Leila Söderholm: ”Läkarna gav mig 50 procents chans”

När hon var så svårt sjuk i cancer att hon inte ens kunde resa sig ur fåtöljen lurade Leila Söderholm sin hjärna att känna glädje genom att dansa med fingrarna. Leila lät inte sjukdomen och de mörka tankarna ta över. Idag är hon fortfarande ärrad av sjukdomen, men har lyckats starta om sitt liv och mår bra – och drivs av att få andra att hitta sin lustfyllda väg till hälsa.

Leila Söderholm är ett välkänt ansikte för många genom sina föreläsningar, träningsböcker och som träningsexpert i TV4. När vi når Leila sitter hon i bilen, men snart är hon framme i stan där hon efter intervjun ska vidare på ett möte.

– Det är första gången som jag och mina kollegor träffas fysiskt sedan i mars, så det ska bli jäkligt roligt efter alla digitala möten, säger Leila glatt.

Vårt samtal kommer av sig en kort stund när Leila, på grund av en miss från sin bank inte kan använda sitt bankkort och betala för sin parkering. Men det är få saker som får Leilas positiva energi och mentala fokus ur spel, och det återkommer vi till lite senare. På typiskt Leila-vis skrattar hon bara, trots frustrationen. Och parkeringen, den kommer hon på att hon kan betala via Swish och vips är intervjun igång igen och hon berättar om sin favoritsysselsättning, att föreläsa.

– Att få med en publik på noterna är en enorm känsla. Nu under pandemin sker det mesta digitalt men det är lika roligt och givande. Speciellt som många behöver det som mest nu.

Något som också blivit svårt att genomföra under 2020 är att leda träningspass med stora grupper.

– Det ger en sån energi i hela gruppen och för mig är det magiskt. Tränings- och hälsoresor är en enorm favorit, då kan vi på en vecka förändra livet för vissa människor, säger Leila och tillägger att hon förvisso ofta skrattar när hon beordrar benböj, men att hon samtidigt kör stenhårt.

LÄS OCKSÅ: Bra hållning bevarar din hälsa

Leila pratar ganska fort och med en energi som smittar. Hon brinner för sitt jobb, och att förmedla redskapen som leder till en bättre hälsa på ett lustfyllt sätt för varje individ, och det märks.

– Jag vill att människor ska känna sig lyckade så jag undviker pekpinnar utan jobbar enbart med att inspirera och sälja in vinsten. Det är viktigt på riktigt för mig och det visar sig kanske i min energi, resonerar Leila.

En familj av kanotister

Leila Söderholm växte upp med bägge föräldrar i Eskilstuna, som yngst i en syskonskara med två äldre bröder. Barndomen beskriver hon som lycklig och trygg, och något som format henne mycket är hon växte upp ”i en kulturkrock”, med en pappa från Palestina och en svensk mamma.

– På kvällarna var jag med min pappa när han jobbade ideellt med att hjälpa flyktingar. Han ville alltid hjälpa alla så jag fick en fin inblick i olika kulturer. Och på dagarna var jag med mamma som jobbade kväll och som präntade in starka svenska värderingar i mig.

Sportandet och en aktiv livsstil har Leila haft med sig sedan unga år. Alla tre syskon tävlade i kanot så hela familjen åkte runt med kanoter på taket till olika städer. Och under de många timmarna i kanoten väcktes Leilas starka intresse för fysisk såväl som mental träning.

– Kanot är en ”iskall sport” på flera sätt; det är tungt som f-n, du är själv i din kanot och har ingen att luta dig emot. Då handlar det mycket om att lära sig att lura hjärnan, menar Leila och berättar om när hon frös så hon huttrade och fingrarna domnade – och då låtsades att hon var i Karibien. Eller att hon bara skulle paddla till nästa brygga, som sedan blev till nästa…och nästa, tills hon var i mål.

LÄS OCKSÅ: 5 hemligheter bakom en vältränad kropp

Så vad är knepet som gjort att hon lyckats med sådant, som många andra misslyckas med?

– Jag har haft otroligt bra fantasi sedan jag var barn. Jag kan tänka att ”åh det där vill jag göra” och så kan jag fantisera ihop hur det skulle bli. Och när man gör det så skapas nya strukturer i hjärnan. Jag har märkt att ju mer man uttalar vika drömmar eller önskemål man har, desto verkligare blir de – och till slut går de att utföra.

Det är lätt att tro att en så stark träningsprofil som Leila alltid har jobbat med hälsa, kost och träning i någon form, så det är lite förvånande när hon säger att vägen till drömjobbet inte var spikrak – utan tog en lång omväg via byggbranschen.

– Jag utbildade mig till, och jobbade som ventilationstekniker i jättemånga år. Och det beror på att i min familj ”så är man tekniker” – både min pappa och bröder är ingenjörer. Så det kom naturligt för mig och jag älskade det jobbet också. För 35 år sedan fanns det heller inga utbildningar som motsvarade det jag ville bli inom hälsa.

Men Leila gick ändå de få hälsoutbildningar hon kunde gå på den tiden – och när hon till slut kunde jobba med hälsa på halvtid så stannade hon kvar halvtid som tekniker under åtta år till.

50 procents överlevnadschans

Men så, mitt i karriären, som 38-årig nybliven trebarnsmamma, då hennes yngsta bara var två år, genomgick hon en extra svår period i sitt liv: hon diagnosticerades med cancer i tjocktarmen.

Att just hon drabbades – som levt så sunt hela livet och bevisligen inte ”misskött sig”, och inte heller hade cancer i familjen – blev ett levande bevis på att slumpen ibland kan vara både oförklarlig och grym. Läkarna valde därför att studera Leila och hennes tumör närmre. Och kanske berodde just hennes cancer på att hon väldigt tätt födde tre barn, och där emellan även fick två missfall.

– Att vara gravid i princip nonstop i fem års tid påverkar immunförsvaret mycket. Och när celler delar sig samtidigt som immunförsvaret är nedsatt av någon anledning och då inte kan ”ta bort” det dåliga, så kan det leda till att tumörer växer till sig snabbare, förklarar Leila, men tillägger att helt säkra kunde läkarna inte vara på denna förklaring.

Leilas överlevnadsprognos var bara 50 procent. Hur tusan tar man sig igenom ett sådant obeskrivligt tufft besked? Även om man är Leila Söderholm med styrka både mentalt och fysiskt och med mängder av positiv energi.

– Att få ett cancerbesked är förstås enormt chockartat och jag hade aldrig i min vildaste fantasi trott att jag skulle få det beskedet. Jag trodde först att läkaren skämtade. Så direkt efter beskedet var det ett stort trauma. Jag fick panik och fick bara försöka ta mig igenom det, bocka av halvtimme för halvtimme. Och sedan känna: ”skönt, nu kommer inte den där skithalvtimmen tillbaka igen”.

Leila fick stomi efter operationerna och massor av andra komplikationer som gjorde att livet stannade upp i nästan två år – hon kunde inte leva normalt utan blev istället vårdtagare. När hon först tog bort stomin sprack hennes tarm redan efter ett halvår – och hon fick stomi igen. Att den perioden ändå gick så pass bra förklarar Leila med att hon visste hur hon skulle jobba med sin hjärna och vilka knappar hon skulle trycka på för att må okej.

LÄS OCKSÅ: Mjukstarta året med smygträning à la Leila

Kanoten gav mental styrka

Den mentala styrkan, orken och kreativiteten hon fått genom träningen och tiden som kanotist hjälpte henne vidare även nu. Och det visade sig att det fanns massor hon kunde göra för att lyfta sig själv.

– Det handlar om att skapa strategier och metoder för sig själv. När det inte är trevligt så lurar jag helt enkelt hjärnan att det är trevligt – och det går den alltid på. Även i väldigt svåra situationer så är det möjligt att framkalla bra känslor och på så sätt få hjärnan att ge påslag av olika signalsubstanser. Elitidrottare har utnyttjat detta faktum i decennier, men nu finns det också forskning som visar exakt hur det påverkar oss.

När hon inte ens kunde resa sig upp och i princip satt still i en fåtölj en lång period, så framkallade hon exempelvis lyckokänslor genom att sätta på musik och ”dansa” med fingrarna, med händerna framför sig.

– Rörelserna påminde mig om glädjen i att dansa på riktigt och jag valde en låt som jag verkligen gillar, för när fler sinnen kopplas på blir reaktionen starkare. Idag behöver jag bara röra på fingrarna lite för att få rysningar igen, säger Leila.

LÄS OCKSÅ: Lägre risk för tarmcancer bland norrlänningar

Men strategierna handlade också om att ”normalisera sin vardag”. Att gå upp ur sängen på morgonen – vilket i sig inte var så lätt, hon fick ta hjälp av sin man för att lyckas i början – sedan borsta tänderna, piffa till håret lite, ta på läppglans…

– När man gör det sänder man signaler till hjärnan att allt är normalt, ”det är ingen fara, det här går bra”.

Och varje morgon framför spegeln applåderade Leila till sig själv.

– Hjärnan fattar inte att det bara är jag som klappar, den hör bara ljudet och ser klappen. Så då kunde jag framkalla ett dopaminpåslag i hjärnan. Jag satte mig också på verandan i solen och åt varje dag, eftersom vi får oxytocin och serotonin av solljus och värme.

Men Leila som jämt tränat, kunde nu inte göra det. Hon fick lyfta max ett mjölkpaket – så då gjorde hon det. Först tio gånger med varje arm och tänjde sedan gränserna tills hon orkade hundra.

Det fanns förstås även dagar då hon inte kom upp ur sängen och var livrädd, än mindre orkade lyfta mjölkpaket eller fingerdansa. Men hon såg ändå alltid målbilden framför sig: hur det känts att vara frisk och stark.

Fri från cancer och stomi

Idag är Leila friskförklarad och har inte längre stomi, något som hade varit svårt att fortsätta med i hennes yrke, menar hon.

– Men jag har många andra men för livet att tackla. Jag har fått många tarmvred, men det har lugnat sig lite nu. Jag saknar ganska mycket tarm där jag strålades så mycket, och ändtarmen tog de bort helt. Jag kan gå på toaletten, men det rinner rakt igenom så jag måste tänka mig för vad jag äter. Det kan fastna saker i tarmen för att det är för trångt på vissa ställen, och jag har inte alla tarmbakterier och tar inte upp alla vitaminer. Många i min situation väljer att ha kvar stomin för att det är så himla jobbigt.

Leila har istället för stomin fått hitta sina egna sätt. Som idag, då Leila fotat hela förmiddagen har hon helt enkelt inte ätit sedan klockan sex kvällen innan, för att sedan ta igen det efter plåtningen. Som en ofrivillig periodisk fasta, konstaterar vi med ett skratt.

Familjen den högsta lyckan

Men livet har förstås inte bara bestått av den sorts djupa svacka som cancern innebar, utan lika mycket av ”höga höjder”.

– Jag lever och får vara kvar med mina barn och min man och då betalar jag gärna priset. Att varje dag få hänga med min familj ger en sådan otrolig lycka. Och jämfört med vad jag har varit och vilket helvete det var så är det här ”en walk in the park”, det går bra, säger Leila med emfas.

LÄS OCKSÅ: Viagra minskar risk att dö i tjock- och ändtarmscancer

En ledig dag tillbringar hon helst genom att ligga framför brasan eller se en film i soffan med familjen.

– Det är lätt att tro att vi rör oss hela tiden men vid ledig tid så njuter vi mest av att vara lediga. Vi bor på landet så vi är ute mycket och rör på oss ändå, att vara i naturen är en stor favorit. Mina barn spelar hockey alla tre och satsar stenhårt på det. Jag har mitt eget träningsschema som jag följer. Min man gör sitt och däremellan så tar vi långpromenader.

Intervjutiden börjar lida mot sitt slut och dåtid och framtid kommer på tal. Leila berättar att många av hennes drömmar redan besannats, som att tävla i street race med motorcykel, att få skapa stora events och träningsresor, släppa hälso- och träningsböcker och föreläsa landet runt.

Med så många drömmar redan uppnådda, vad finns kvar på listan?

– Att fortsätta utbilda mig för att jobba på det sätt jag gör idag. Det gäller att hänga med i ny forskning och nya rön. Jag vill gärna bygga vidare på hälsoplattformen som jag jobbar med, så att vi kan hjälpa alla människor att må sitt bästa jag. Och jag skulle vilja bo några månader per år utomlands, var vet jag inte. Men det vore så härligt med lite mer värme från solen, avslutar Leila.

Av Carolina Eriksson