Skolavslutningarnas tid är här, och med dem ett efterlängtat långt sommarlov, fyllt av sol, bad, lek och äventyr. Men inte för alla barn. Krönikören Maria Lundberg minns sin egen barndoms somrar, fyllda av fasa, skam och ensamhet, som lett till ett vuxenliv kantat av terapi. Med sin krönika vill hon nu hindra fler barn från att få ett sådant sommarlov.
” Du ska inte tro det blir sommar, ifall inte nån sätter fart. På sommarn och gör lite somrigt, då kommer blommorna snart. Jag gör så att blommorna blommar, jag gör hela kohagen grön, och nu så har sommaren kommit för jag har just tagit bort snön” (Text: Astrid Lindgren).
När jag läser texten så kommer melodin till mig direkt, det är som en visa som jag har haft inom mig hela livet. När melodin kommer blir jag nu som vuxen känslosam. Tänk att vi vuxna glömmer så lätt att alla barn inte vill ha sommarlov. Tänk att vi vuxna glömmer så lätt att många barn just i detta nu, när vi är juni månad, börjar känna oro. Hur ska denna sommar bli? Kommer mamma att vara full hela sommaren, som förra. Kommer pappa kunna vara snäll som han har lovat? Vad ska vi hitta på när alla kompisar åker iväg på semesterveckor? Jag är nu utbildad socionom och med år av erfarenhet inom socialtjänstens enhet för barn och unga, här har jag mött dessa barn så många gånger.
LÄS OCKSÅ: 10 poddar om mental hälsa och personlig utveckling
Jag ser mig själv, en liten smal 10-årig flicka i rosa kostym. En alldeles ny, inköpt inför den traditionella skolavslutningen i kyrkan. Jag ser en glad, sprallig flicka med långt hår som fladdrar på ryggen, och med blommor i handen till fröken. Jag ser en rädd liten flicka som inte berättat om det mörka som händer henne bakom stängda dörrar. Kanske fanns det ändå någon vuxen som förstod, eller anade. Men kanske inte orkade eller ville ” ställa till besvär” genom att larma socialtjänsten om en oro som fanns. Den lilla 10-åriga flicka som går mot ett sommarlov med fasa och ensamhet. Hon bär på en skam och tystnadslöfte som skrämmer livet ur henne. Hon bär på en hemligt och en ensamhet som är svår att beskriva. Som vuxen har traumat inneburit timmar av egenterapi för att orka leva.
LÄS OCKSÅ: Ensamheten bland unga ökar
” jag gör mycket vatten i bäcken, så där så det hoppar och far. Jag gör fullt med svalor som flyger och myggor som svalorna tar. Jag gör löven nya på träden och små fågelbon här och där. Jag gör himlen vacker om kvällen, för jag gör den alldeles skär”.
Ja, hur ska man veta att ett barn inte har det bra i sitt hem? Hur ska man ens veta vilket barn som går på ett oönskat sommarlov? Vems ansvar är det mer än föräldrarnas? I socialtjänstlagen står det att gällande oro över att barn far illa så är det allas ansvar. I 14 kap. 1§ Socialtjänstlagen står det att: Alla har ett ansvar för att uppmärksamma barn som far illa. Vissa är skyldiga att anmäla till socialnämnden om de misstänker att ett barn far illa. För andra så är det en rekommendation.
Det står i 14 kap, 1c Socialtjänstlagen, att var och en som får kännedom om att ett barn far illa bör anmäla det till socialnämnden. Det är viktigt att känna till att denna uppmaning i lagen riktar sig till såväl allmänheten som yrkesverksamma. Det står vidare att en anmälan till socialtjänsten till exempel kan göras av en granne, en släkting eller en vän.
LÄS OCKSÅ: Ny stor svensk studie: Så påverkar barndomen ditt vuxna liv
Hur hade det hjälpt mig, den 10-åriga flicka som stod i sin rosa kostym och sjöng om smultron, och fågelbon här och där. Jo hon hade förmodligen fått ett ärende aktuellt på socialtjänsten för utredning om hur hon hade det därhemma. Det hade också kunnat vara så att hon hade blivit akut placerad i ett familjehem för skydd. Vad hade det hjälpt henne, ja förmodligen hade hon sluppit en massa år av utsatthet och ångest. Tänk om vi efter idag, skulle tänka att det är allas ansvar att barn i vårt land ska ha det bra. Att vi vågar se ett barns ensamhet och att vi vågar agera, det är vad jag önskar mig mest av allt inför min semester och alla våra barns sommarlov denna sommar.
”och smultron det gör jag åt barna, för det tycker jag dom kan få, och andra små roliga saker som passar när barnen är små. Och jag gör så roliga ställen, där barnen kan springa omkring, då blir barna fulla med sommar och bena blir fulla med spring”.
Ibland tänker vi vuxna inte på hur en liten handling, att ringa socialtjänsten för oro, kan göra stor skillnad i ett barns liv. Det är det jag vill skicka med dig, när du går på ditt sommarlov denna sommar. Alla barn vill inte ha sommarlov. Finns det något barn i din närhet som behöver att just du gör en orosanmälan – gör det!
Av Maria Lundberg, socionom.
Kureras sektion Krönikan ger möjligheten att ventilera en tanke, idé eller åsikt.
Krönikan skrivs av skribenter som är fristående från Kurera och behöver alltså inte handla om åsikter Kurera delar. Är du intresserad av att skriva en krönika på Kurera.se? Kontakta: webbredaktor(@)kurera.se.