Han bytte ut festkvällarna mot timmar på gymmet och rensade kylskåpet på onyttigheter. Efter bara tre månader med nya vanor var festfixaren Johan Petré elva kilo lättare, i bättre form än någonsin och redo för sitt första maratonlopp.
– Jag har aldrig mått så bra som nu, berättar han.
Varför Johan Petré, 31 år, kom att springa ett maratonlopp, utan att aldrig tidigare löptränat, har sina rötter i en hundra år gammal historia. År 1912 tog familjen Petré i Sollentuna emot en utmattad japan i sin trädgård, när denne bröt maratonloppet i OS. Han bjöds på saft och bullar innan han hoppade på tåget in till Stockholm igen. Tävlingsledningen fick aldrig veta att tävlingsdeltagaren brutit loppet och historien om den försvunna japanen spreds som en löpeld i både Sverige och internationellt.
En mil om dagen
Historien om japanen har berättats i familjen Petré ända sedan dess och under hundraårsjubileet av denna händelse väcktes idén att Johan skulle springa Tokyo Marathon.
– Jag blev inbjuden till tävlingen och ville inte tacka nej. Det var en kul grej och en intressant utmaning, säger han.
Tuff träning
Tillsammans med en PT lade han upp ett intensivt träningsprogram. De sista veckorna inför loppet sprang han en mil om dagen. Johan beskriver träningen som extremt tuff, då han tidigare aldrig ens har kommit i närheten av att springa så långt.
– Jag har aldrig hållit på med träning på det här viset. Snarare tvärtom. I min bransch finns det stora farozoner och jag har levt det goda livet i många år nu. Det var verkligen dags att jag började ta hand om mig själv mer.
Offrade utelivet
Resultaten kom snabbt. Han fick upp flåset, orkade mer och kilon rasade. Den största utmaningen var att stänga omvärlden ute, att säga nej till fester och istället ha fokus på vila och träning.
– Jag var tvungen att stänga den delen av mitt liv, att offra utelivet. Det var inte helt enkelt, men värt det, förklarar han.
Motivationen höll han uppe genom att berätta om projektet i både media och på Facebook.
– Att göra en offentlig grej av det hjälpte mig. Jag ville inte ge upp när så många visste om det.
En ny livsstil
När tävlingsdagen i februari väl var inne var Johan förberedd. Hans mål var kort och gott att ta sig över mållinjen, tiden brydde han sig inte särskilt mycket om. Som mest hade han sprungit 1,3 mil innan och loppet blev den största utmaningen hittills.
– Jag klarade det på 5 timmar och 50 minuter. Jag är oerhört nöjd att jag tog mig i mål. Nästa gång sätter jag upp ett högre mål och ska klara det på en bättre tid.
Hatkärlek till löpning
För faktum är att Johan inte har fått nog. Han har redan planerat in nya tävlingar inför nästa år.
– Det är en slags hatkärlek som jag inte blir av med nu. Det är beroendeframkallande att springa, men framförallt att må så bra som jag gör nu. Nu kan jag ha på mig kläder som jag använde när jag var 25 år. Det känns fantastiskt. Det här innebär en stor livsstilsförändring för mig och jag tänker inte gå tillbaka till att vara en soffpotatis.
Av Emma V Larsson
Johans bästa kom igång-tips:
* Berätta för vänner och bekanta om ditt mål. Då får du lite press på dig och ger inte upp lika enkelt. Lägg ut på Facebook, blogga om din träning.
* Mycket sitter i huvudet om du ska klara av en utmaning. Du måste bestämma dig.
* Sätt upp tydliga mål. Mitt mål var att ta mig över mållinjen. Nästa gång vill jag göra det på en bättre tid.