Salt eller inte salt? Det har kommit att bli den stora frågan. Salt – såväl dess mängd som sort samt effekt på hälsan – är idag otroligt omdiskuterat.
Kurera bidrar i debatten genom att utröna de mest väsentliga skillnaderna mellan olika sorters salt.
1. Himalayasalt
Ett kristallsalt från saltgruvor i bergen i Himalaya i Pakistan, där det bryts från bergsväggen för att sedan krossas och siktas. Himalayasalt är alltså utvunna mineraler från deponerade bergarter. Himalayasalt är ett naturligt mineralrikt och obearbetat salt som innehåller spårämnen och mineraler, och speciellt är rikt på magnesium. Saltet har en lätt rosa färg, är oraffinerat och är innan det utvinns fritt från mänsklig påverkan och föroreningar.
Himalayasaltet består av ungefär 98 procent natriumklorid och två procent andra mineraler. Både makromineraler, som till exempel kalcium och fosfor, vilka kroppen behöver stora mängder av – och spårämnen som selen och zink, som behövs i mindre mängder.
Himalayasaltet innehåller sammanlagt omkring 90 procent olika ämnen som vår kropp behöver och har en naturligt låg jodhalt.
► Läs också: ”Livsmedelsverket missar målet när de skyller på saltet”
2. Havssalt
Allt naturligt salt kommer ursprungligen från havet. Raffinerat havssalt har också ofta ett reducerat mineralinnehåll, bland annat på grund av de höga temperaturer som används under produktionen. Havssalt är naturligt rikt på jod och har en salthalt på cirka 55-60 procent – resten är spårämnen, mineraler och fukt. Havssalt, i sin naturliga balans med mineraler och organiskt natrium, är bra för oss i lagom mängd och inte helt olikt vårt blod i mineralbalansen.
Celtic havssalt från Frankrike räknas som ett av världens finaste salt. Det är till färgen ljusgrått och inte vitt på grund av att det inte är bearbetat. Det är nämligen först när man raffinerar salt (alltså avlägsnar mineraler) som det blir vitt. Celtic havssalt har inte den skarpa sälta som vanligt bordssalt har utan en betydligt mjukare smak. Det innehåller stora mängder mineraler, enbart 34 procent natrium och är rikt på olika mineraler.
► Läs också: Sänkt blodtryck med hälsokost
3. Örtsalt
Herbamare och Trocomare är örtsalt, vilket innebär en kombination av oraffinerat havssalt och grönsaker och örter. Örtsaltet är naturligt rikt på viktiga mineraler och spårämnen och här har man tillsatt havsväxten kelp som är naturlig rikt på jod. Enligt bloggen Passion för hälsa blandas färska ekologiska grönsaker och örter med havssalt, sedan får mixen stå och dra i sex till åtta veckor. Därefter torkas blandningen skonsamt vid låg temperatur, vilket gör att havssaltet kan bevara örternas arom.
► Läs också: Ny forskning: Socker farligare för blodtrycket än salt
4. Vanligt bordssalt
Vanligt vitt (raffinerat) bordssalt saknar, liksom andra raffinerade livsmedel, sina ursprungliga beståndsdelar. Saltet bryts ur underjordiska saltgruvor och bearbetas sedan industriellt i en process där det rensas från nära alla sina naturliga mineraler (förutom natrium och klorid). Saltlösningarna renas bland annat med speciella kemikalier innan vattnet kokas bort, vilket sker antingen under högt tryck eller genom vakuum (undertryck). Vad man då får fram är ett salt som innehåller 98 procent ren natriumklorid. Men medan de resterande två procenten i oraffinerat salt består av mineraler och andra grundämnen tillsätts i bordssalt istället kemikalier och tillsatsämnen som ska absorbera fukt och förebygga klumpbildning. Dessa kemikalier kan till exempel vara aluminiumföreningar, fluor och silikater.
Naturligt bergssalt och havssalt är en icke-aggressiv form som kroppen känner igen och därmed kan tillgodogöra sig. Bordssaltet däremot identifieras av kroppen som ett gift– en onaturlig substans som ska rensas bort så fort som möjligt. Kroppen kan (beroende på sådant som allmänhälsa, ålder och kön) endast rensa ut en viss mängd per dag, vilket gör att det resterande oorganiska saltet blir en belastning för kroppen.
Av Isabelle G Hedander
Källor:
Mikaela Bjerring – Den stora skillnaden mellan olika salt: Passion för hälsa
Boken Supermat – läkande mat från naturens hjärta av John Opsahl
Näringsmedicinsk Tidskrift – Saltet, människans själ? naringsmedicinsktidskrift.se/saltet.html
New York Times – Salt, We Misjudged You: nytimes.com/2012/06/03/opinion/sunday/we-only-think-we-know-the-truth-about-salt.html
Studien Fatal and Nonfatal Outcomes, Incidence of Hypertension, and Blood Pressure Changes in Relation to Urinary Sodium Excretion: jama.jamanetwork.com/article.aspx?articleid=899663
Vill du läsa fler liknande artiklar?
Gilla Kurera på Facebook och signa upp dig för Kureras nyhetsbrev så missar du inget!
Fakta
Visste du att saltsug kan bero på mineralbrist? Vanligen upphör saltsuget efter några veckor om man byter ut bordssaltet mot ett naturligt mineralrikt salt.
Människor med högt blodtryck (hypertermi) bör använda himalayasalt med måtta, men vara mycket försiktiga med raffinerat bordssalt. Himalayasalt innehåller bland annat mycket kalium, som är känt för att dämpa effekten av för mycket natrium (alltså salt).
När det talas om att vi får i oss för mycket salt handlar det i huvudsak om natriumklorid. I det raffinerade saltet (som bordssalt och raffinerat havs- och bergssalt) har de återstående två procenten av mineraler och grundämnen bytts ut mot kemiska substanser anpassade till livsmedelsindustrin. Saltet har också i efterhand ”berikats” med mineraler, som till exempel jod.
För hög saltkonsumtion beror alltså bland annat på att de balanserande mineralerna tagits bort. Vi får alltså inte bara i oss för mycket salt – utan för lite mineraler.
Raffinerat salt är lika skadligt för kroppen som raffinerat socker.
Källa: Boken Supermat – läkande mat från naturens hjärta av John Opsahl