Tony Irving: ”Jag ska aldrig gå i pension”

Tony Irving är ett av de mest välkända ansiktena i tv-rutan sedan nästan 20 år tillbaka, efter sin medverkan i TV4:s långkörare Let’s dance. Där har han varit känd som den kanske tuffaste av de tre domarna i juryn, med lika många dräpande som roliga kommentarer. Våren 2024 tog dock programmet en paus från rutan. Men själv hade Tony ingen aning om att det skulle ställas in, utan trodde att det skulle bli av som vanligt. Så när de ringde från TV4 och berättade det var hans första reaktion besvikelse.

– Men direkt efteråt tänkte jag:  ”Jag har varit ihop med min man i 12 år nu, och vi har aldrig haft en vår tillsammans. Så i år kan jag tillbringa helgerna på våren med Alex”. Och det gjorde vi. Plötsligt öppnades det alltså möjligheter för något annat!

Let’s dance kommer till mångas glädje tillbaka våren 2025 – och även Tony återvänder. Men det har under programmets paus inte vuxit någon mossa på Tony för det, han har många andra uppdrag och strängar på sin lyra. Han håller i danskurser, föreläser, medverkar på hälso-och träningsresor, skriver böcker, har ett Instagram-konto med över 56 000 följare – och har startat ett eget rese- och upplevelsebolag.

Vad har Let’s dance betytt för dig?

– Jag har jobbat i 42 år, och Let’s dance är förknippat med nästan hälften av mitt arbetsliv. Det känns väldigt märkligt, för mitt mål var aldrig att vara med i tv och jag trodde aldrig att jag skulle ha en tv-karriär! I min tidigare karriär handlade allt om att förmedla saker med min kropp, det enda jag hade gjort muntligt var att undervisa.

Tony syftar på att han tidigare ägnat sig uteslutande åt att tävla, undervisa och vara domare inom dans. Han flyttade till Sverige 1996 efter att tre år tidigare ha besökt landet tillfälligt för att jobba. Tre år i rad runt millennieskiftet blev han svensk mästare i dans, men slutade att tävla 2005 efter att ha representerat Sverige i världsmästerskapen. Idag är han internationell sportdansdomare i 10-dans latin och standard, west coast swing, disco och hiphop.

Fyra viktiga hälsoområden

Privat har Tony flera sidor som alla kanske inte känner till. Som att han är en ivrig förespråkare av naturlig och ekologisk livsstil och hudvård – samt är dansbandsentusiast. Och inte minst är han hundälskare!

När vi hörs är Tony på väg i bilen för att lämna av sina älskade hundar Rex och Felix på deras månatliga besök på ett hundspa där de får pälsen schamponerad och klippt. Hundarna, som är av den belgiska rasen Petit Brabancon, är 10 år gamla och betyder mycket för Tonys välmående.

– De är väldigt kärleksfulla, och de gör att ”ett hus blir ett hem”. Det är väldigt viktigt.

Tony låter glad och avslappnad på rösten trots att han navigerar i trafiken, och jag passar på att fråga om hans röstläge avspeglar verkligheten.

Är du på en bra plats i livet?

–Ja jag mår väldigt bra både fysiskt, psykiskt, emotionellt och socialt. Alla de fyra ”boxarna” som jag tycker är viktiga kan jag bocka i just nu. Men jag förstod inte tidigare att jag kunde se på min hälsa i dessa fyra olika områden.

För det har inte alltid sett lika bra ut i livet för Tony, vars syn på hälsa och välmående har förändrats med åren.

– Jag tänkte som så många gör: ”Så länge som jag inte har någon sjukdom, så kan jag leva med allt annat”. Men så fort jag började se min hälsa som bestående av fyra lika viktiga områden så ändrade jag synen på mig själv totalt.

Kom du underfund med detta hälsotänk själv?

– Ja, det kommer från mig själv. Men självklart har jag hört andra prata om det. Jag hade bara aldrig reflekterat över min sociala eller emotionella hälsa innan. Men för ungefär tio år sedan så började det ta form hos mig att jag måste se på hälsan i fyra separata delar; jag kan inte jobba med allt på en och samma gång.

Allt handlade om det fysiska

När Tony för ett par decennier sedan jobbade som professionell dansare var synen på hälsa dock något helt annat.

– Då handlade allt om det fysiska, om att vara smal och ha en välfungerande kropp – men inte om någon annan typ av hälsa. Det handlade om hög prestation och höga krav på mig själv. Och min generation pratade ingenting om att vara ledig, konceptet ledighet fanns inte. Det sågs som slöseri med tid, för att man kunde tappa sin fysiska prestationsnivå under vilan, förklarar Tony.

Idag vet han att återhämtning är viktigt och han ser tydligt att om han inte har fått återhämtning så belastar han kroppen fysiskt på ett negativt sätt. Tony är idag väldigt mån om att ha balans mellan återhämtning, bra kost och träning som återspeglar de möjligheter han har idag. Han har därför börjat träna styrketräning ihop med en PT. Men han anpassar träningen utefter sin ålder och sina fysiska förutsättningar och ser till att värma upp och stretcha ordentligt. För kroppen reagerar inte på träning likadant som när han var 20, eller 30.

– Jag sa till min PT: jag vill inte vara 20 igen, det är inte därför jag tränar! Jag tränar för att ha en stark kropp och vara det bästa jag kan vara i den ålder jag har nu. Så kan du lära mig hur jag gör det? Istället för att försöka återskapa något jag aldrig kan få tillbaka.

LÄS OCKSÅ: Trött på styrketräning? Dans ger mer muskler!

Ytan i fokus i dansvärlden

I dansvärlden generellt har fokus genom åren legat mycket på yta, utseende – och på att hålla sig ung. Under lång tid gick Tonys liv ut på att vara livrädd för att åldras, och känna panik över att det kunde komma yngre människor och ta hans plats, som var smalare, snyggare och snabbare.

– Vad kunde jag göra för att konkurrera med dessa personer? Restylane (en filler, reds.anm), botox och annat blev en del av min vardag. Jag var en av de personer som sa att ”nu ska jag göra hårtransplantation, eller en fettsugning”. Och jag omringade mig med personer som gjorde likadant.

Hur ser du på det idag?

– Varje gång jag tänker tillbaka så ser jag att jag hade problem med att inte kunna acceptera de naturliga förändringar som sker för varje år som man blir äldre. Jag hade svårt att se hur jag kunde vara den bästa versionen av mig själv i just den ålder jag var i. Jag kunde tänka saker som: ”Den bästa tiden i mitt liv var när jag var 25 eller 18”.

Det blev nästan som en psykisk sjukdom att fastna i det tänket, resonerar Tony, som idag kan titta på sig själv och tänka: ”Okej det var bra då, men det finns mycket spännande framför mig. Om jag fokuserar på det, så kan jag bli en bättre version av mig själv.”

– Idag är jag 58 år och ser jävligt bra ut! Den människa jag är idag är inte lika ung, men det betyder inte att ung är vackrare än 58.

Men visst kan det vara svårt att stå fast vid denna inställning när man ständigt blir matad med ett ungdomsideal i reklam och media, medger han.

– Visst, det fanns saker jag kunde göra när jag var ung som jag inte kan göra idag. Men det finns jävligt mycket som jag gör idag som jag inte hade en aning om att jag skulle klara av att göra när jag var ung. Som att flytta till ett annat land och må så bra som jag gör nu.

Det som också har blivit bättre med åldern är mitt psyke; jag är psykiskt stark nu! Då var jag psykiskt svag och ifrågasatte allt. Jag var ful, jag var fet, allt med min kropp var fel när jag var ung. Allt var bättre hos alla andra.

 Uppväxten strikt kristen

Tony är uppväxt i den engelska byn Ainsworth utanför Manchester i ett strikt kristet hem, som inte accepterade homosexualitet. Det var en helt annan tid än idag.

Hur mådde du under din uppväxt?

– Då kände jag inte till något annat så jag var glad för det jag hade. För om du har en värld som är strukturerad och formad för dig, så kan du inte ifrågasätta om det är normalt, för du vet inte något annat. Så när jag tittar tillbaka så hade jag en väldigt lycklig barndom, och en fantastisk relation med kyrkan. Det var inte förrän jag började ifrågasätta min sexuella läggning och komma upp i en ålder då jag hade kontakt med andra världar, som jag började förstå hur instängd, trångsynt och kontrollerad den miljön var.

Tony som idag har bott i Sverige i flera årtionden och även nästan 10 år i USA på 1980-talet när han satsade på dansen, har satt lite av en trend då flera andra släktingar också bor över hela världen idag – och har lämnat kyrkan, även om de fortfarande är kristna.

LÄS OCKSÅ: Ernst Kirchsteiger: ”Livet är som en fransk fiskgryta”

Relationer viktiga för hälsan

Som tur var har kyrkan förändrats till att bli mer inkluderande. Så när Tony 2015 gifte sig med sin Alex var det i kyrkan. Det kändes viktigt för dem att få göra det där och att deras äktenskap skulle ske på samma villkor som ett heterosexuellt par, förklarar Tony som i tidigare intervjuer berättat att han faktiskt varit gift två gånger innan – med kvinnor, under den period i hans liv då han inte levde öppet som homosexuell.

Snart firar Tony och Alex 10-årig bröllopsdag. Tony beskriver relationen som bra och stabil och den utgör en stor del i bådas välmående. Relationen är viktig för det som han kallar sin emotionella hälsa.

LÄS OCKSÅ: Psykisk ohälsa blev bättre med dans och yoga

Vad innebär emotionell hälsa för dig?

– Min och Alex tes är att man aldrig ska ta en relation för givet, precis som allt annat så kräver den sina rutiner och sin struktur. Att man till exempel en gång per dag äter en måltid tillsammans, det kan vara antingen middag eller frukost. Då sitter vi ner vid matbordet, utan mobiler och har fokus på varandra. Det skapar förutsättningar för stimulerande samtal.  

Syftet när de ska äta middag ihop eller gå ut är alltid ”vi” understryker Tony. Det är inte maten som är viktigast eller att ”gå ut”, utan tiden ihop.  Men alla relationer är viktiga; även till familj, släkt och vänner.

– Relationer är centrum för allt, men det förstod jag inte när jag var yngre. Det spelar ingen roll vad jag presterar om jag är ensam, för är jag ensam så kommer jag inte att må bra. Ingen mår bra av det.

Har du haft några hälsomässiga dippar i livet?

– Gud ja, ofta är mina dippar både psykiska, emotionella och fysiska. När jag inte mått bra, så är det nio gånger av tio kopplat till en bakomliggande orsak. Jag hade ett företag som gick i konkurs när jag var runt 40 år, då kände jag otrolig skam och skuld och det gjorde att jag mådde dåligt både psykiskt och fysiskt.

Vid ett annat tillfälle beslutade Tonys danspartner, som han hade uppnått störst framgång med, att hon skulle sluta dansa precis efter en tävling, utan att han hade någon aning om det. Denna vändpunkt ledde till en holistisk syn på hälsa som Tony har jobbat fram.

– Jag gick in en depression som gjorde att jag blev fysiskt sjuk. Så jag har förstått när jag tittar tillbaka, att negativa emotionella händelser kan skapa psykisk ohälsa som leder till fysisk ohälsa, och vice versa. Det hänger ihop. Så när jag uppmärksammar en svaghet i ett område i min hälsa, då försöker jag bearbeta de andra områdena så att jag är stark där. Så att det kan väga upp.

Flera i familjen fick cancer

Tony har en holistisk och naturlig syn även på hudhälsa.

– Huden är mer än bara en förpackning – den är ett funktionellt organ, faktiskt kroppens största och den har ett syfte. Som att svettas. Så att använda produkter som stoppar mig från att svettas kommer skapa problem för hälsan. För kroppen är i nerkylning genom mekanismen att svettas.

Av det skälet har Tony aldrig en antiperspirant i närheten av sin kropp, eftersom en sådan förhindrar just svettning.

– En deodorant kan jag använda, för jag vill av sociala skäl inte lukta för människor runtomkring mig. Men är jag själv och tränar, då luktar jag som sjutton – och det är naturligt! Men då tar jag en deodorant som är ekologisk och naturlig, som låter min hud andas och min kropp svettas, säger Tony med eftertryck.

Tony jobbar med det ekologiska hudvårdsmärket Rosenserien/Sweden Eco, men hans intresse för det naturliga och ekologiska väcktes av dramatiska skäl redan för ungefär 15 år sedan. Då fick hans far nämligen prostatacancer, i samma veva som även hans syster och brors fru fick cancer. Allt inom sex månader.

– Alla mår bra idag, men det var en slitsam resa för dem, och emotionellt för hela familjen. Och det startade en diskussion om ”hur kan tre personer i samma familj drabbas av cancer samtidigt?”. ”Finns det något vi har gjort, något i miljön, något i vår uppväxt?”. Då kom jag fram till att min pappa hade jobbat med aluminium i hela sitt liv, så då väcktes medvetenheten om just aluminium, säger Tony, som började reflektera över att det var ett ämne som han själv brukade använda, i just antiperspirant som innehåller aluminiumsalter.

Och ämnet fanns också hemma i köket, som i aluminiumfolie runt maten och i konserver.

– Jag slutade med antiperspirant, började satsa på kvalitativ mat och gick på föreläsningar om hudhälsa. Och började inse en så enkel sak som att vad jag sätter på min hud absorberas in i min kropp. Och om det kommer in i kroppen så går det in i blodsystemet och lymfsystemet. Det sprider sig runt i kroppen. Så om jag använder tunga kemikalier på huden så kommer det ha en påverkan på mitt inre system, det är skadligt.

Inte nog med det, fortsätter Tony; när kroppen gör sig av med ett ämne genom att kissa eller bajsa, så kommer det ut i naturen igen via vattenreningssystemen. Eftersom dessa inte kan rengöra allt, så skadar vi samtidigt miljön.

LÄS OCKSÅ: D-vitaminbrist – och andra riskfaktorer för prostatacancer

”Jag lever idag”

Tony börjar närma sig det som vi kallar pensionsåldern. Och män över 50 år, resonerar Tony, kommer ofta in i en mental inställning som är: ”Jag ska bara ta mig till pensionen, sedan kan jag leva livet”.

– Min inställning är: ”Pension finns inte!”. För jag ska inte gå i pension, jag ska jobba så länge som det är roligt, och jag tycker att mitt jobb är roligt. Synen att ”livet blir så mycket bättre när jag går i pension”, skulle betyda att jag har jävligt tråkigt idag!

I sitt jobb som danslärare har Tony märkt något annat: att när män blir mellan 50-65 år så åldras de fysiskt snabbare än kvinnor. De tappar sin hållning, balans och koordinationsförmåga mycket snabbare. Vilket är ännu ett skäl att fortsätta hålla igång, jobba, dansa och träna.

Dansar du lika mycket som när du var yngre?

– Nej absolut inte, men jag är lika fysiskt aktiv. Min konditionsträning består av långa raska promenader, 10 kilometer fem dagar i veckan, med mina hundar. De ser till att jag kommer ut. Och de är också äldre så även de behöver de här promenaderna för sin kondis.

Tony bor i vackra Norrtälje, nära både vattnet och skogen.

– Mina promenader är inte bara konditionsträning, det finns också en holistisk sida i dem. För det jag ser och hör på vägen påverkar också mitt välmående. Ibland lyssnar jag på något i lurarna, men så fort jag kommer bort från bilvägar och betong så stänger jag av allt och fokuserar på naturen och vart jag är. 

Händer det att du dansar idag för egen glädjes skull och inte bara för att undervisa?

– Ja jag går ut och dansar till dansband! Jag var överallt i landet och dansade i olika folkparker i somras. När man dansar pardans till dansband, så får man en härligt befriande musik som stimulerar känslorna och man umgås med människor som bara vill ha roligt och är där på lika villkor. Och när jag dansar med en annan person i famnen så får jag ett överflöd av beröring och endorfiner.

Brukar du dansa med din man?

– Nej han tycker inte om att dansa, svarar Tony snabbt och med ett hjärtligt skratt.

Det är onekligen lite otippat, givet hur stor plats dansen tagit i Tonys liv – men ändå ganska vettigt poängterar han själv.

– Hade vi haft samma hobby så hade nog livet blivit lite tråkigare.

Har du planer eller drömmar kvar i livet?

– Vet du, jag har massor av drömmar, men inga planer! Jag låter allting ta sin naturliga väg, för har man en massa planer och inte lyckas genomföra dem, då blir man deprimerad. Men mina drömmar handlar om enkla saker. Till exempel: ”Jag kommer aldrig att gå i pension”; det är ett beslut som är en dröm. Och det skapar möjligheter, för jag har ingen deadline längre. Jag längtar inte efter att gå i pension för att börja leva, för jag ska inte gå i pension – jag lever idag!

Foto: Björn Dalin

Tips! Lyssna på detta avsnitt av Kureras podcast ”Så mår jag bra!”, där chefredaktör Anna Flodberg intervjuar Tony Irving!