Många löser medlemskap i ett gym men sätter aldrig sin fot där. Eller bestämmer sig för att ta tag i träningen, men håller aldrig i sin satsning. Du kanske känner igen dig? Det här beteende kallar forskare ”fysisk aktivitet paradoxen”, och har visat sig i flera studier. Men det beror faktiskt inte alltid på att det saknas vilja – och det går att lösa.
När höstmörkret lägger sig över oss känns det kanske mysigare att kura ihop sig i soffan med en god bok eller framför teven. Att komma iväg och träna eller bara ta en promenad kan kännas motigt.
Enligt Världshälsoorganisationen WHO uppfyller bara ungefär sju av tio vuxna och två av tio tonåringarna minimikravet för den daglig fysiska aktivitet som behövs för att bevara hälsan. Men varför är det så svårt, för det beror inte alltid på att det saknas vilja att träna. Senare tids forskning visar att det inte bara rör sig om lathet, utan att vi istället kämpar mot evolutionen.
Andra studier har också visat att de som har en stillasittande livsstil finns en stor lucka mellan viljan att träna och att faktiskt komma ut och göra det.
Modernt samhälle
Forskare vid Universitetet i Genève och Universitetssjukhusen i Genève, har studerat aktiviteten i hjärnan hos personer som står inför valet mellan fysisk aktivitet och inaktivitet. Resultaten, som publicerades i tidningen Neuropsychologia, stämmer väl överens med teorin att våra förfäder har behövt undvika onödig fysisk ansträngning för att öka sina chanser att överleva, något som inte längre är nödvändigt i vårt moderna samhälle.
De schweiziska forskarna studerade neuronaktiviteten hos 29 personer, som alla ville vara aktiva i sitt dagliga liv utan att nödvändigtvis vara det. Deltagarna ställdes inför valet mellan fysisk aktivitet och inaktivitet medan forskarna undersökte deras hjärnaktivitet med hjälp av en så kallad elektroencefalograf.
Jobbigare att välja aktivitet
Deltagarna fick utföra en uppgift som innebar att de styrde en dummy mot bilder som representerar fysisk aktivitet från bilder som visade inaktivt beteende och tvärtom. Forskarna jämförde sedan hur lång tid det tog för försökspersonerna att närma sig de olika bilderna. Resultatet visade att det krävdes större resurser för hjärnan att lämna den stillasittande livsstilen istället för att följa den naturliga benägenheten att minimera ansträngningen förklarar Boris Cheval, en av forskarna i studien.
Under evolutionen var det avgörande för människan att anstränga sig så lite som möjligt. Att spara på resurserna ökade chanserna för överlevnad och reproduktion, något som inte längre behövs, men som verkar sitta inprogrammerat i våra gener.
För att underlätta för oss att bli mer fysiskt aktiva borde offentliga utrymmen vara utformade så att vi uppmuntras att ta trapporna istället för rulltrapporna eller hissen, menar forskarna. Alla möjligheterna som minskar de sämre valen borde begränsas.
Av Inger Palm
Källa: EurekAlert