Krönika: ”Det är lättare att vara omtänksam när man inte bryr sig om vad andra tycker”

Radioprogramledaren Titti Schultz skriver i sin krönika om att våga vara obekväm och säga ifrån när något skaver – kanske inte minst nu i coronatider.
Hittills har hon aldrig ångrat sig.

”Men låt henne vara, hon gör ju allt hon kan.”, hör jag mig själv säga.
En mamma försöker trösta en otröstlig och storgråtande bäbis, medan hon blir mer och mer stressad, svettas ymnigt i en vinterjacka och till råga på allt är det en dam som gång på gång upplyser henne om vad hon anser att mamman borde göra för att lugna sitt barn.
Tyst har jag aldrig varit utan istället har jag försökt utveckla denna fallenhet till min superkraft. Jag håller inte käft när något skaver.

LÄS OCKSÅ: Därför mår vi bra av att vara snälla

Och jag fick nog. Mamman log väldigt varmt mot mig. Det gjorde inte damen.
Samma sak är det nu när jag hamnar i olika köer. Hur stora skyltar behöver folk för att respektera att de ska hålla avstånd? Jag börjar direkt styra upp. Jag bryr mig inte om vad folk tycker längre. Det blir lättare att vara omtänksam när man inte bryr sig om vad andra tycker om en. Jag vill inte att någon ska komma i kläm. Jag kan inte titta bort. Jag säger ifrån. Oftast artigt.

Det här började för mer än tio år sedan, då jag bestämde mig för att jag ville vara snäll. Eller snällare. Det var ingen katastrof innan men jag kunde anstränga mig mer. Det var ett högst aktivt val. Jag började försöka se människor runt omkring mig oftare, fråga om jag kunde hjälpa till, och när folk berättade om hur de mådde lyssnade jag på svaret. Det kan vara läskigt att våga fråga varför, säga ifrån, eller orka le mot någon utsatt. Inte titta bort.

LÄS OCKSÅ: Så bryter du negativa tankemönster

Men jag har hittills aldrig ångrat att jag vågat säga ifrån eller göra något för någon, eller att jag har valt att inte titta bort i en obekväm situation.
Jag har frågat om alla har lika roligt när fem killar knuffar på den sjätte vid busshållplatsen, jag har ringt polisen. Jag har ringt på dörrar, frågat om jag kan hjälpa till även om jag aldrig sett människan förr. Jag vägrar titta bort i stort eller smått. Oftast är det ju små saker som att hålla upp en dörr, vattna grannens blommor när de är borta eller le mot en annan människa.

LÄS OCKSÅ: Våga face your fears!

Jag gör samma sak där jag jobbar, genom att föreslå nya vägar eller testa andra grepp fast något är bökigt. Jag försöker också lyfta andra. Berätta vem som är den briljanta hjärnan bakom något när vi, lite svenskt, inte vill slå på egen trumma. Jag kan inte säga att karma är den världsordning som jag tror på men sedan jag bestämde mig för att bry mig mer om andra så händer det roliga saker. Och folk är snällare mot mig! Win win!

Det är klart att det kostar lite. Jag kan vara obekväm. Men jag gör också andra glada. Alla tycker inte alltid som jag, vissa tittar snett.
Men jag tröstar mig med att jag inte har tittat bort. Testa att le mot någon du inte känner redan i dag, det kan vara början på något stort.

Av Titti Schultz, programledare i radio och moderator

Kureras sektion Krönikan ger möjligheten att ventilera en tanke, idé eller åsikt.
Krönikan skrivs av skribenter som är fristående från Kurera och behöver alltså inte handla om åsikter Kurera delar. Är du intresserad av att skriva en krönika på Kurera.se? Kontakta: webbredaktor(@)kurera.se.