Zarah Öberg svarar
Hej och tack för din fråga,
Detta låter som en hormonell obalans. När kroppen utsätts för stress, så frisätts kortisol för att hantera kroppens stressreaktioner. Efter lång tids stress, så blir kortisolvärdet istället lågt eftersom binjurarna inte orkar att frisätta i den höga takt som de tvingas att göra. Det som är viktigt vid hormonell obalans, är att kortisol ingår i samma cykel som könshormoner, vilket innebär att långvarig stress inte bara ger lågt kortisol, utan även låga könshormoner. Och när man får för låga könshormoner, så försvinner mensen och/eller det uppstår hormonella problem. Hos en fertil kvinna så börjar produktionen av könshormoner att gå ner runt 30-35 års ålder, vilket är en naturlig och successiv minskning fram till menopaus. Om man då även stressar mycket så går nedgången snabbare, och konsekvensen blir hormonell obalans, samt att det kan uppkomma symtom vid menopaus.
Det som är problem i detta sammanhang, är att ni med stor sannolikhet har gjort hormonprover i blodprov och inte i saliv. Man bör aldrig mäta könshormoner och kortisol i blodprov och inte heller melatonin bör mätas i blodprov, utan i saliv. Könshormoner, som progesteron, östrogen och testosteron, bör alltid mätas i salivprov då saliv visar kroppens bioaktiva hormoner, medan blodprov visar både inaktiva och aktiva hormoner. Man använder blodprov för att det är lätt att administrera och för att det är en billig mätmetod, men det är inte tillförlitligt och det är därför man kan mäta blodprov på hormoner utan att det visar problemet.
När man har låga könshormoner, så brukar det finnas besvär på flera områden. Vanligtvis så ligger progesteron lågt, men det är också vanligt att östrogen ligger lågt. Vi har tre östrogener men det är få som vet om eftersom man inom vården använder sig av östrogen som ett samlingsbegrepp. Dessa tre östrogener heter: E1 = östron, E2 = östradiol och E3 = östriol.
När man har lågt östrogen, så kan det bero på att man saknar östrogen generellt, men det kan också vara så att man inte konverterar östrogen korrekt, och då ligger E1 eller E2 högt, medan E3 ligger lågt. Detta hör samman med levern, då det är levern som metaboliserar och bryter ner östrogen. När E3 ligger lågt, så får man väldigt känsliga slemhinnor som är torra och spröda, istället för fuktiga och fina. Detta gör att bakterier, svamp och virus lättare får fäste, och det visar sig vanligtvis genom återkommande urinvägsinfektioner, återkommande bihåleinflammation eller svamp. Torra slemhinnor på grund av östrogenbrist (i detta fallet lågt östriol) kan också visa sig genom att man får känsliga slemhinnor i underlivet, att tarmen försämras eftersom matsmältningssystemet är slemhinnor, och att man kan få besvär med gallan/gallgångarna eller torra ögon.
Problemet med DHEA som jag ser det, är att man måste vara säker på att det konverteras vidare korrekt till östrogen och testosteron. Först och främst så behöver man mäta dina hormonvärden i ett labrixtest, för att vara säker på att det inte är ett konverteringsproblem. DHEA är ett prohormon (förstadie) till testosteron och östrogen, så det är korrekt att det kan bidra till ökade nivåer av testosteron och östrogen. Problemet är att du inte vet säkert att ditt DHEA är lågt, och högt DHEA är en väldigt stor stress för kroppen så man ska bara behandla med DHEA om man är helt säker på att det är lågt. Man behöver också se över varför du har dina besvär, och om det är så att du inte konverterar östrogen korrekt så ligger problemet senare i cykeln. Att du tappade ditt hår av DHEA skulle jag tolka som att du inte hade ett lågt värde på DHEA utan att ditt problem är senare i cykeln, fömodligen att östrogen ligger lite lågt, men att det inte konverteras korrekt. Detta kan man som sagt undersöka i ett labrixtest, där man mäter dina bioaktiva hormoner i salivprov. Det är dock viktigt att man är noga med att välja ett seriöst labb för detta, så att man för tillförlitliga provsvar. Labrix är på så vis ett mycket bra labb.
Många av mina patienter har håravfall på grund av hormonell obalans, och håravfallet brukar avstanna när man börjar balansera upp kroppens hormoner. Hos många återkommer håret sakta men säkert när hormonerna kommer i bättre balans. Och när man behandlar hormonell obalans, så blir även slemhinnorna bättre vilket gör att bakterier inte fäster lika lätt och då brukar även patientens återkommande urinvägsinfektioner avta.
Varma hälsningar Zarah Öberg