Jan G Bruhn: ”Läkare borde lära sig mer om örternas helande kraft”

När apotekaren Jan G Bruhn första gången föreläste om naturmediciner på Karolinska Institutet blev han utbuad. 30 år senare, vid en föreläsning för blivande läkare, kunde studenterna inte sluta ställa frågor. Trots att mycket har hänt under de senaste decennierna är örtmediciner långt ifrån accepterade av etablissemanget. I dag är Jan G Bruhn pensionerad och nu vi har nöjet att hälsa Jan välkommen som ny expert på Kurera.

Han har varit pensionär ett tag nu, apotekaren och professorn i farmakognosi, Jan G Bruhn. För 13 år sedan lämnade han Stockholm och flyttade till Österlen med hustrun Tina. Men han tänker inte släppa engagemanget och kunskapen om örter. Jan arbetar en dag i veckan som vetenskaplig rådgivare åt ett stort forskningsprojekt inom Lantmännen, där han tidigare varit medicinsk chef, och försöker bidra till utvecklingen av medicinska livsmedel baserade på svenska naturprodukter. Och nu ska han alltså svara på Kurera-läsarnas frågor.

Stor skillnad i attityd
– Jag är inte läkare, men har hela mitt yrkesliv undervisat om och forskat på olika läkemedel, särskilt från naturen. Så det mesta som rör egenvård med olika produkter och vad olika örter gör i kroppen, det kan man fråga mig om, säger Jan G Bruhn.

Att förmedla kunskap om naturens läkemedelspotential har varit Jan G Bruhns apostlagärning. I början av 1970-talet blev han apotekare och efter ett par år blev det en doktorsexamen i farmakognosi, läran om naturliga läkemedel. Därför anlitades han av Apoteksbolaget, Konsumentverket och Hälsokostrådet som konsult i naturmedel när den lagstiftningen trädde i kraft 1978. Som den expert han var fick Jan G Bruhn i uppdrag att författa en konsumenthandbok om naturmedel. Boken, ”Naturmedel – om effekter, risker, traditioner och bestämmelser” blev en storsäljare som gick ut i fyra upplagor med över 30 000 exemplar.

– Min första artikel i Läkartidningen om kamomill refuserades först, innan den publicerades med stor motvilja. Det har varit intressant att få uppleva hur det så kallade etablissemanget på alla sätt försökte få slippa naturmedel, säger Jan G Bruhn som vid sin första föreläsning om naturmedel på Karolinska institutet blev utbuad, för att 30 år senare föreläsa på samma ställe och då ville studenterna inte sluta fråga om örternas läkande förmåga.

LÄS OCKSÅ: Schweiz ligger i framkanten

Olika synsätt
Jan G Bruhn har bland annat varit byrådirektör vid Konsumentverket, jobbat på Apotekarsocieteten och varit redaktör för Svensk Farmacevtisk Tidskrift. Han har ansvarat för klinisk utveckling av läkemedel hos ACO och tjänstgjort som universitetslektor i farmakognosi vid Uppsala universitet. Karriären kröntes med en adjungering som professor vid Högskolan i Kalmar, numera Linnéuniversitetet. Det händer fortfarande att Jan hamnar i TV-soffor och får svara på frågor i media.

LÄS OCKSÅ: Låt maten bli din medicin

Intresset för naturliga produkter fortsätter att öka i hela världen och alltfler forskningsrapporter ger svar på gamla frågor och öppnar nya möjligheter. Själv har Jan G Bruhn gått från att vara negativt kritisk till att vara positivt kritisk. Han menar att allt talar för att de komplementära terapierna, framförallt naturens läkemedel, kommer att vara viktiga inslag i framtidens hälso- och sjukvård. Men trots vanliga människors växande intresse finns det fortfarande ett starkt motstånd från skolmedicinen mot örtmediciner i Sverige. Motståndet är inte lika stort på andra håll.

– Det finns en enkel förklaring på det. Vår läkemedelsindustri har varit så framgångsrik med kemiska preparat. För mig är det tydligt att det bara finns plats för en sanning i Sverige. Men det handlar också om att världskrigen gjorde det svårt att få fram vanliga läkemedel. I Tyskland, Schweiz och Frankrike fick man förlita sig på naturmedel i högre utsträckning och i dessa länder har naturmedicinen en stark ställning och är ett erkänt komplement till skolmedicinen, säger Jan G Bruhn.

LÄS OCKSÅ: Malariamedicinen från naturen

Oidentifierade växter
Något som bidrar till att tvinga fram en mer nyanserad bild av örtmedicinen i den traditionella vården är enligt Jan G Bruhn våra invandrare. På 1990-talet när han ansvarade för naturläkemedel i det då statliga Apoteksbolaget ringde en apotekare till Jan från Småland när han stötte på problem.

– Det hade kommit 200 båtflyktingar till orten som ibland kom in på hans apotek för att få hjälp med tullen. I post från deras hemland fanns det torkade växter och rötter av olika slag, och apotekaren skulle kontrollera att det inte var läkemedel, men kunde inte identifiera örterna. Han blev orolig för att det var narkotika. Det visade sig vara egenvårdsmedicin som flyktingarna använde som huskurer i sitt hemland. Lagstiftningen i Sverige säger att man inte får beställa läkemedel per post. Och eftersom ingen visste vad det var så blev lösningen på problemet att gå via ambassaden eftersom diplomater får skicka efter sina egna mediciner. Det här var ju länge sedan, men människor från andra länder tar med sin medicinska kultur, och då blir även våra läkemedel mångkulturella, säger han.

LÄS OCKSÅ: Den intuitiva vägen till hälsa

Har åsidosatt de mjuka värdena
Jan G Bruhn tycker om att göra liknelser och prata bildspråk. Han tar upp ett annat exempel som beskriver skillnaderna i sjukvård, och jämför med TV-serier från olika länder som utspelar sig i sjukhusmiljö.

– I USA handlar nästan alla TV-serier om akutsjukvård, om skottskador och blod som sprutar. Går vi till Tyskland så befinner sig läkarna på ett sanatorium i en lugn, grön och vänlig alpmiljö dit människor kommer för att bli rehabiliterade. Det finns ingen nämnvärd dramatik utan det är medmänskligheten och omtanken mellan läkare och patient som skildras. Sverige kan jämföras med USA. Vi satsar mer på avancerad teknik och har lite glömt bort de mjuka värdena, menar Jan G Bruhn och säger avslutningsvis:

– I dag är det nästan ett måste att vara frisk för att ta sig fram inom den moderna sjukvården. Vad som dock är ett viktigt framsteg är ju att så många studier visar att kosten kan göra människor både friska som sjuka, och det i sin tur gör att sjukvården behöver implementera detta i sin behandlingsmodell. Detta gör också att vi kan bedriva bättre egenvård med sundare kostvanor.

Av Inger Palm