Jaha, då sitter jag här och bölar igen.
Men inte för att jag är ledsen utan tacksam.
Tacksam för att jag har hittat en grupp på Facebook som är till för personer som är högkänsliga, alltså andra som är som jag.
Jag har väl egentligen alltid känt mig annorlunda och som om jag inte har passat in riktigt inom ramarna för vad som anses normalt, ända sedan jag var liten. Men jag har varit duktig på att dölja det, på bekostnad av mig själv. Det är så svårt att förklara hur det är och hur det känns att vara överkänslig. Jag tror att de flesta tycker att vi är besvärliga och det är vi nog också.
► Läs också: Högkänsliga har hemliga superkrafter
Inte ensam om att känna massor
Men att plötsligt förstå att det inte bara är jag som känner massor, oavsett om känslan är euforisk lycka eller om det känns som om jag faller ner i ett bottenlöst hål, den känslan är jätteskön. Jag är plötsligt mindre ensam. Den här Facebookgruppen vill jag att alla högkänsliga ska känna till.
Det var för lite mer än ett år sedan jag läste en artikel om överkänslighet och jag kände igen mig in i minsta detalj. Äntligen fick jag en förklaring på varför jag är som jag är, varför jag reagerar på olika saker starkare än andra, varför jag ser, hör och känner saker som andra inte ens lägger märke till. Jag har förstått att de flesta andra inte kan se alla små nyanser som jag ser och jag tycker att det är jättekonstigt. Hur kan människor gå genom livet utan att se 1076 nyanser av grönt eller höra att alla lamm i en fårhage faktiskt bräker olika. Hur kan de inte känna hur andra människor mår, inte rekordsnabbt kunna läsa av energin i ett rum, inte höra nyanser i tonläget som egentligen säger sanningen eller seden där extra blinkningen som avslöjar någonting annat? Varför kommer inte alla ihåg ord för ord vad som sas i den där heta diskussionen för snart sju år sedan?
Närvarande – hela tiden
Jag är liksom så närvarande hela tiden och jag är så medveten om allt – allt som sker omkring mig. Det blir rätt påfrestande mentalt. Men värt att snabbt påpeka är att det finns många fördelar också.
► Läs också: Fem tecken på att du är högkänslig
Du känner som om du vore en mast med 100 antenner åt alla håll
Är du inte högkänslig kan du ha svårt att förstå. Jag ska försöka förklara.
Tänk dig att du står i ett tomt rum. I det rummet hör du vardagens alla ljud. Folk som pratar, bilar som gasar och tutar. Tåg som rullar fram, plan som landar och startar, radiobrus, TV-brus, barn som gråter, hundar som skäller, utryckningsfordons sirener, tjejen som går i högklackat, gubben som harklar sig och spottar ut slemmet på gatan.
Du känner cigarettrök, matos, alla olika dofter av parfym och aftershave, arbetskamratens svettlukt, olika blommors doft – och du känner. Som om du vore en mast med hundra antenner som sticker ut åt alla möjliga håll känner du av alla energier i din omgivning. Du är ständigt medveten om hur människor mår, om de är ledsna, glada eller arga. Du ser varenda liten spricka i betongväggarna, varje liten skruv i gångjärnen på dörren, spindeln som väver sitt nät i ett hörn och du hör vattnet som rinner i avloppsrören i taket.
► Läs också: Är du ljudkänslig? Då kan du vara extra intelligent!
Energin förbrukas snabbt när du ska sortera alla intryck
Tänk dig nu att det sitter en volymknapp på väggen markerad från ett till tio. Den står på tio men skruva den lite till, upp till 15. Hur ska jag kunna göra det? undrar du – den går ju bara till tio. Jodå, ta i nu och vrid.
Så är det att vara överkänslig varenda dag och av det blir man trött, nu pratar jag inte om trötthet som går att sova bort utan utmattning, all energi förbrukas för att sortera alla intryck, för att fungera i vardagen.
► Läs också: Därför är vissa barn mer känsliga än andra
Behöver mycket egentid
För att ladda upp energi igen och inte bli helt urladdad behöver jag tyst och lugnt omkring mig, vara ensam i mörkret och göra ingenting, ta en promenad med hunden gärna i skogen, läsa en uppslukande bok, se en film, baka, rensa rabatter så att jag inte behöver tänka på något annat.
När man har så stort behov av att vara själv är risken att ens vänkrets blir minimal. För vem orkar umgås med någon som hela tiden tackar nej till olika aktiviteter, oavsett om det är en fika på stan eller en privat fest? Att gå på krogen är näst intill omöjligt och gör jag det är jag helt färdig dagen efter. Jag väntar in i det längsta att bekräfta att jag kommer för jag vet aldrig hur dagsformen är. Jag får hela tiden fråga mig själv: Är det värt det?
Ibland är det så klart det, det är ett måste att socialisera för att inte bli helt isolerad. Jag har nog förlorat en del vänner på grund av detta.
► Läs också: Ensamhet – lika stor riskfaktor för tidig död som rökning
Extra jobbigt i sommartider
Så här i midsommartider är det extra jobbigt när alla åker ut på landet i horder, det äts, leks och skrattas men sedan all denna alkohol. Jag är så fruktansvärt obekväm med denna fylla och alla personlighetsförändringar. Som överkänslig observerar man, analyserar och kalkylerar risker och faror så att alla i gruppen ska vara säkra. Jag själv kan dricka ett glas vin, sedan är det bra för jag tappar kontrollen och kan inte hålla gruppen säker. På samma sätt var det när jag var yngre, jag var alltid den som var nykter och bistod med skjuts dit vi skulle. Jag såg till att de andra inte råkade illa ut.
► Läs också: Forskning: Brist på empati beror på tillståndet alexitymi – inte autism
Min personlighet kan ofta begränsa mig
Min vän har sagt mer än en gång att: ”Det är du som ser till att vi andra mår bra Lotta”. Om hon bara visste hur rätt hon hade då. Gångerna är oräkneliga då jag fått kommentarer som: ”Va? dricker du inte, vad är det för fel på dig? Är du dum i huvudet?” Ja, typ så. Det slutade ofta med jag gick omkring med ett glas Coca-Cola (det kan ju vara till exempel rom och Cola) i handen för att undvika kommentarerna och det funkade.
Alla de här egenskaperna jag har är många gånger en förbannelse för att min personlighet begränsar mig. I alla fall socialt. Jag ser ofta faror och vad som kan gå illa i saker jag skulle vilja göra, jag vet hur allt ska gå till men vågar aldrig ta steget fullt ut. Nu när jag förstår varför kanske det blir lättare att ta tillvara på mina kvalifikationer och dra nytta av att jag är som jag är men det blir nog inte enkelt, när jag gått hela livet och trott att jag är fel.
► Läs också: Dina gäspningar kan avslöja din empatinivå
Önskar att alla för en dag fick vara jag
Ibland önskar jag att alla för en dag fick vara jag, för att bättre förstå hur jag är för jag känner mig ofta missförstådd. Vilket kaos det skulle bli då, haha! Men det går nog åt andra hållet också för som jag skrev på HSP-sidan på Facebook. Hur kan man gå genom livet utan att se, eller känna, så många nyanser? Även om mitt liv ofta begränsar mig så går ni andra miste om så mycket vackert och spännande som ständigt händer runt omkring oss som är så kallat HSP.
En välsignelse
Allt detta kände jag igen och förstod först när jag läste artikeln och jag förstod att det inte på något sätt är fel på mig och framför allt att jag inte är ensam om att vara högkänslig/överkänslig – och bara det är en välsignelse.
► Läs också: Är du högkänslig? Testa dig här
Av Charlotta Thulin, ägare av Margta’s hud- och fotvård och högkänslig
Kureras sektion Krönikan ger möjligheten att ventilera en tanke, idé eller åsikt.
Krönikan skrivs av skribenter som är fristående från Kurera och behöver alltså inte handla om åsikter Kurera delar.
Är du intresserad av att skriva en krönika på Kurera.se? Kontakta då: webbredaktor@kurera.se.
Vill du läsa fler liknande artiklar?
Gilla Kurera på Facebook och signa upp dig för Kureras nyhetsbrev så missar du inget!