Sofia Ståhl: ”Utmattningen är det bästa som har hänt mig”

Sofia Ståhl var den prestationsdrivna bloggaren och personliga tränaren som blev utbränd redan som 24-åring. Tio år senare hon äntligen hittat tillbaka och hittat hem. I sitt yrke som författare och föreläsare inspirerar hon nu andra att leva ett liv fritt från prestationshets. Och privat andas hon ut i famnen hos kärleken – och numera även företagspartnern – Tareq Taylor.

Av Carolina Chreisti Eriksson

Sofia Ståhl kommer till vår träff som en uppiggande färgklick i ett gråkallt Stockholm, klädd i en ljuslila kostym och glittrande örhängen. Hon är ett levande exempel på ”Välkomna färg i ditt liv!”, som är ett av många tips i nya boken ”201 hälsohacks – lämna disken, hångla istället”.

Boken, som är hennes tredje, är full av enkla ”hacks” för att hjälpa oss att leva ett friskare, lyckligare, mer spontant och balanserat liv – fritt från prestation. Vilket också speglas i Sofias inlägg på egna bloggen och på Instagram, där hon har nästan 50 000 följare.

Vi slår oss ner i en soffa på Sofias kontor i Stockholms innerstad och Sofia lyser som en sol när hon berättar att hon ska ha en stor releasefest för boken samma kväll med liveband och allt. En milstolpe efter en lång tids arbete!

Vilka av bokens hacks har spelat störst roll för ditt eget välmående?

– Alla som har med kommunikation att göra, vare sig det är med sig själv eller med andra personer. Det har varit livsavgörande för mig, säger Sofia med eftertryck.

Det kan handla om att jobba bort konflikträdsla, våga vara tydlig och ärlig eller våga lyssna på kroppens signaler om vila och återhämtning. Som att våga säga till någon annan att ”det där landade inte väl i mig” eller att fråga sig själv: ”hur mår jag idag, vad behöver jag ge mig själv?”.

– Även de hacks som handlar om mat och rörelse är viktiga. Som att faktiskt äta sig mätt, något som många kvinnor tyvärr vant sig vid att man inte ska. Och att man inte bara behöver ägna sig åt ”prestationsträning”, utan uppskatta och värdera den rörelse som faktiskt blir av under dagen lika högt.

Prestationsbeteende vanligt

Men visst är det svårt i praktiken att till exempel inte bli besviken på sig själv när man ställer in ett träningspass för att man inte orkar, och ser det som ett nederlag att ”bara” yoga eller gå en promenad. Det är där prestationen kommer in, menar Sofia. För vi blandar ofta ihop välmående och hälsa med prestationsbaserad träning. Fokus borde vara på att må genuint bra med omtanke om sig själv, menar hon.

– Det är inte hållbart att bara gasa på och pusha sig i alla lägen. Det gäller att inte se yogan, promenaden eller vilan som ett nederlag. När man flyttar fokus från det där man tycker att man ”borde, måste, ska” till ”det här behöver jag”, då tar man ett kliv bort från prestationen till behovet, och det är viktigt om något.

Sofia berättar att hon själv startade dagen med att ”lufsa” i en halvtimme, alltså jogga lugnt.

– Det gav mig en massa energi! Men hade jag däremot tagit tid och tänkt ”nu ska jag ta i och springa så fort jag kan”, så hade det behövt vara ett aktivt val. Att jag tänkt ”idag behöver jag det här” eller ”idag vill jag prestationsträna”.

Du behöver alltså vara medveten om när du presterar och när du inte gör det. Och detta gäller även inom andra områden i livet, poängterar Sofia.

Hur förstår man att man har ett prestationsbaserat beteende?

– Om du alltid får ångest och blir stressad när du är sjuk eller ledig, till exempel. Att det börjar klia i kroppen då och det inte känns härligt att vara ledig. Det hänger troligtvis ihop med att man inte känner sig lika mycket värd när man inte kan leverera och prestera som man brukar. Och då söker man efter något som kan fixa den känslan.

Vi pratar vidare om hur konflikten mellan prestation och behov inte minst drabbar kvinnor –och det märks att det är ett ämne som engagerar Sofia.

– Många kvinnor lever högpresterande liv på alla områden: på jobbet och i hemmet, med sitt utseende och i mammarollen. Lägger man då även till högintensiv träning så blir det bara en stress för kroppen. Om man presterar överallt, då är det inte just den funktionen som träning ska fylla för en.

Uppväxt i skidspåret

Sofia har lång och mångsidig erfarenhet av just träning. Hon växte upp i Hedemora i Dalarna, där hon delade tiden mellan skidspåret och stallet. Skidåkning, ridning, motion, träning, lek och rörelse var en naturlig del av livet i hennes familj.

Vad man däremot inte gjorde mycket av i familjen var att prata känslor och uttrycka sina behov. Normen var att man skulle ”borsta av sig” och i stället för att klä känslorna i ord så visade man praktisk kärlek. Sofias föräldrar ställde alltid upp, skjutsade, fixade och donade.

Men uppväxten har präglat och lagt grunden för Sofias liv och beteenden idag, då hon är mån om att agera tvärtom – genom att visa känslor och uttrycka sina behov i alla lägen. Men vägen dit har varit lång och stundtals tuff. Allt ställdes på sin spets när hon tidigt i livet blev bloggare, krönikör och profil i sociala medier inom träning och hälsa.

Hur kom det sig att du valde att jobba inom det området?

– Frågar man mamma och pappa så har jag alltid varit väldigt målinriktad och driven. Jag ville redan från tidiga år jobba på en tjejtidning, men hade samtidigt inga planer på att utbilda mig till journalist, medger Sofia med ett litet skratt.

Men en dag 2010 tog hon en fika med en kompis i Stockholm, dit hon flyttat efter att ha träffat kärleken. Kompisen berättade för Sofia att han skulle utbilda sig till personlig tränare.

– Det var det närmsta en religiös upplevelse jag haft, när han berättade vad det innebar. Jag hade ingen aning om att yrket personlig tränare existerade. Det är ju det här jag ska göra, tänkte jag.

Efter utbildningen blev hon anställd på ett gym som personlig tränare och i samma veva mejlade hon Isabella Löwengrip som hon träffat en gång tidigare.

– Hon hade nämligen hintat om att hon behövde en PT och jag sa: ”Det är mig du behöver!”.

LÄS OCKSÅ: Psykobiotika – bakterierna som bidrar till minskad ångest och bättre humör

Isabella Löwengrip myntade ”PT-Fia”

Sagt och gjort, Sofia blev Isabellas PT och Isabella tog sig i sin tur an Sofias blogg. Isabella tyckte att Sofia behövde ett varumärke – och vips var ”PT-Fia” fött; ett bloggnamn myntat av Isabella som själv kallade sig Blondin-Bella på sin blogg på den tiden.

– Det var mycket tack vare vårt samarbete som jag kom i bloggvärlden och kunde tjäna pengar på det. Och när Isabella startade sin tidning Egoboost så fick jag mitt första krönikejobb.

Sofia blev därpå upplockad som krönikör av Veckorevyn. Hennes karriärdrömmar från barn- och ungdomen om att jobba på en tjejtidning hade därmed slagit in.

Hur påverkade det dig att bli en offentlig profil?

– Jag var 22 år när jag började som PT-Fia, 2010. Jag var otroligt sökande och mådde dåligt, utan att förstå varför, berättar Sofia.

Som au pair i USA några år tidigare hade hon nämligen blivit psykiskt misshandlad av sin värdmamma. Hon utsatte henne för verbala kränkningar, utskällningar, hot och så kallad gaslighting – det vill säga när man som utsatt börjar tvivla på sin egen verklighetsuppfattning och på vad som är sant.

Men detta förstod aldrig Sofia då, utan fick det förklarat för sig av en psykolog först när hon var tillbaka i Sverige och sökte hjälp för sitt dåliga mående.

– Jag var väldigt konflikträdd, hade svag självkänsla och var otrygg i mig själv. Förutom att jag som de flesta i den åldern var sökande, så var jag ångestfylld och liksom…uppskrämd.

LÄS OCKSÅ: Vad alla borde veta om psykisk ohälsa

Utmattning gav skamkänslor

Samtidigt som hon kände sig ”trasig” var hon uppfylld av den nya värld som öppnat sig för henne i och med PT-rollen och bloggen.

– Det fanns ett mörker och samtidigt var allt kul och spännande. Världen blev så stor plötsligt och jag älskade när jag fick kontakt med mina läsare. Jag kände mig behövd, att jag kunde saker.

Men så, bara ett par år in i sin nyvunna karriär i Stockholm fick Sofias liv sättas på paus, när hon bara 24 år gammal gick in i den berömda väggen.

Hur förstod du att det var det som hände?

– Jag skrev en lista på alla symtom jag hade, och det blev en hel A4. Allt från utebliven mens till att magen pajade, sömnsvårigheter, panikångest, doftkänslighet, hjärtklappning, ångest, mjölksyra i benen av att gå tre trappsteg… Och så fick jag en panikångestattack och svimmade på jobbet.

Men det dröjde ändå lång tid innan Sofia sökte hjälp. Skygglapparna blev många, som en följd av den skam hon kände. Skammen över att inte orka kliva upp ur sängen, inte klara av sitt jobb, inte orka träffa folk, knappt ta en dusch vissa dagar. Hon som alltid hade varit den där som jämt var fylld av energi, glad och sprudlande, som orkade allt.

– Det var en skam över att ha misslyckats med att vara människa, så kände jag. Trots att jag redan hade byggt upp så mycket, så hade jag misslyckats och allt gick åt skogen.

Sofia var där och då övertygad om att hon aldrig mer skulle få ett jobb, aldrig klara något, att hon hade sumpat allt. Och just därför fortsatte hon ånga på så länge det höll, tills hon till slut kraschade helt.

– När jag väl gick till en läkare så sjukskrev han mig på 100 procent, med omedelbar verkan. En sjukskrivning som varade i ett år i olika grad. Han förbjöd mig att göra något som var fysiskt eller psykiskt ansträngande på sex veckor.

Först tog hon dock inte sjukskrivningen på allvar och ville ändå slutföra uppdraget för de kunder hon hade åtagit sig. Men hennes dåvarande sambo såg till att hon förblev hemma. Hon blev sjukare och sjukare under en tremånadersperiod och först efter dessa månader förstod hon att hon faktiskt var sjuk och kunde börja dela med sig av sina upplevelser i sin blogg, vilket gav henne mycket.

LÄS OCKSÅ: Breathwork – omtalad andningsteknik som minskar stress

Näthatad för sin utmattning

Men att kommunicera med sina följare och läsare skulle visa sig innebära nackdelar också.

– Den enda gång som jag fått regelrätt näthat är faktiskt när jag berättade om min utmattning. Folk blev provocerade av att jag var så ung och ändå utmattad och att jag pratade om psykisk ohälsa. Man gjorde inte det då. Och jag hade ju inga barn heller, så hur kunde jag vara trött?

Samtidigt som hon var sjuk fick Sofia pris för sin blogg, som årets hälso- och träningsblogg. Och det var också fruktansvärt provocerande för en del, berättar Sofia. De undrade hur hon, som var ”sjuk i huvudet”, kunde vinna dessa priser?

Vilka är dina tips för att lyckas ta sig ur en utmattning, vad funkade för dig?

– Att söka hjälp, hos vården och i terapi. Det är inte meningen att man ska fixa det själv. Idag finns det ju stressrehab, till exempel. Sedan handlar det mycket om att jobba med relationen till sig själv och sin självkänsla, sin trygghet i sig själv, sitt värde som människa, sin konflikträdsla. Och om att sätta gränser, se att jag är ansvarig för mig själv och kan inte behaga eller ansvara för alla andra.

Visst handlar det också om fysisk återhämtning, sömn, vila och om att planera om sitt liv och ta bort saker. Och praktiska saker som rör arbetsplatsen. Men det mesta ligger i ens personliga utveckling, understryker Sofia.

Kluven till att bli mamma

Med hjälp av just ett envetet arbete med sig själv lyckades Sofia till sist resa sig och ta sig vidare från utmattningen. Och efter några år hände något som vände upp och ner på tillvaron igen, men på ett positivt sätt. 2017 föddes dottern Edith!

Hur påverkade det dig att bli mamma?

– Jag var rädd för det och delade med mig av de rädslorna i ett blogginlägg, för det var inte självklart för mig att bli mamma. Just för att jag var livrädd för att misslyckas, alltså bli sjuk igen och därmed svika mitt barn. Innan man får barn får man ju ofta höra hur bebistiden är, med ingen eller lite sömn, och hur skulle jag orka det? Tänk om jag skulle slita ut mig för mycket?

Men till sist landade Sofia ändå i att hon kände att det var möjligt att bli förälder.

– Jag levde ett friskt liv och började få distans till allt, så det kändes ändå självklart att våga.

Idag har Edith hunnit bli fem år gammal och är en väldigt verbal och insiktsfull liten tjej.

– Eftersom jag numera dagligen ”gör jobbet” med att tänka på mina behov, och på vem jag är, mina känslor och min energi så färgar det av sig på Edith också. Från att Edith började prata har vi pratat om känslor, behov, ”stopp min kropp”, här går min gräns, och sagt ”jag älskar dig”.

Och idag lever Sofia ett varannan vecka-liv med dottern, efter att ha skilt sig från Ediths pappa.

Vad betydde separationen för ditt mående?

– Vi träffades när vi var väldigt unga och är väldigt olika som människor. Under de tio år som vi levde ihop så växte vi ifrån varandra. Så det var som ett naturligt nästa steg att separera, även om jag aldrig hade föreställt mig det innan. Det har varit självklart sedan dess för oss båda. Men vi hade fantastiskt fina år tillsammans, han är en jättefin pappa och vi har ett fungerande samarbete.

Efter att ha levt i en relation i hela sitt vuxna liv och aldrig stått på egna ben så var det också viktigt för Sofia att inse att hon var kapabel och oberoende av någon annan. Hon kunde köpa sitt eget boende och klara sig själv.

LÄS OCKSÅ: Att känna tacksamhet är bra för din mentala hälsa

Träffat kärleken igen

Och precis som sitt ex, så har Sofia själv nu mött kärleken igen; i välkända kocken och tv-profilen Tareq Taylor, som hon var programledare för ”Lyckomaten” med på SVT, 2019.

Den tråkiga perioden tidigare i livet när hon fick elaka kommentarer på sin blogg har trots allt även den lett till något gott: att hon fick öva på att dra gränser mellan sitt privatliv och det offentliga.

– Idag upplever jag en stor trygghet i min inre kompass. Jag kan navigera i att ”det här är mitt privata rum och det här kan jag dela”. Som nu när skvallerpressen kommit in i vårt liv med rena sagoberättelser. Då tänker jag att det bara är deras jobb. Men det hade jag inte kunnat göra förr.

Sofia och Tareq har även tagit steget och slagit samman sina respektive företag och hösten 2023 ger de sig ut på en gemensam föreläsningsturné, med samma undertitel som Sofias bok: ”Lämna disken, hångla istället”.

Inte alla par vill eller kan jobba ihop. Hur fungerar det för er?

– Det är inte alltid lätt, ibland är det som att vi bor på olika planeter och inte förstår vad den andre menar. Men det ger också så mycket och är så himla kul. Vi har högt i tak i vår kommunikation, vi kan bli skitsura men sedan säga att ”nu har vi pratat klart om det här, ska vi släppa det?”. Kommunikation är allt!

Vad är det hos Tareq och i er relation som får dig att må bra?

– Det låter klyschigt, men när vi är tillsammans så är det som att vi båda andas ut och slappnar av. Jag känner mig hemma, och han likadant. Det är en sådan trygghet och samtidigt så kul och spännande, roligt och lekfullt och allt det där.

Det bästa som hänt henne

Och Sofia, som mitt i sin utmattning var panikslagen och övertygad om att hon aldrig skulle få ett jobb igen eller bli frisk skulle idag inte vilja vara utan den upplevelsen.

Sett i backspegeln, vad hade du velat säga till ditt yngre jag?

Sofia svarar snabbt, utan att tveka:

– Att det här kommer vara det bästa som har hänt mig. Det kommer vara startskottet för ett helt nytt liv och grundbulten i min relation till mig själv. Det kommer vara det du är mest tacksam för. För all den ångest och det jobb du gör med dig själv nu kommer vara en investering för resten av ditt liv. Utan utmattningen hade jag aldrig gjort hälften av det jag gör idag. Det gör ju också att jag har någonting att säga! Jag är bara så tacksam, och det är kanske lätt att säga nu när det har gått tio år, men det är verkligen så.