”Låt inte telefonen sluka för mycket av din dyrbara tid”

Hur många gånger per dag plockar du upp din mobiltelefon?
Med största sannolikhet betydligt fler gånger än vad du tror.
När Stephanie Spindler Jonsson började reflektera hur stort inflytande mobiltelefonen hade på hennes vardag fick hon nog.

Väckarklockan ringer, två sekunder senare håller jag väckarklockan i handen. Telefonen. Jag går in på Instagram för att uppdatera mig. Det var trots allt åtta timmar sedan jag senast kollade flödet och mycket kan ha hänt under natten. Eller?

LÄS OCKSÅ: ”Finns det någon poäng med att ses i det verkliga livet?”

Jag scrollar igenom flödet på Instagram, Facebook, kollar om det finns något nytt på Snapchat. Hinner även kolla SMHI, Aftonbladet, privata mailen och jobbmailen. Jag kollar på klockan, oj 30 minuter har gått sedan klockan ringde och nu blir det en stressig morgon. Jag lämnar lägenheten och beger mig till tunnelbanan. Känner mig orolig och tänker ”jag glömde väl inte telefonen i hallen” och känner efter i fickan. Det är lugnt, telefonen är med.

Väl på tunnelbanan hinner jag knappt sätta mig ner förrän telefonen sitter fastklistrad i min hand igen. Och jag är inte ensam. Jag kollar flödet på Snapchat, Instagram, Facebook och Aftonbladet igen. Nu var det trots allt en timme och tio minuter sedan jag kollade flödet senast. Jag lyfter blicken och ser mig omkring i vagnen, alla sitter med sina telefoner. Mannen bredvid mig spelar CandyCrush och en mamma med barnvagn framför mig står som fastklistrad framför sin skärm. Hennes barn sitter i barnvagnen och kollar på henne

utan att få ögonkontakt. 20 minuter går fort när man slösurfar och jag hinner precis reagera och hoppa av vagnen i tid.

LÄS OCKSÅ: Elin Liljero Eriksson: “Så detoxade jag från sociala medier”

När jag väl kommer till jobbet känner jag mig stressad. Dagen fylls med möten och arbete framför datorn. Telefonen ligger alltid på en armlängds avstånd. Det lyser upp på mobilskärmen och jag sträcker mig genast efter telefonen. Ny statusuppdatering på Dagens nyheter. Någon bilolycka i Norrland. Tre minuter senare får jag en ny nyhetsnotis på Snapchat. Jag kollar. En bild på en palm. Ser härligt ut tänker jag, vill också ha semester. Återgår till min mail men inser att jag helt har tappat tråden. Fortsätter jobba. Fastnar i ett jobbigt mail och tänker att jag behöver en paus innan jag svarar och utan att reagera sträcker jag mig automatiskt efter min telefon igen.

Jag funderar på hur många steg som jag gått idag och går in på hälsa-appen och kollar. 3224 steg. Besöker damernas. Halvvägs dit vänder jag på klacken. Jag glömde telefonen. Den måste följa med. Lunch. Tar med mig telefonen till lunchrummet. Lägger den på bordet bredvid mina kollegors telefoner. Det bildas en stor hög på bordet. Det plingar och blinkar i telefonerna och jag noterar att vi avlöser varandra med att lyfta upp telefonerna. Upp och ner, ner och upp. Allt som vi diskuterar googlar vi upp och fördjupar oss i. Jag får reda på att ”Singapuran” är världens minsta katt-ras och ofta inte väger mer än två kilo. Intressant…

LÄS OCKSÅ: Sociala medier ger sämre nattsömn

Eftermiddagen fortsätter och jag sträcker mig efter min telefon minst 20 gånger till innan jag rundar av arbetsdagen. Aftonbladet, Instagram, Facebook, mailen, LinkedIn, Snapchat, DN, DI, Hemnet och SMHI. Googlar på några restauranger, bokar om ett träningspass och svarar på några sms. Tusan, jag måste skriva grattis till min kusin på Facebook också, han fyller ju år.

Möter upp en vän efter jobbet. Vi träffas på ett fik. Båda lägger fram sina telefoner på bordet bredvid kaffet. Vi fotograferar våra kaffekoppar och lägger minst tio minuter på att hitta ett schysst filter därefter publicerar vi våra inlägg i alla våra sociala medier. Våra notiser avlöser varandra. Det trillar in likes. HÄRLIGT! Efter 15 minuter har min vän fått 68 likes och jag har bara fått 41 likes… Varför då undrar jag? Jag börjar fundera på om jag kanske borde ha tagit ett annat filter? Kanske ändrat texten? Kan inte låta bli att bli lite besviken. Vi pratar mellan våra statusuppdateringar och snart har en timme gått. Vi skiljs åt och på vägen till tunnelbanan funderar jag på vad vi egentligen pratade om. Kommer på mig själv att jag glömde fråga henne om hon trivs på sitt nya jobb? Och när var det egentligen hon ville ha hjälp med att måla om den där väggen. Eller var det en dörr? Jag minns inte.

Väl på tunnelbanan kollar jag på kaffebilden som jag la upp på Instagram. Den är fin. Det ser verkligen ut som att vi hade en mysig fika även fast jag inte minns allt vi pratade om längre. Men bilden blev bra och det är viktigt. Dessutom är jag nu uppe i 57 likes. Väl hemma lagar jag middag med min sambo. Vi sätter oss framför tv:n och käkar. Vi båda lägger våra telefoner på soffbordet. ”Bonde söker fru” visas på tv:n.

LÄS OCKSÅ: 7 tips hur du tar kontroll över mobilberoendet

Så fort det blir reklam sträcker vi oss båda automatiskt efter våra telefoner. Vi kollar på sociala medier i tystnad. Programmet fortsätter och vårt beteende upprepar sig vid varje reklampaus. Jag känner mig tom och förstår inte varför? Vi umgås ju. Jag fortsätter matas med information från alla mina sociala kanaler. Jag läser om en ny träningsdiet, bensinpriset ska höjas, en gammal kollega har köpt nytt hus och tre personer har varit inne på LinkedIn profil. Suck.

Jag sneglar på min sambo som sitter uppslukad i en gruppchat på Facebook och funderar på hur hans dag har varit… Det börjar bli sent. Vi förflyttar oss till sovrummet och båda fortsätter att slösurfa på telefonerna i minst 30 minuter till innan vi släcker lampan. Jag känner mig helt slut och innan jag somnar frågar jag mig själv: är det så här det ska vara? Och vart försvann all tid idag?

Det här är en helt vanlig vardag för många människor som påvisar hur stort inflytande våra telefoner faktiskt har på oss utan att vi kanske reflekterar kring det.

Vårt digitala liv har förenklat mycket i vår vardag men det är samtidigt viktigt att vi behåller en balans och inte tillåter våra telefoner att sluka för mycket av vår dyrbara tid. Ibland behöver vi alla en digital paus för att uppskatta det ”riktiga livet”, öka vår närvaro och återhämta oss från allt informationsbrus.

Jag har minskat min skärmtid med cirka en timme per dag genom att hitta nya rutiner och vanor. Det går att förändra ett beteende om man bara vill.

Av: Stephanie Spindler Jonsson, entreprenör och grundare av MyPauze, en produkt som blockerar kommunikation och reducerar strålning.

Krönikan publicerades först i Facebook-gruppen “Heja Livet” med över 100 000 kvinnliga medlemmar och efter någon timme hade över 100 personer kommenterat inlägget och delat med sig av sina egna erfarenheter och reflektioner.

Kureras sektion Krönikan ger möjligheten att ventilera en tanke, idé eller åsikt.
Krönikan skrivs av skribenter som är fristående från Kurera och behöver alltså inte handla om åsikter Kurera delar.
Är du intresserad av att skriva en krönika på Kurera.se? Kontakta: webbredaktor(@)kurera.se.