Att motionera samtidigt som en patient får behandling för cancer gör att personen mår bättre. Och det verkar inte spela någon roll hur lätt eller hårt man tränar. Effekten är ungefär densamma. Det visare en ny svensk studie.
Cancerpatienter uppmanas idag att ägna sig åt fysisk aktivitet samtidigt som de genomgår en behandling eftersom patienterna mår både psykiskt och fysiskt bättre när de rör på sig. Det är vanligt att de med cancer drabbas av trötthet och oavsett om de tränar kondition eller styrka har studier visat att tröttheten minskar vid träning.
I en studie som omfattade 577 person mellan 30 och 84 år som hade bröst-, prostata-, tjock- eller ändtarmscancer, fick deltagarna aningen träna på en låg eller måttlig nivå eller en högre nivå. De lottades också om de skulle träna kondition eller styrketräning.
De som tränade kondition gjorde det på egen hand medan de som körde styrketräning genomförde sin träning i grupp på ett gym. Men konditionsgruppen fick även de handledning, och det i form av planering och registrering av sin träning. Träningsförsöket pågick under sex månader.
LÄS OCKSÅ: “Fysisk aktivitet på recept fungerar”
Hälsan på sikt ska följas upp
Professor Karin Nordin, som arbetar på institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap vid Uppsala universitet var huvudansvarig för studien. Hon säger i ett pressmeddelande:
– Det har inte varit klarlagt om det har någon betydelse hur intensivt man tränar. Man har inte heller vetat om extra stöd i form av målsättning, planering och utökad registrering av träning leder till bättre resultat.
Ingrid Demmelmaier, som är docent i fysioterapi vid Uppsala universitet säger att de slutsatser forskarna kom fram till var att det inte verkar spela så stor roll om patienter tränar hårdare eller på en låg-medelmåttig nivå.
Efter sex månaders träning kunde man dock se att de som tränat högintensiv träning var lite mindre trötta. De hade även lite bättre kondition och mer musklerna i benen.
Forskarna tänker följa upp studien för att se vad träning gör på deltagarnas hälsa på sikt.
Studien utfördes vid Uppsala, Linköping och Lund universitet.
Av Inger Palm
Källa: Uppsala universitet