Susan Lanefelt: ”Jag känner mig inte ett dugg gammal”

Hon fyller 75 år i år, men påminner mer om en 45-åring. Evigt unga, sprudlande positiva Susan Lanefelt gympar vidare – 40 år efter sitt sensationella genombrott som ”Sveriges Jane Fonda”. Inte ens en svår sjukdomsperiod för några år sedan kunde stoppa henne från att träna.

Susan Lanefelt slog i början av 1980-talet ner som en benvärmsprydd och pastellfärgad bomb i våra tv-apparater, när hon iklädd body och glansiga tights gjorde premiär som gympingledare på TV2. Med hopp, situps, flexade muskler och det klassiska citatet ”kniiip” gjorde hon ett oförglömligt intryck hos svenskarna som satte kvällsfikat i halsen där i sofforna. Plötsligt ville alla bli lika vältränade som Susan.

Nästan 40 år senare är hon fortfarande lika aktiv, och i toppform. När vi hörs har Susan just kommit hem efter att ha lett ett pass i Humlegården i centrala Stockholm, i Sturebadets regi. Och trots avståndet som telefonlinjen skapar är det svårt, för att inte säga omöjligt, att inte smittas av hennes sprudlande framtoning. Hennes röst är glad, vänlig och energisk och när hon berättar om något hon älskar, som att träna, låter hon snudd på lyrisk.

LÄS OCKSÅ: Bra hållning bevarar din hälsa

Leder pass dagligen

– Jag leder pass utomhus varje dag, och det är så glädjefullt, berättar Susan.

Det var i mars 2020, när pandemins restriktioner slog till, som hon började leda gymping-pass ute istället för inne, och har gjort så sedan dess. Även över jul och nyårshelgerna, då hon – som Susan obekymrat påpekar – ”ändå bara var hemma”.

– Vi började med en liten grupp som tränade ihop i snöglopp. Nu är vi 30–40 personer Det är en samling fantastiska personer, mestadels 70-plussare, som bara blir fler och fler, och det är så roligt att se. En deltagare kommer cyklande varje gång, 87 år gammal!

Susans grupp har upplevt alla sorts väder när de gympat, och just idag fick de sol.

– Men det vi alltid får och ger till varandra är en sådan glädje! Det är en fantastisk gemenskap och så härligt att få frisk luft att jag kommer hålla i några pass utomhus, även när vi får vara inne igen, för det är så välgörande.

Och mycket dans bjuder hon på i passen.

– Så fort vi dansar börjar alla le och sträcka på sig. Vi dansar det mesta, rock ’n’ roll, jive, line dance…. Och så jobbar vi med hantlar och gummiband, stående och liggande när det inte är för kallt.

Just dans är något av det bästa Susan vet. Så när hon blev tillfrågad om att vara med i ”Let’s dance ”2008 tackade hon blixtsnabbt ja – och fick uppleva den roligaste perioden i sitt liv.

– Jag dansade tre timmar om dagen, och sedan for jag vidare till att leda pass i två timmar till… Men när man gör något man älskar, som jag gör med dansen, så känner man inte att man blir trött, man får sådan kraft. Men oj så hungrig jag blev! Och trött – jag hann inte ner till kudden på kvällen innan jag somnade, minns Susan och tillägger att detta är ett bevis för att kroppen älskar att röra på sig, och att vi behöver det för att kunna äta med god aptit och sova gott.

De klassiska benvärmarna, som Susan förknippas med, hänger med de också och har fått något av en revansch.

– Det har blivit populärt igen, och det är ju så magiskt skönt! Jag har olika på mig varje dag, de passar perfekt på vintern för man läcker mest värme från hand- och fotleder. Idag hade jag ett par vackra i kashmir. Och är det snöglopp, ja då väljer jag ett par i vattenavstötande täckmaterial.

LÄS OCKSÅ: Ann Wilson: ”Jag gillar att kämpa för saker”

Aktiv sedan barnsben

Sjuk i corona har hon inte blivit heller under den här tiden. Och kanske kan hon med sin livsstil inspirera andra äldre?

– Motivation är ett starkt ord och väldigt betydelsefullt. Jag brukar avsluta passen med att säga: ”Det som hänt nu är att ni har blivit friskare, piggare och starkare. Ni har stärkt immunförsvaret och blivit föryngrade och förskönade. Och det ni framförallt blir, vilket är så fantastiskt, är smartare!”. För hjärnan älskar motion och aktivitet. Och när man dansar så aktiveras hjärnan lite extra.

Den positiva inställningen och energin har alltid funnits där, den har rusat naturligt i blodet sedan barnsben.

– Jag tycker att livet är roligt. Men så vet jag också vad jag mår bra av, och de sakerna gör jag väldigt mycket av.

Susan Lanefelt är uppvuxen på Lidingö strax utanför Stockholm – där hon fortfarande bor, hon har bara flyttat från norra till södra delen av ön – vilket hon gjorde när hon gifte sig. Föräldrahemmet var en positiv och glädjefull plats, och familjen väldigt fysiskt aktiv.

– Jag har så mycket att tacka för. Vi åkte skidor, spelade tennis, badminton, pingpong…

Susans pappa var den som lärde Susan racketspel och skidåkning, och mamman var dansare i unga år och gav Susan kärleken till dans och musik. Än idag spelar Susan tennis och åker skidor.

Gymping föddes i källaren

Den aktiva uppväxten gjorde att karriärvalet var givet från start. Som 19-åring började Susan jobba som idrottslärare och simlärare. Och en period bar det av västerut då hon fick jobb som simlärare på ett idrottsläger utanför New York för barn från fattiga hem, vilket gjorde stort intryck på henne. Hemma i Sverige igen fick hon jobb som instruktör på olika hälsocenter.

Och när Susan blivit småbarnsmamma lät hennes pappa bygga om källaren i föräldrahemmet till ett gym, där Susan kunde leda sina pass. Något som hon fortsatte med i många år.

– Jag kunde alltid ta med mina barn till jobbet och de kunde springa upp till mormor och morfar när jag jobbade. Det var otroligt bra.

Det var när Susan åkte till Honduras med maken Claes, som då jobbade på ett rederi, som hon under en mellanlandning i USA fick upp ögonen för Jane Fonda– skådisen och aktivisten som blivit en träningsikon.

– Vi tog en bananbåt hem från Honduras. Det tog 12 dygn och det var 34 män och en enda kvinna på båten: jag, minns Susan, som på båtresan fick gott om tid att förkovra sig i Jane Fondas alla träningsvideor.

När Susan kom tillbaka till Sverige integrerade hon några av Janes övningar med sina egna, och blandade Janes musik med sin egen favoritgenre: svensk schlager. Och så en dag sa en tv-producent som tränade hos Susan: ”Det här är något nytt, det här kan vi göra tv av!”.

Sagt och gjort, ”Gymping” såg dagens ljus! Året var 1983 och plötsligt gympade Susan ihop med en grupp deltagare på bästa sändningstid i SVT – och resten är idrottshistoria.

– Totalt blev det säkert över 100 program, inklusive en stående medverkan i programmet Sköna söndag, säger Susan.

Och Claes, som idag är både hennes tennispartner, bridgelärare och golfsällskap, firade hon häromåret guldbröllop med.

– Tänk, gift i 52 år – med samma man…men det är en fin man! säger Susan finurligt och tillägger att Claes är ett tålmodigt komplement till hennes mer otåliga personlighet. Att göra saker ihop är en av nycklarna till deras långa äktenskap, menar hon.

LÄS OCKSÅ: 5 hemligheter bakom en vältränad kropp

Förevigad på museum

Idag finns några minnesföremål från ”Gymping” att beskåda på Riksidrottsmuseet på Djurgården i Stockholm. Så hur känns det att ha skapat ett så banbrytande fenomen? Susan tvekar och tänker efter lite innan hon svarar.

– När de ringde och frågade om de fick ta mina rosa benvärmare och guldskivan för ”Gymping” till muséet, där även Ingemar Stenmark och Björn Borg med flera hyllas – så kände jag ”Men oj… och så jag!”. Jag blev så glad och stolt, både över det jag själv fått uppleva, men även över det jag gjort som fått andra att bli friskare, starkare och gladare.

Och nog är det rättvist att säga att Susans oavbrutna hälsoengagemang, fysiska aktivitet och entusiasm har gett resultat. Bilden av Susan som evigt ung är inte bara en uppfattning utifrån, hon delar den själv.

– Ta i trä, jag känner mig inte ett dugg gammal! Men jag är medveten om att det är den regelbundna skötseln som ger kraft och styrka, både av kropp och hud. Jag tycker det är spännande att vakna varje dag och känna ”wow, vad ska jag göra idag?”. Och jag tycker fortfarande det är roligt att lära mig nya saker.

Susan tog för några år sedan upp pianospelande som en ny hobby, och hon avslutar gärna kvällen med att sitta en stund vid pianot.

Och den livsbejakande grundinställningen har hjälpt och lyft Susan även i svårare stunder och tuffa perioder – som hon trots allt inte varit förskonad från.

– När jag byggde mitt andra gym så var det väldigt tufft. Tyvärr fick jag gå i konkurs och det var smärtsamt. Men skam den som ger sig – jag kom tillbaka, säger Susan som till slut köpte tillbaka gymmet och såg till att de investerare som satsat på henne fick sina pengar tillbaka, och de anställda sin lön.

Och för fem år sedan drabbades hon av svår sjukdom: bröstcancer.

– Jag har opererat bägge brösten. Första gången behövde de bara operera bort tumören, men andra gången var tumören elakartad och då fick jag gå igenom även strålning, och det var naturligtvis tuffare.

LÄS OCKSÅ: Karin Björkegren Jones: ”Vi kvinnor måste bli mycket tuffare

Tränade sig igenom strålningen

Det blev träningen som tog henne genom den mörka perioden, på ett anmärkningsvärt sätt.

–Jag kände så här: ”Det är som det är, och jag vill hem så fort som möjligt”, berättar Susan som därmed åkte hem samma dag som operationen. Och redan efter några dagar hemma var hon igång med jobbet och träningen igen.

– Det gjorde inte ont, så jag kände mig lugn i det. Och benen var det inget fel på.

Och när strålningen sedan pågick varje dag i flera veckor blev hon tröttare och tröttare – men trots det ledde hon pass.

– Jag jobbade på förmidagen, innan jag skulle till Karolinska sjukhuset och strålas på eftermiddagen. För jag märkte att det gav mig glädje och styrka. Sedan åkte jag hem och lade mig och sov.

Och nu har Susan precis passerat den berömda ”femårsgränsen” efter avslutade behandlingar.

– Varje dag på mina promenader tackar jag för att jag får vara frisk, säger Susan med eftertryck.

Inga pensionsplaner

Men 75 år till trots – gå i pension och varva ner har hon inga planer på.

– Neeej varför ska jag göra det? svarar Susan, nästan förvånat, och förtydligar att så länge hon tycker det är roligt och så länge folk vill komma till hennes ”gymping”, så finns det inte på världskartan att hon slutar.

Vad har du för känslor inför att åldras i stort?
– Jag tycker det är härligt. Saker och ting är inte så märkvärdiga längre, som att ha ”rätt kläder och skor” på sig, säger Susan och tillägger att det också är skönt att få jobba på egna villkor.

Och återigen – att få vara frisk. Men man måste jobba lite på det, resonerar hon. Det går inte att ta hälsan för given.

– Jag tycker man är skyldig att anstränga sig lite för att ta hand om den kropp och själ vi fått, efter bästa, egna förmåga. Det behöver inte vara så mycket och märkvärdigt.

Men vägt sig, det har hon inte gjort sedan hon var 35.

– Man känner det ändå, på hur kläderna sitter. Och tycker du att du har en bra vikt, ja men behåll den hela livet då! Och går man upp i vikt, ja då får man röra sig lite mer eller äta lite mer begränsat. Och framförallt ta bort sockret, det är vår största bov

Ett instrument kvar att bemästra

Innan vi lägger på undrar jag om det, efter 75 år och tusentals gympingpass senare, finns drömmar kvar att uppnå, saker hon vill göra eller lära sig? Susan småskrattar lite innan hon svarar, tycker att hon redan har bockat av en hel del grejer som hon vill fortsätta utöva och försöka bli bättre på.

– Men ja det skulle väl vara det där dragspelet jag köpte för 30 år sedan. Jag såg det glimma och glittra i ett skyltfönster och blev så sugen att jag gick in och köpte det. Men jag har inte lärt mig det där riktigt än… vi får se!

Och om vi får gissa dröjer det inte länge innan vi ser Susan Lanefelt med ett glittrande dragspel i famnen.

Av Carolina Chreisti Eriksson

5 saker som får mig att må bra

1.Att sköta om kropp och hud
– Varje dag torrborstar jag kroppen så att flödet ökar, och badar badkar med lavendelolja i som mjukar upp och doftar gott. Jag har varit solfreak under stor del av mitt liv, men nu är jag noga med att sköta hyn, och solfläckarna har jag knappt kvar. Jag smörjer in mig varje dag, och är noga med ansiktet. Och vanligtvis går jag även på ansiktsbehandlingar. Jag vill ta hand om huden på ett naturligt sätt. Och jag har bättre hy idag än när jag var 50!

2. Styrketräning
– Man kan bygga muskler även som 70-plussare, men man behöver aktivera dem med lite motstånd varje dag. Gärna med hantlar, själv använder jag 2 kg. Eller med stenar eller flaskor med sand i. Regelbundenheten är viktig, det räcker inte med bara ett pass.

3. Lära mig nya saker
– I mitt liv ingår det att alltid lära sig nya saker. Varje vecka spelar jag bridge, som är relativt nytt för mig och min man lär mig. Och så spelar jag piano. Det är likadant där, ju mer jag tränar, desto bättre blir jag. Det är aldrig för sent att lära sig

4. Hundpromenader
– Jag går långa promenader, minst en timme om dagen, med vår Australian shepherd och sonens labrador som bägge vill ha mycket motion. Och det får dem

5. Mina barnbarn
– Vi brukar hämta våra barnbarn flera gånger i veckan, de bor i närheten av oss. Om en liten stund, ska jag laga pannkakor och ta med till dem. Ett plus med att bli äldre är att man får mer tid, och kan vara med sina barnbarn. Det är fantastiskt att få ha en nära relation till dem.