Psykiatrikern: ”Missförstånden kring psykiatrisk vård lever kvar”

Psykiatriker är ett yrke många är nyfikna på, men som få har inblick i.
Överläkaren Stefan Krakowski berättar i sin krönika om vägen till yrket, hur han orkar med all tragedi, dramatik och sjukdom han möts av – och passar på att krossa några myter.

Egentligen ville jag inte bli läkare. Det var en kombination av föräldratryck och högsta betyg i alla ämnen som till sist fick mig att söka in på läkarlinjen. Jag var knappast ensam om det. En hög andel av mina kurskamrater hade föräldrar där en eller båda var läkare och valet av yrke tycktes bestämt i samma ögonblick som de föddes, ungefär som en ärftlig tronföIjd.

Vi var nog många på kursen som ville vara våra föräldrar till lags. Men i mitt fall fanns ingen familjetradition att falla tillbaka på. Skälet till mina föräldrars påtryckningar var ett annat; som flyktingar ansåg de att jag måste skaffa mig ett yrke som jag kunde ta med mig om det skulle bli nödvändigt att fly igen. Det gällde att ha passet nära till hands och ett jobb som var gångbart var som helst i världen.

LÄS OCKSÅ: Lena Hallengren: S vill satsa på tidiga insatser mot psykisk ohälsa hos unga

En helt ny värld öppnades
När jag gick psykiatrikursen under utbildningen öppnade sig en helt ny värld och jag visste att om jag skulle arbeta som läkare i framtiden så var det inom psykiatrin. Som psykiater får man en unik insyn i människors liv och levnadsöden och om man dessutom arbetar inom akut- och slutenvård blir man vittne till allt från svåra psykossjukdomar och djupa depressioner till bipolär sjukdom och drogmissbruk.

Men lika ofta kan det handla om livshändelser som de flesta av oss råkar ut för som skilsmässor, en nära anhörigs död, otrohet eller en ensamhet som inte längre går att leva med. Alla dagar är olika och det saknas aldrig dramatik på en akutmottagning eller avdelning.

När jag berättade för min mamma att jag tänkte bli psykiater skakade hon missnöjt på huvudet och sa: ”Men varför kan du inte bli en riktig läkare?” För henne hade den utbildning jag just avslutat och som hon övertalat mig till nu förvandlats till nästan sex år av bortslösad tid. Varför lägga ner så mycket slit på en lång utbildning när man ändå inte vill bli en ”riktig” läkare, vilket hon ansåg var en som opererar eller botar hjärtsjukdomar.

LÄS OCKSÅ: 1,6 miljoner svenskar äter läkemedel för att förbättra sin psykiska hälsa

Myter och missförstånd lever kvar
Hennes fördomsfulla inställning till psykiatrin lever fortfarande kvar hos många. Missförstånden och myterna kring psykiska sjukdomar och psykiatrisk vård lever också kvar.

Därför kändes det angeläget att skriva en bok där man får en insyn i den akuta delen av psykiatrin genom att följa ett antal autentiska patientfall alltifrån det akuta insjuknandet till utskrivningen från sjukhuset.

När man arbetar som psykiater exponeras man dagligen för tragiska levnadsöden, dramatik och svår sjukdom. Vissa fall går rätt in i hjärtat, speciellt när man inser att patienten aldrig kommer att tillfriskna helt. Ändå måste man gå vidare för hjälpbehovet är oändligt.
Och faktum är att vi inom psykiatrin kan hjälpa och till och med bota de flesta patienter som söker vår hjälp. Det gäller också att kunna koppla av på sin fritid.

Regelbunden träning har hjälpt mig på ett avgörande sätt att hantera både en tung arbetssituation men också att upprätthålla balansen i mitt privatliv.

LÄS OCKSÅ: Konferens visade på många vägar bort från medikalisering

Vanligaste frågorna
I min nya bok har jag också i ett av kapitlen listat de vanligaste frågorna jag brukar få när jag berättar att jag är psykiater. En av dem är vad skillnaden är mellan en psykolog och en psykiater.
Svaret är att en psykolog behandlar psykiska störningar och besvär, inte psykiska sjukdomar. En psykiater är en läkare som gått specialistutbildning i psykiatri som är en medicinsk specialitet där också kunskap om psykofarmakologi ingår. En psykiater skriver recept på mediciner vilket inte en psykolog gör.

En annan fråga är om man som psykiater kan läsa folks tankar. Och svaret är såklart nej, som tur är.

Vi psykiatriker kan vare sig läsa eller höra andras tankar. När jag började arbeta inom psykiatrin var min mentor en överläkare som både var präst och psykiater. Han lärde mig skillnaden mellan sjukt och friskt: ”Om någon ber till Gud är det helt normalt men om personen hör att Gud svarar är det dags att söka hjälp.”

Av Stefan Krakowski, överläkare, psykiatriker, författare och skribent, aktuell med boken ”I psykiatrins tjänst- en svensk läkares memoarer”.

Kureras sektion Krönikan ger möjligheten att ventilera en tanke, idé eller åsikt.
Krönikan skrivs av skribenter som är fristående från Kurera och behöver alltså inte handla om åsikter Kurera delar.
Är du intresserad av att skriva en krönika på Kurera.se? Kontakta: webbredaktor(@)kurera.se.