Susanne Wide skriver om en annan aspekt av ”rocka sockorna” – och uppmanar föräldrar och övriga vuxna att ta tillvara dagen som (ännu) en chans att prata med sina barn om att kanske låta flickan som gungar ensam få vara med, eller se den lilla pojken som kastar sten för sig själv i ett hörn. Och som gör det just för att de är, eller av någon anledning anses vara, annorlunda…
Något som i verkligheten tyvärr bara är konstigt och allt annat än okej, menar hon.
Idag rockar många av er sockorna.
För de flesta av er är detta en grej som är rolig att hänga på. Och visst, det är förståeligt. Det är för en till synes väldigt god sak som att hylla olikheter och visa att vi står upp för allas lika värde. Jag förstår också att det blir en kul grej och ett tillfälle att få ha olika sorters strumpor som inte minst de yngre förskole- och skolbarnen mer än gärna hakar på.
Men.
Det finns en annan sida av myntet.
Som nära anhörig till ett barn med autism, utvecklingsstörning och add ser jag tydligt hur detta är något som pågår varje dag, året om. Det här med olikheter alltså. Att vara annorlunda. Och det är varken lätt – eller okej.
LÄS OCKSÅ: 11 saker att komma ihåg om du älskar någon med ångest
Alla barn är olika men det handlar inte bara om hudfärg, läggning eller utseende. Det är så mycket mer. Varje dag sitter barn i sina skolbänkar och kämpar för att ens orka sitta kvar på stolen. Kämpar för att försöka ta in vad fröken säger eller som gärna vill vara med och leka på rasten, trots att ingen vill vara ens lekkamrat.
Att vara annorlunda är inte okej. Varken i en skola eller på en arbetsplats. Att vara annorlunda är konstigt. Ingen vill väl synas med någon som inte är som alla andra.
Tyvärr så är det så att när den här dagen är slut så fortsätter mobbningen och utanförskapet. För den som är annorlunda vill säga.
LÄS OCKSÅ: Ensamhet – lika stor riskfaktor för tidig död som rökning
Idag har ni chansen att prata med era barn om att kanske låta flickan som gungar ensam få vara med, eller se och märka den lilla pojken som kastar sten för sig själv i ett hörn eller som beter sig annorlunda.
Det finns så många barn som i det tysta, eller i det affektiva, varje dag försöker att passa in och vara som alla andra, trots att det i verkligheten är lönlöst.
Varför? Jo, för att de är just annorlunda.
Det är framför allt det ni (vi) ska tänka på idag, när ni (vi) traskar runt med olika strumpor på fötterna.
Så rocka gärna sockorna – men kom ihåg att vara annorlunda är inte alls okej.
I alla fall inte än.
Av Susanne Wide, till vardags utredare på myndighet samt mamma och bonusmamma
Kureras sektion Krönikan ger möjligheten att ventilera en tanke, idé eller åsikt.
Krönikan skrivs av skribenter som är fristående från Kurera och behöver alltså inte handla om åsikter Kurera delar.
Är du intresserad av att skriva en krönika på Kurera.se? Kontakta då: webbredaktor(@)kurera.se.