Dagens deodoranter håller oss fria från svettlukt i flera dagar. Hur är det möjligt? Vad är det egentligen vi smörjer under armarna?
Ingen vill lukta svett. Idag vill vi inte dofta något annat än nyduschade, indränkta i parfym och insmorda med väldoftande kroppskrämer. Dessutom vill vi att kläderna ska dofta nytvättat – helst resten av dagen. Här kommer deodoranten in i leken, de lovar att hålla oss fräscha från morgon till kväll, hur fysiskt aktiva vi än är. Somliga får oss att dofta gott medan andra till och med får oss att sluta svettas. De må vara effektiva men vad är det egentligen vi smetar på oss?
LÄS OCKSÅ: Gör din egna giftfria deodorant
Det här innehåller vanligtvis våra deodoranter:
- Parfym
Doftämnen eller parfym tillsätts för att dölja doften av svett. Det kan vara eteriska oljor, alternativt syntetiska parfymer. Många gånger är doftämnena i så höga koncentrationer att de kan vara direkt
allergiframkallande, särskilt då de tillsätts i produkter som stannar kvar på huden. Naturliga dofter från eteriska oljor är flyktiga och avdunstar från huden snabbare än syntetisk parfym. - Bakteriedödande ämnen
Svett i sig luktar inte illa, det luktar ingenting alls. Den illaluktande doften uppstår då bakterier frodas och bryter ner ämnen i svetten. Därför tillsätts bakteriedödande ämnen i deodoranter och antiperspiranter. Exempel på sådana är triclosan och silver, båda farliga och störande för både vår miljö och våra kroppar.
LÄS OCKSÅ: Här är de topp 5 giftigaste ingredienserna i din deodorant - Alkohol
Något som binder upp fukten i armhålorna och även fungerar som lösningsmedel behövs också i en deo. Många gånger tillsätts då alkohol. Den är dock uttorkande för huden. Med alkohol ges däremot ett långt hållbarhetsdatum utan andra konserveringsmedel. - Kemiska ämnen
Vanligt förekommande återfuktande ämnen i deodoranter och antiperspiranter är siloxaner, en oljig vätska liknande silikoner. Billigare än naturliga återfuktande ämnen och svåra för miljön att bryta ner. - Aluminium
Svettreducerare återfinns i antiperspiranter. Vanligast förekommande är olika aluminiumföreningar. Dessa hindrar svetten från att tränga ut ur svettkörtlarna genom att täppa till porerna i armhålorna. De kan täppa till porer så effektivt att svettkörtlarna kan inflammeras och då orsaka eksem och klåda. Aluminiumföreningar kan även absorberas och lagras i kroppen. Det finns en del örter med liknande effekt, dock utan samma biverkningar. Alun har en sammandragande verkan på porerna utan att tränga in i huden eller att täppa igen porer. Aluminiumsulfat är en industriellt framtagen variant av alun, mycket snällare än värstingen av aluminiumföreningar – aluminiumklorid.
Av redaktionen