Den 22 oktober uppmärksammas Internationella stamningsdagen – en dag som lyfter rösterna hos de omkring 70 miljoner människor i världen som lever med stamning. Men bakom de hackande orden döljer sig ofta något mycket större: stress, skam och psykisk ohälsa.
En av dem som vet hur djupt stamningen kan påverka ett liv är Diana Morgården Guilletmot, som med sitt Instagramkonto @foreverstuttering har skapat en trygg plats där sårbarhet och mod får höras. Hon delar med sig av hur livet verkligen är med stamning – inte bara som talstörning, utan som en neurologisk diagnos som påverkar identitet, självkänsla och psykiskt välmående.
LÄS OCKSÅ: Få bättre mental hälsa naturligt
Stamning – ett språkligt problem att ”rätta till”
Under många år har stamning ofta betraktats i isolering – som ett språkligt problem att “rätta till”. Men modern forskning visar att stamning har psykosociala, emotionella och existentiella dimensioner som ofta försummas.
I studien Mental well-being and related factors in individuals with stuttering framkommer att rädsla för negativ bedömning, undvikandebeteenden, låg självsäkerhet och känslor av hopplöshet samvarierar med sämre psykiskt välbefinnande hos personer som stammar. Studien pekar också på vikten av socialt stöd för att lindra dessa effekter.
Andra studier har funnit att vuxna som stammar rapporterar lägre livskvalitet (mätt i termer av psykisk hälsa, social funktion och energinivåer) jämfört med personer utan stamning. Vidare finns samband mellan stamningens svårighetsgrad och symtom på depression och social ångest, särskilt i tonåren och ung vuxen ålder.
Samtidigt visar översiktsstudier att även om kopplingen mellan stamning och psykisk ohälsa framträder tydligt, är forskningen om kombinerade interventioner (språkbehandling + psykologiskt stöd) fortfarande begränsad och behöver utvecklas.
En intressant neurologisk upptäckt är att stamning inte verkar bero på psykologiska orsaker i första hand utan snarare på hjärnans nätverksfunktion – alltså att talmotorik, hörselintegration och hjärnans kopplingar är inblandade. Men psykologisk stress kan förvärra symtomen, vilket gör samspelet mellan det neurologiska och det emotionella särskilt viktigt att uppmärksamma.
Stress, skam och det tysta lidandet
Stamning skapar ofta en inre spänning – i kroppen, sinnet och andningen – särskilt i situationer där personen känner press att tala “perfekt”. Den kroniska stressbelastningen kan över tid bidra till psykisk ohälsa, såsom ångest, utmattning eller depressiva inslag – inte som orsak till stamning, men som följd av dess sociala börda och interna kamp.
Forskning om stress visar att långvarig psykosocial belastning påverkar kropp och hjärna – med hormonella, inflammatoriska och nervsystemeffekter – och kan utlösa eller förvärra psykiatriska tillstånd. För personer som stammar blir detta extra laddat eftersom varje talstund kan aktivera stressreaktioner, särskilt i mötet med dömande lyssnare eller pressade situationer.
LÄS OCKSÅ: Detta händer i din kropp när du stressar
Dianas resa – från skam till skapande gemenskap
Som många andra försökte Diana länge dölja sin stamning. Så här beskriver hon sin egen resa med stamning:
”Jag undvek att tala i grupp, valde omskrivningar i huvudet, och bar på skam och självkritik. Stamningen blev mitt mentala fängelse. Men det började förändras när jag lärde mig att reglera mitt nervsystem, arbeta med andning och långsamt våga bära min röst.
Genom att öppet dela mina kamper och vägen mot acceptans har jag byggt @foreverstuttering, som snabbt engagerat tusentals följare. Många hör av sig och säger: ”För första gången känner jag mig sedd.” För mig handlar det inte om att tala flytande – utan om att tillåta sig tala utan skam.
Jag tror att när fler vågar lyssna – inte döma – och fler vågar tala – trots hack i orden – så skapas en tryggare plats för oss som stammar. Min vision är att Internationella stamningsdagen ska bli en dag då vi inte bara markerar, utan framförallt bryter tystnaden”.
Inför Internationella stamningsdagen föreslår Diana några viktiga steg framåt:
- Synliggör stamning utanför logopedens rum, som en helhetsupplevelse där psykiskt mående måste ingå.
- Utveckla fler kombinerade program – där behandling för talflyt kombineras med psykologiskt stöd – eftersom forskningen visar att det finns ett behov men få studier.
- Utbilda allmänhet och vårdpersonal – så att personer som stammar inte ska mötas av missuppfattningar eller fördomar, utan med tålamod och respekt.
- Stärk det sociala stödet – gemenskaper, självhjälpsgrupper och plattformar (som @foreverstuttering) spelar en central roll för att motverka isolering och ge hopp.
Genom att lyfta stamningens psykiska dimension kan vi tillsammans bidra till att fler röster inte tystas – utan hörs, respekteras och får utrymme att leva fullt ut, även när orden hackar.
Med sitt instagram-konto @foreverstuttering vill Diana Morgården Guilletmot lyfta stamningens psykiska dimension och bidra till att fler röster inte tystas – utan hörs.