapandemin att stanna upp och omvärdera sitt liv och sina prioriteringar. Hon insåg att hon inte måste ”göra allt”. Och hon tror att det var avgörande att allt ställdes på sin spets så himla tydligt där och då.

 – Jag visste inte hur jag skulle få stopp på tempot innan, jag hade en piska i ryggen hela tiden med förväntningar. Folk kunde säga ”wow vad bra det går, vad är nästa steg?”. Och den positiva feedbacken gick jag igång lite på, men jag förstod inte om jag egentligen hade behov av att det skulle ske så mycket omkring mig. För jag är egentligen en ganska enkel person som trivs med ett enkelt liv.

LÄS OCKSÅ: Så kom hon tillbaka efter utbrändheten

Hur ser din vardag ut idag, vad är skillnaden?

– Den stora skillnaden är tempot. Det är ett helt annat lugn här, ett enkelt liv kan man säga. Jag tar min tid på morgonen, stressar inte iväg nånstans. Det är tyst och skönt i huset och jag hör bara fåglarnas kvitter när jag öppnar dörren. Jag skiftade från ett väldigt stressigt liv där jag sällan kände att jag hann med min ” to do-lista” – den blev aldrig klar! Jag hade många saker i min kalender i och med att jag ägde två gym, och är man på plats är det lättare att svara ja till spontana förfrågningar. Idag krävs det mer planering, att jag väljer bort vissa saker och att jag inte är den där spontana, impulsiva personen som både är en styrka och en svaghet, skulle jag säga.

Det större gymmet i Stockholm som hon var delägare i, lade hon ner under pandemin då framtiden var oviss. Men det mindre gymmet finns kvar och sköts nu av hennes kollega.

– Jag kan bli lite flummig ibland men det känns som att universum lade en massa frågeställningar i mitt knä, där jag fick gräva djupt i mig själv och fråga: ”Vad vill jag? Är jag på väg åt rätt håll? Är det här karriärhjulet som jag är inne i det viktigaste för mig?”. Och jag landade i att jag behövde ta en paus för att få svar på det.

Frihet i fokus

Idag handlar Pischas företagande och arbete mycket om frihet. För under hennes ”pandemipaus” kände hon tydligt att det som hade varit hennes främsta mål, att vara fri – var det sista hon var. Det låg längst ner i hela prioriteringspyramiden. Något hade blivit tokigt längs vägen – hon gick inte åt rätt håll.

 – Jag har ju tyckt att allt varit kul, så jag ångrar ingenting. Allt har varit en erfarenhet, men det finns ju också en fara i att det är så lätt att säga ja till saker som man tycker är roliga. Så man ska vara försiktig och noga med att filtrera de saker som verkligen är viktiga för en, resonerar Pischa.

Sett i backspegeln är det ändå tur att hon hann känna in hur hon mådde och reflektera över vad hon ville – innan det var för sent.  För ofta blir ju även de som älskar sina jobb och brinner för dem utbrända.

– Jag läste en artikel, även om jag inte minns faktan till 100 procent, om en person som blivit utbränd och var väldigt vältränad. Tydligen kan signalerna på utbrändhet komma ganska sent när kroppen är väldigt stark. Man förstår inte riktigt vad som händer, eftersom kroppen fortfarande pallar väldigt mycket. Till skillnad från någon som inte tar hand om sig lika bra fysiskt, då signalerna från kroppen kommer mycket tidigare. Jag tyckte det var så himla intressant.

Hur kom det sig att flytten gick just till Portugal?

– Jag har varit mycket i Spanien och ville se något annat, men samtidigt vara kvar i Europa för att ha nära till jobb i Sverige eftersom jag visste att jag i perioder skulle behöva pendla. Jag ville också surfa mer, och därför blev det Portugal. Det är ju så otroligt vackra stränder här, det är den stora skillnaden mellan Spanien och Portugal: att havet är mäktigt och stort här – det är ju Atlanten, säger Pischa entusiastiskt.

Att surfa är något som hon har gjort i perioder sedan hon var 18 år och tillfälligt bodde i Australien.

– Jag tycker fortfarande att jag är nybörjare på att surfa, även om jag kan basen. Havet i Australien är lite som här, det kan vara riktigt ”rough”. Men havet är ju så fantastiskt på det sättet – det är inte som att ge sig ut och springa, när man redan i förväg vet ungefär hur det kommer kännas om man springer i terräng eller på plan mark. Men havet är havet, du är bara gäst där. Och det är alltid en ny känsla varje gång.

Att stanna upp, reflektera och utvärdera sin livssituation som hon själv gjort lägger Pischa stor vikt vid även när hon coachar andra. Även om det inte alltid är det lättaste när man är mitt uppe i livet.

– Jag tränar många kvinnor som är ”obetalda projektledare” hemma och tar ansvar för allt: barn, hushåll och att allt fungerar som det ska. Säger man till dem att ta tio steg bak och tänka ”vad vill jag?” så är det väldigt svårt. Såvida man inte får ett riktigt ”break”, på det sätt som jag och många andra fick under pandemin.

Vad betyder hälsa för just dig idag?

– Jag tror att jag alltid har varit väldigt mån om min hälsa. Men hälsa är ju brett, det är både den fysiska och mentala biten. Jag tror att om jag skulle balansera dem på en våg så har jag alltid varit mest mån om den fysiska hälsan, den har jag alltid haft närmare till att förstå. Att ”jag behöver göra de här sakerna för att kunna springa eller lyfta”. Den mentala hälsan är svårare och det tror jag nog att många kan känna igen sig i. Men det är ju samma arbete som krävs för att bygga muskler eller få bättre kondition. Det gäller att man jobbar med det, att man övar på att ta hand om sin mentala hälsa. Och där tror jag att jag inte haft lika lätt att sätta gränser, helt enkelt.

Har du tagit hjälp av en terapeut eller coach för att bli mer medveten om det mentala?

– Jag har inte gått i terapi, men jag har goda vänner som är psykologer och terapeuter, så jag har haft väldigt vettiga personer att bolla saker med. Och så är jag själv väldigt intresserad av psykologi och har precis börjat studera till KBT-terapeut.

LÄS OCKSÅ: Leila Söderholm: ”Läkarna gav mig 50 procents chans”

Hundarna stor del i välmåendet

Idag kan Pischa bromsa och göra en lista på vad som är viktigt och vad som är ”bubblare” på to do-listan. Sedan sorterar hon upp det och kan ta några dagar ledigt för sig själv utan dator och telefon. Gå ut i naturen, bada i havet. Allt sådant som hon mår bra av.

Vad ger dig energi när du är låg eller trött?

– Att vara ute mycket i naturen med mina hundar. Jag har två, men önskar att de var tio, skrattar Pischa.

 Hon har genom åren besökt många hundhem och stöttat flera djurrättsorganisationer, vilket ledde till att hon adopterade sin andra hund för några månader sedan.

– Han ligger här bakom mig säger Pischa glatt och vinklar kameran så att jag kan se hennes sex månader gamla fyrbenta vän, som är ”en jättemärklig blandning, men mestadels pitbull”, sova fridfullt på en bädd på golvet.

Vad betyder dina hundar för ditt välmående?

– Jättemycket! Jag har alltid funnit mycket trygghet hos djur. När jag haft tunga dagar eller perioder så har de alltid hjälpt mig att vända dagen. Det är så enkelt med djur på något sätt, de är alltid glada att se dig. Man utbyter aldrig ett ord, men ändå förstår man varandra. Det är så speciellt och fantastiskt!

Har inte träningsglädjen i generna

Kärleken till hundar och rörelse har hängt med från väldigt unga år. Pischa växte upp i Skarpnäck söder om Stockholm med sin mamma och där brukade hon redan som sjuåring be om att få gå ut med grannarnas hundar på långa promenader – i upp till sex timmar. Och hon var ute jämt och lekte på gården, klättrade klätterställning och spelade fotboll i många år. De flesta barn lekte mer aktivt över lag förr, resonerar Pischa. Idag kan en gård vara helt tom, för att alla sitter inne med sina skärmar.

– Jag tror att jag föddes med kärleken till rörelse och träning. Det är något jag pratar ofta om med mina klienter; att man måste liksom inte älska träning. Men för vissa personer, till exempel de som man ser träna mycket på sociala medier, så är det ofta väldigt naturligt. För mig är det så, att röra på mig är min luft! Det är livsviktigt för mig och ingen uppoffring på något sätt. Och det har aldrig varit ett måste.

Men rörelseglädjen och sportandet ligger faktiskt inte i generna, som man skulle kunna tro.

– Min mamma hatar träning! Jag fick tjata på henne om allting. Hon kunde heller inte simma och en period var jag helt insnöad på att simma och ta alla märken, så jag tvingade henne till badhuset. Men då var hon slickad längs väggarna – hon var livrädd för vatten och hade hon kunnat hade hon suttit i kafeterian med en kikare och tittat, skrattar Pischa.

Hon var även sugen på kampsport i unga år, men det sa hennes mamma prompt nej till.

– Hon tyckte inte att kvinnor skulle hålla på med något som gav blåmärken, utan man skulle vara fin och ta hand om sig. En annan generation kan man säga.

Efter gymnasiet reste Pischa runt, och tog bar-, café och restaurangjobb. Under många år i ungdomen hade hon nära till fest, träffade mycket människor på resande fot och ”lekte av sig”. På kuppen tappade hon lite av hälsan.

– Jag backpackade i många år och bodde i kollektiv i Norge med en massa människor. Det var fantastiskt, men när jag tittar tillbaka så var det kanske inte så hälsosamt.

När hon som 25-åring lämnade Norge efter några år med lite mer pengar på fickan åkte hon till Thailand med en tjejkompis – och där hittade hon tillbaka till träningen. Pischa förälskade sig i thaiboxning. Hon ville bli bra på det och gillade utmaningen; att vara den enda tjejen i klubblokalen i djungeln. Och efter ett tag förstod hon att thaiboxning var en intelligent idrottsform. För du behöver vara smart och fokuserad när du sparras med någon.

– Du får jobba både med smidighet och med huvudet. Man blir så synkad med den andra man tränar med, det blir som en dans litegrann. Och plötsligt kände jag återigen: ”Jag gillar ju det här, det här är jag! Jag ska sporta, jag är ju en sportig person!”

Maraton och meditation

Pischa tränar fortfarande kampsport i perioder, men för stunden är hon fullt upptagen med ett annat stort projekt som tar det mesta av hennes tid. Hon ska nämligen springa maraton!

Hur kom det sig att du vill springa maraton? Har du gjort det förr?

– Absolut inte, jag har alltid sagt att jag inte gillar det, för jag gillar att springa snabbt och kort, säger Pischa med ett litet skratt. – Men jag gillar ju att vara utomhus och så har jag börjat imponerats så mycket av de som springer. Det verkar vara något härligt där, som jag inte har hittat ännu. 

Vilken stad hon ska springa sitt första lopp i är däremot inte helt spikat än. New York är en dröm men hon kanske börjar med Lissabon. Och någon gång skulle hon även vilja springa i Seoul. Eller i Berlin, Paris…

– Det finns ju hur många häftiga städer som helst! Jag får nog kolla närmre på det senare, nu tar jag löppass för löppass, säger Pischa som i dagsläget är inne på den första månaden av sitt löpprogram för att komma upp i ”rätt mängd kilometer”.

Och inte minst har hon hittat lugnet och närvaron som hon uppskattar så mycket – även inom träningen.

– Det är väldigt meditativt att röra sig i vatten och i naturen. Surfa är absolut ansträngande, men man håller inte på med mobilen samtidigt och har ingen musik i öronen. Det finns inga störningsmoment. Och så går jag otroligt mycket promenader, och mediterar! Något som jag i perioder är bättre och sämre på, men jag har i alla fall gjort det så pass mycket nu att jag vet hur jag ska hitta tillbaka till det.

När hon började meditera fick Pischa för sig att hon inte fick tänka något under tiden, utan bara sitta rakt upp och ner och hamna i något sorts vakuum. Men så är det ju inte, det handlar mer om att hitta närvaro, menar hon. 

– Vi kan inte inte tänka och känna saker. Vi ska inte bita ihop och tro ”bara jag inte tänker, bara jag inte känner”. Nej! Vi ska kunna hitta närvaro trots att vi tänker och känner saker, och hålla fokus. Och där är meditationen väldigt viktig.

Är du stilla när du mediterar eller i rörelse?

– Det är olika. Jag får ju mycket rörlighet i mina träningspass, så när det kommer till det meditativa är jag mer stilla. Jag mediterar ofta när jag är ute och går faktiskt. Om jag ser en vacker plats så kan jag sätta mig ner, känna solen värma och höra havet brusa.  Och ibland känner jag att ”gud vad skönt att få sträcka ut kroppen lite, då kör jag ett lättare yogapass, så jag går lite på känsla.

När man läser om Pischa på exempelvis Instagram så förstår man att hon vill hjälpa människor att få inte bara ett hälsosamt, utan även ett hållbart liv. Något som hon även har hjälpt deltagarna i Biggest loser med.

Hur har relationen till din egen vikt och mat sett ut genom livet?

– Jag skulle säga att den generellt sett alltid har varit bra. Även om jag så klart i perioder har blivit påverkad av vad andra gör, som i tonåren. Men jag har aldrig varit driven av att min kropp ska se ut på ett visst sätt. Mat har heller aldrig varit en tröst för mig på det sätt som det kanske är för många människor. Eftersom jag också jobbar med coaching idag så ser jag att det är många som söker sig till mat som en trygghet, det blir en snuttefilt. Och där har jag aldrig varit själv. Sedan har jag absolut experimenterat och testat dieter, då jag har ätit för lite – eller för mycket när jag varit stressad. Men jag har alltid gått tillbaka till den mat jag tycker om. Och jag har alltid tyckt om grönsaker, alltid föredragit ”bra mat”.

I Portugal har hon också lättare att få tag på både bra grönsaker och fisk till ett vettigt pris. Pischa brukar exempelvis promenera med hundarna till en lokal marknad och köpa grönsaker.

– I Stockholm var jag mycket mer stressad, så då blev det mer ”hips haps” med maten vissa dagar. Men jag skulle säga att mat är bränsle för mig, och det hänger ihop med att jag vill vara frisk och stark. Jag skulle kunna äta köttfärssås kallt om det behövs, för att få i mig det jag behöver.

Det är snart dags att säga hejdå och för Pischa att ge sig ut i den portugisiska solen med sina älskade hundar. Och vi avrundar med att prata lite om synen på framtiden, nu när hon redan har tagit ett stort och viktigt steg i livet genom utlandsflytten.

– Det känns väldigt tydligt just i år. För jag pluggar ju och ser verkligen fram emot att utvecklas inom coachingdelen. Jag har alltid varit personlig tränare men nu tar jag steget att kombinera träningen med det mentala, det binds samman nu.

Och så avslöjar hon i sista stund:

– Lite längre fram i år har jag också ett spännande tv-projekt på gång! Ni kommer få se mig i samma kanal, men i en annan roll än i Biggest loser. Det blir ett spännande program; väldigt fysiskt, men inte med inriktning ”hälsa” på samma sätt. Jag hoppas kunna fortsätta att kombinera coaching yrket med tv-uppdrag i framtiden.

(Foton: Privat)