Vi tar oss uppför en vindlande serpentinväg och möts av en fantastisk vy. Långt nedanför oss ser vi Gudbrandsdalen och ovanför oss har vi Kvitfjells pister. Framför oss väntar en helg med skidåkning i världsklass.
Drygt två timmars bilresa från Gardemoen, fyra mil norr om Lillehammer, hittar man Kvitfjell. Utsikten som möter oss när vi stiger ur minibussen som tagit oss från flygplatsen skulle vi lika gärna kunnat vara från Alperna.
Kvitfjell är ett, för oss svenskar, relativt oupptäckt skidparadis. Orten lockar de riktiga skidentusiasterna. Den längsta pisten är störtloppsbacken där OS 1994 avgjordes. Backen är 3,5 kilometer lång med utmanande branter på sina ställen. Kvitfjell är otroligt snösäker med flest skiddagar per år då de öppnar tidigt på säsongen och inte stänger förrän i slutet av april.
Skidglädjen tillbaka
I Kvitfjell hittar jag tillbaka till skidglädjen. Den som försvann någonstans i den svenska fjällen när det blev mer köande i liften än skidåkande och där backarna inte längre gav mig några utmaningar. Jag har åkt slalom sen jag var riktigt liten men har inte stått på skidor på åtta år när jag nu begav mig till norska fjällen, så jag känner mig rejält ringrostig under första åket. Men det släppte snabbt och glädjen att får kasta mig nedför de nypistade, orörda pisterna gör att det inte ens känns som om jag har haft en veckas uppehåll. Några i gruppen jag åker med gillar att åka offpist medan andra väljer de långa, breda lätta backarna. Själv gillar jag variationen och utmaningarna på de långa och stundom branta backarna.
► Läs också: Ingemar Stenmark: Det är inte bara å åk – och har aldrig varit.
Koll på kosten
När det är dags för lunch tar vi oss till restaurang Tyri-hans som ligger i en fäbod på västsidan av pistsystemet. Menyn överraskar. Inte nog med att det är fantastisk god mat av hög kvalitet, det står dessutom på menyn om maten innehåller gluten eller andra allergener. Det är enormt mycket värt att få sådan information redan när man sitter med menyn i handen. Då slipper man komma med tusen frågor och efter personalen upprepade gånger fått springa in i köket för att kontrollera om det finns något ätbart för glutenintoleranta, får man ta det enda alternativet som återstår på menyn – vare sig man gillar det eller ej. Men så är det alltså inte här.
Genuint boende mitt i backen
Vi bor på Gudbrandsgard Hotel som ligger mitt i backen. Även här finns känslan av att ha hamnat i Alperna. Hotellet ser ut som en alpstuga i timmer med torvtak. Bara lite större och lyxigare, men med en genuin gammaldags känsla. På hotellet finns både gym, pool och SPA men efter en hel dag i pisten nöjer jag mig med en skön stund i bastun. Efter det väntar en fantastisk middag i hotellets restaurang.
► Läs också: Hälsoweekend på Masesgården
Ta sig till Kvitfjell
Det är enkelt att ta sig till Kvitfjell. Från Gardemoen tar man tåg som, om man är en grupp med fler än 20 personer, stannar vid Kvitfjells basstation bredvid sittliften nere i Gudbrandsdalen. Har man inte sådan tur att tåget kommer stannar där så stiger man av på Ringebu station och tar taxi därifrån. Med bil från Stockholm är det ungefär 65 mil som beräknas ta dryg 7,5 timmar.
Hafjell – ett paradis för barnen
Efter ett par dagar i Kvitfjell tar vi oss till systerorten Hafjell. Här finns en gondollift som snabbt tar oss upp till toppen av fjället för lunch i toppstugan. I Hafjell är det lite mer livat, orten är större och det finns fler aktiviteter för barnen. Här bjuds även på möjlighet att åka på tid i en slalombana. Det var en aktivitet som inte bara lockade barnen och vi hade en rolig stund när vi tävlade mot varandra och gjorde flera ihärdiga försök att slå dagens bästa tid i banan.
Mina barn fick emellertid stanna hemma denna helg men jag var vänlig nog att skicka fina bilder från fjället. Det uppskattades inte lika mycket som jag trodde. Svaret jag fick av min snowboardåkande son när jag skickade bild på Hafjells Fun parks måste tyvärr censureras.
Toppen med längdåkning på fjälltoppen
Egentligen hade jag planerat att åka lite längdåkning under helgen, men att hitta glädjen att åka slalom igen gjorde att jag valde det för hela slanten. Lite lockad var jag förstås när jag såg längdåkare uppe på fjället i Hafjell där möjligheten att åka längd kan kombineras med umgänge med resesällskapet som väljer alpint. Många gånger har jag blivit mer eller mindre förvisad ut i ingenstans när jag väljer längdåkningen och det sociala umgänget har fått ersättas av ensamheten i längdspåren. Men här kan man enkelt träffa familjen för lunch eller fika mitt i backen för att sedan välja att åka åt varsitt håll – på längden eller tvären. Det finns drygt 30 mil längdspår i Hafjell. I Kvitfjell såg jag inte längdspåren med där ska det enligt uppgift finnas över 600 kilometer preparerade längdspår av högsta kvalitet.
► Läs också: Skidcoachens sista minutentips inför Vasaloppet
Ta sig till Hafjell
Hafjell ligger lite närmare Oslo och Lillehammer än vad Kvitfjell gör. Man kan ta tåg till Lillehammer och sedan taxi eller buss. Från Göteborg kan man ta tåg via Oslo till Lillehammer. Resan tar drygt 6,5 timme, varav tiden från Oslo är drygt två timmar.
Sammanfattningsvis så har det varit en fantastisk resa och det finns bara ett litet problem:
Längtan efter att komma tillbaka.
Guide – så här väljer du ort!
Det finns något för alla på båda anläggningarna och liftkortet gäller på båda orterna. Om du ändå vill välja en skidort:
Barnfamilj – Hafjell
Kärlekssemester – Kvitfjell
Skidentusiast – Kvitjell
Snowboardåkare – Hafjell
Festprisse – Hafjell
Lyxlirare – Kvitfjell
Matälskare – Kvitfjell
After-ski’are – Hafjell
Livsnjutare – Kvitfjell
Smöråkare – Hafjell
Proffsåkare – Kvitfjell
Nybörjare – Hafjell
Av Malin Duvstedt