Hon var 30 år när hon började med löpning och vid 31 års ålder sprang hon sin första mil. Idag är Kristina Paltén 44 år och långdistanslöpare och hon tackar löpningen både för sin vardag och för sitt mod.
Hon vill använda sporten till att lyfta svåra frågor och utmana fördomar. Därför gav hon sig ut på en oerhörd resa – under 58 dagar sprang hon nästan 200 mil, helt ensam genom ett strängt muslimskt land.
Kristina Paltén kommer praktiskt taget springande till vårt möte. Sådant som busskort är hon inte mycket för, det är enklare att bara springa dit man ska.
– Jag har alltid ryggsäcken med ombyte med mig, och omklädningsrum finns överallt, ler hon och dimper ned på stolen mitt emot.
► Läs också: Att vandra 80 mil på El Camino: ”Varje dag var ett äventyr”
Träning som berikar livet
Hennes löparkärlek är stor – men oerhört enkel. Hon sysslar med njutningslöpning, säger hon själv. Löpning ska berika livet och inte vara trassligt och jobbigt. Det började med att en vän utmanade henne på Tjejmilen när hon var 30 år. Sedan testade hon en halvmara och efter det en mara. Slutligen stod Swiss Alpine Marathon på agendan och Kristina började träna specifikt för att kunna springa långt.
– Ju mer jag kan om löpning desto mer frihet ger det. Så småningom blev träningen något socialt och jag sprang med kompisar för att umgås. Jag gillar utflyktslöpning. Löpning är avslappning för mig, det ska bara vara skönt, förklarar hon.
► Läs också: Johan Örlander: ”Därför valde jag att flytta ut i skogen”
Klarar att gå utanför komfortzonen
Ändå är Kristina en som tagit allt annat än bekväma rekord. Första gången som jag intervjuade henne var år 2013 och då hade hon precis satt världsrekord på löpband – 12 timmar stretade hennes fötter där uppe på maskinen. Året efter tog hon nytt rekord och spenderade 48 timmar på löpbandet.
– Det var en rolig utmaning och min kropp klarade av det. Att springa 48 timmar gör ont. Men jag har visat för mig själv att jag kan hantera det smärtsamma, jag klarar av att gå utanför komfortzonen. Det är löpningen som har lärt mig det.
Löpningen har lärt henne våga
Hon anser att löpningen lärt henne att våga i mer än bara fysiska utmaningar. Som att hålla föreläsningar, flytta ihop med sambo och skriva en bok.
– Löpningen har gett mig en ny bild av mig själv och fått mig att växa. Tolvtimmarsrekordet handlade mycket om att stå inför människor och bli exponerad. Jag visste inte att jag klarade av det, men det gjorde jag. Löpningen har gett mig ett mod som jag inte visste att jag kunde få.
► Läs också: Äventyraren Annelie Pompe – Sverige coolaste kändisdoldis
”Frågade mig själv vad som skulle hända om jag som ensam kvinna sprang genom ett muslimskt land”
Efter rekordet fortsatte jakten på utmaningar. Tillsammans med vännen Carina Borén sprang hon och paddlade mellan Turkiet och Finland. Äventyret tog 75 dagar och kvinnorna sprang i snitt ett maraton per dag.
Nästa äventyr tåldes att fundera över. Kristina drömde om att springa jorden runt men insåg att det skulle ta alldeles för många år. Men något spratt till i hjärtat när hon betraktade Iran på kartan.
– Jag har hört mycket gott om Irans natur och vänliga människor. Jag frågade mig själv om vad som skulle hända om jag som ensam kvinna sprang genom ett muslimskt land. De 200 milen kändes som en lätt grej löpmässigt, men svårare kulturellt.
Tror inte på att bygga en värld på rädsla
Äventyret skulle komma att ifrågasätta fördomar, både hennes egna och andras, berättar hon.
– Den mediala bild vi får av Islam representerar endast en liten del av världen. Det som lyfts fram är ofta det onda, det som väcker uppmärksamhet. Jag tror inte på att bygga en värld på rädsla.
I en tid när främlingsfientliga partier går framåt ville Kristina belysa hur viktigt det är att känna tillit och nyfikenhet på det som är annorlunda.
– Jag tror att människor i grunden är goda och även deras handlingar. Men jag upplever det som att människor blir räddare och räddare för det okända. Jag vill ha en värld som är tillitsfull.
► Läs också: Teamwork tog dem över atlanten – i en roddbåt!
Mött stor gästfrihet
184 mil och 58 dagar blev det, förbi berg, längs hav och genom öken. Som varmast var det över 50 grader och termometern slutade fungera. Vid Kaspiska havet blev luften fuktig och Kristina fick mjäll.
– En ganska otippad löpåkomma, skrattar hon.
Och ingenting blev som hon hade blivit varnad för.
– Jag fick höra att jag kunde bli fängslad och träffad av stenar längs vägen. Men istället blev jag bemött av en stor vänlighet var jag än kom i landet. Totalt sov jag hos 34 olika familjer under resans gång. De var en otrolig gästfrihet och de bjöd på god mat och sovplats. Alla var väldigt stolta över att jag hade valt att springa i just deras land. De tackade mig för att jag vågade, berättar hon.
Var med i statlig TV fyra gånger
Hon fick vara med i statlig TV vid fyra tillfällen och ställa upp på bild så många gånger att det nästan var omöjligt att hålla räkningen.
– Det var otroligt egentligen, att de visade mig på statlig TV, en västerländsk kvinna som var felaktigt klädd och som sprang genom deras land. Det visar att det inte bara finns en sida av regimen. Jag var rädd ibland och jag vet att underrättelsetjänsten höll koll på mig. Kanske var det en anledning till att jag kom hem helskinnad. Om idrott kan bidra till ett öppnare land så tycker jag att det är ett fantastiskt sätt att använda det på. Det är ett statement att kombinera idrott och ett syfte. Jag gillar den unika kombinationen.
► Läs också: Ännu en studie bekräftar: Rödbetsjuice ökar atletisk förmåga
Coachar inom personlig utveckling
Just nu tränar inte Kristina för något särskilt. Istället fylls vardagen med föreläsningar, coaching och planerande av bok. Löpningen har styrt in hennes liv på oväntade vägar och åren som chef på Eriksson är nu utbytta mot en frilansvardag. Idag coachar hon klienter inom personlig utveckling, hur man når sina mål och vet vad man vill.
Bok nummer ett finns redan ute. Den heter ”Tänk om jag fixar det!” och handlar om den spännande tiden inför, under och efter världsrekordet på löpbandet. Bok nummer två smider hon planer för. Den kommer att handla om rättssäkerhet och yttrandefrihet, om en löpning genom ett muslimskt land, tankar om demokrati och det oerhörda i att känna tillit.
► Läs också: Jogga 5 minuter om dagen – och förläng ditt liv
Summering av äventyret
Kristina sprang totalt 1840 kilometer under 58 dagar. Hon korsade Irans nordliga del från väster till öster. Från Bazargan som nära gränsen till Turkiet till Bajgiran som ligger vid Turkmenistans gräns. Delvis följde hon silkesvägen som går genom Iran.
I snitt sprang hon 36,9 kilometer per dag och var uppe på över 2000 meters höjd. Under sin resa var hon vid många tillfällen utsatt för temperaturer på över 50 grader så väl som temperaturer under noll och snö.
Under resan blev hon hembjuden att bo hos 34 olika familjer, vilket visar på den iranska gästvänligheten. Hon har dessutom mottagit mat och dryck från människor hon mött i städer och byar under sin löpning. Gissningsvis mottog hon över 45 kilo frukt och mat.
Av Emma V Larsson
Gillar du att läsa och följa denna typ av artiklar så följ oss på Facebook:
Fakta
Namn: Kristina Paltén.
Ålder: 44 år.
Bor: Stockholm.
Gör: Egen företagare som coach, föreläsare, författare.
Tränar: Husmorsgympa och löpning. Har just skaffat yogakort.
God hälsa är: … att må bra och känna att jag kan göra det jag vill med kroppen och med mitt liv. Att inte vara låst. Att jag kan använda mig av mig själv på det sätt jag vill.