• Betakaroten: Förutom att betakaroten är en källa för A-vitamin är det effektivt när det gäller att oskadliggöra det reaktiva singlettsyret och att verka som en antioxidant genom att ta hand om fria radikaler. Dessutom anses detta näringsämne bidra till att minska risken för vissa typer av cancer genom sina antioxidativa och antimutagena egenskaper. Även andra karotenämnen har en viktig och specifik antioxidantverkan. Lykopen, gammakaroten, lutein, zeaxantin och alfakaroten är exempel på några av fler än 600 pigmentfärger i karotenfamiljen. Däremot är A-vitamin en svag antioxidant jämfört med karotenerna.
• A-vitaminpalmitat: A-vitamin och betakaroten har hos försöksdjur bevisats hindra patologisk förändring liksom tillväxten av kemiskt betingade och transplanterade tumörer. Hos människor har retinoider hindrat eller stoppat maligna patologiska förändringar som t.ex. leukoplaki på ett tidigt stadium.
• B-vitaminer, speciellt B2 anses vara viktiga antioxidanter. Eftersom vitamin B2 är essentiell för omvandlingen av glutationdisulfid till glutation, kan den anses vara en antioxidant.
• C-vitamin ingår i ett flertal enzymer samt vid metabolismen av olika näringsämnen och farmakologiskt aktiva ämnen i kroppen. C-vitamin aktiverar vissa avgiftande enzymsystem i levern. En annan viktig funktion är dess förmåga att konkurrera med andra ämnen om substratbindning. Denna funktion anses speciellt viktig för att förhindra att eventuella cancerframkallande nitrosaminer bildas.
• Askorbylpalmitat: C-vitamin är en viktig komponent när det gäller antioxidantförsvaret. Singlettsyre (exiterat syre) bidrar till ökad bildning av fria radikaler och C-vitamin kan oskadligöra det. För övrigt stödjer C-vitamin immunförsvaret genom att cirkulera E-vitamin i blod och vävnader. Askorbylpalmitat är en fettlöslig form av C-vitamin. Den kan påverka fettmembran på ett starkare sätt.
• E-vitamin: Forskning på både människor och djur har påvisat E-vitamin skyddande effekter på fria radikal-reaktioner och peroxidskador i åldrandet. Det bromsar oxidationen av arakidonsyran och har förmågan att förhindra att fettet i LDL-kolesterolet härsknar. Samarbetet med karotenoiderna är här mycket viktigt. Naturliga E-vitaminkällor har bättre upptag och effekt än syntetiska former. En blandning av flera tokoferoler har bättre effekt än endast alfa- eller gammaformen.
• Bioflavonoider, till exempel hesperidin, rutin, quercitin, metoxyflavon, pyknogenoler och polyfenoler är antioxidanter och arbetar tillsammans med C-vitamin. Pyknogenol är den kraftfullaste och viktigaste bioflavonoid- antioxidanten. (Den är 50 gånger starkare än E-vitamin och 20 gånger starkare än C-vitamin). Den finns i vindruvskärnextrakt (proantocyanidiner) och pinjeträdsbark (Pinus maritima). Andra källor för bioflavonoider är grönt te, ginko biloba (quercetin), bovete och många andra växter. Bioflavonoiderna har en extremt bred och effektiv funktion som antioxidant.
Av Peter Wilhelmsson