Det här är ingen lättsmält artikel. Den ger inga enkla svar, inga supertips, inget ”Så gör du”. Det här är historien om en kvinna som överlevt missbruk, ätstörningar, självmordsförsök och trakasserier men landat på fötterna – stolt, rättfram och rakryggad. Det här är historien om Elise.
Hennes ord känns som knytnävsslag i magen. Jag hör Elise Strömberg på en poesikväll i Vitabergsparken i Stockholm. Solens sista strålar landar i hennes lockar medan hon läser en dikt om hatet. Hatet mot homosexuella och det ännu större hatet mot allt könsöverskridande, som varken är manligt eller kvinnligt i den traditionella bemärkelsen. Det var Elise själv som hatade.
Växte upp som pojke
Elise växte upp som pojke. Hon tilldelades ett manligt kön vid födseln, men under uppväxtåren på Lidingö utanför Stockholm lekte hon nästan bara med flickor och klädde sig i kjol precis som dem. När Elise började skolan blev hon en av pojkarna. Där fanns det ingen möjlighet att vara något annat.
– Jag fostrades till att bli en man, men kände mig aldrig som en, säger Elise. Det gjorde att jag utvecklade ett enormt självhat. Jag pratade aldrig om det, utan vände istället hatet utåt. Jag började avsky människor som var homosexuella och transsexuella. Jag hatade dem för att de var allt som jag innerst inne ville vara.
Förstod inte vad som var fel
Under hela sin uppväxt visste Elise att något var fel, utan att förstå vad det var. På den tiden visste hon inte ens att man kunde vara född i fel kön. Transsexualism var något som det aldrig pratades om, varken i Elises bekantskapskrets eller på sexualundervisningen i skolan.
– Det var uppenbart att det var något som rörde min kropp som inte stämde, berättar Elise. En period var jag anorektiker, svälte mig och blev smal som en sticka. Senare började jag träna som en tok i stället. Jag letade desperat efter ett sätt att bli av med ångesten kring min kropp, men ingenting hjälpte.
Vanligt med missbruk
Flera forskningsrapporter visar att HBTQ-personer – och i synnerhet transpersoner – har betydligt sämre psykisk och fysisk hälsa än Sveriges övriga befolkning. De är oftare deprimerade och löper som unga stor risk att hamna i missbruk, få sociala problem och att misslyckas i skolan. Elise började missbruka droger och alkohol redan som tolvåring. Hon hade ständigt ångest utan att veta varför och drogerna blev ett sätt att döva känslorna.
– Jag tog mig igenom högstadiet och gymnasiet trots mina missbruk. Jag blev expert på att ljuga för att dölja dubbellivet. Under en tid hamnade jag i kriminella kretsar vilket ledde till ännu fler lögner.
Flera självmordsförsök
Forskning visar också att frekvensen av självmordsförsök är alarmerande hög bland transpersoner. Mellan 20-30 procent har försökt ta sitt liv och självmordsförsöken beror oftast på depression, ångest och missbruksproblematik. Elise har själv flera självmordsförsök bakom sig.
– En kommer till en punkt där en inte orkar längre, säger Elise och tänder en cigg till.
Vändpunkten
Vändpunkten för Elise kom när hon var 22 år. Då hade hon missbrukat i 10 år.
– En dag ringde jag som vanligt till min mamma för att be om pengar. Då bad hon mig att fara åt helvete. Det blev min väckarklocka. Jag var på min botten och bestämde mig för att blir nykter och drogfri och bad om hjälp.
Såg sig själv
Det skulle ta ytterligare två år innan Elise förstod att hon var transsexuell. Men när insikten väl kom gick det på en dag. Då gick känslan inte att hålla tillbaka.
– En kväll kom jag hem från en maskerad. Jag hade varit utklädd till kvinna, och i hallen fick syn på mig själv i spegeln. Allt stannade. Jag kunde inte ta av mig kläderna, för i spegeln såg jag mig själv.
En enorm befrielse
Elise bad till gud om att hen skulle ta bort känslorna som vaknat, men de var där för att stanna. Efter några månader började Elise leva öppet som kvinna.
– Min familj och mina vänner tog det bra och var väldigt förstående. Mina föräldrar trodde förvisso att jag var lite galen när jag först berättade att jag var kvinna. Men de accepterade det när de såg hur bra jag mådde. När jag kom ut och äntligen fick bli mig själv försvann ångesten som jag haft hela livet. Det var en enorm befrielse!
Vanligt med trakasserier
Transpersoners nedsatta psykiska och fysiska hälsa hänger i hög grad ihop med den diskriminering och de kränkningar som de systematiskt utsätts för, enligt Folkhälsoinstitutet. Elise berättar att hon dagligen möter både okunskap och öppet förakt från människor.
– Om du går med mig en dag på stan kommer du förstå vad jag menar, säger Elise. Folk pekar, skrattar och stirrar. Då och då ger sig främmande människor på mig både verbalt och fysiskt.
Tystnaden blir till skam
Elise mår bra idag, säger hon. Men att hon mår bra gör också att hon orkar vara arg. Hon blir både arg och ledsen av den oförståelse som finns bland folk i allmänhet, men även inom vården, psykiatrin och från myndigheter. Hon önskar också att det pratades mer om trans i skolorna.
– Ofta är det tystnaden som är en stor del av problemet. Den innebär dels att okunskapen om transpersoner fortsätter finnas. Men den blir också till en skam för oss transpersoner. Tystnaden gör oss till något man inte ska prata om, till något som inte får finnas.
T:et behöver få mer plats
Den här veckan pågår Stockholm Pride som firar och uppmärksammar homo- bi och transpersoners rättigheter. Är Pride viktigt för dig?
– Både ja och nej, säger Elise. Förra årets Pridefestival var livsviktig för mig. Det var första gången jag fick leva ut min identitet och känna mig hemma. Samtidigt tycker jag att Pride fokuserar mycket på bögar, flator och bisexuella. Transpersoner syns inte alls lika mycket.
– Pride handlar till stor del om rätten att älska och ligga med vem man vill, förklarar Elise. Det är fint, men det berör inte riktigt oss transpersoner. Folk spottar inte på mig för att jag håller min flickvän i handen. De spottar på mig för att jag inte passar in i samhället där man måste vara antingen man eller kvinna.
Av: Maja Sönnerbo
___________________
Om: Elise Strömberg
Bor: Södermalm i Stockholm
Ålder: 26
Gör: Studerar teologi
Fritid: Politisk transaktivist
Mitt bästa hälsotips: Stå upp för dig själv och ät vad du vill!
___________________
Stockholm Pride
Stockholm Pride är en festival som uppmärksammar homosexuellas, bisexuellas, transpersoners och queers livssituation och rättigheter. Stockholm Pride arbetar för att stärka HBTQ-personers livssituation och rättigheter. Festivalen pågår mellan 28 juli och 2 augusti.
Fakta: Transpersoner
Transpersoner är ett paraplybegrepp för personer som på olika sätt överskrider eller identifierar sig med en annan könsroll än sin biologiska. De kan identifiera sig som män, kvinnor eller neutrer (hen eller den).
Transpersoner inkluderar transsexuella, transvestiter, transgenderister, drag-Queens, drag-Kings eller något annat.
Transexualism handlar inte om sexualitet utan om identitet.
Transpersoner kan därför vara både hetero-, homo- och bisexuella.
Transpersoner omnämns oftast som en del av HBTQ – alltså homosexuella, bisexuella, trans- och queer-personer.
Transexuella personer upplever sig ofta vara födda i fel kön och har en bestående önskan att leva sitt liv som det kön de inte är fötts med rent biologiskt. Transsexuella personer söker oftast, men inte alltid, medicinsk hjälp för att göra en könskorrigering så att deras mentala identitet kan överensstämma bättre med det biologiska jaget.
Om att ”felköna”
– Det värsta du kan göra mot en transperson är att felköna den, säger Elise. Det vill säga att konsekvent kalla mig för ”han” istället för ”hon”. Det är en enorm kränkning. När du kallar mig för ”hon” bekräftar det mig, min självbild och den jag är. Om du istället kallar mig för han raserar du min självbild totalt. Många tycker kanske inte att det är en stor sak, men för mig och många andra transpersoner är det enormt viktigt.
Läs mer: www.transformering.se