Vikten av att mota Olle i grind

Att undvika livskriser är kanske omöjligt men vi kan göra mycket för att bygga upp vår motståndskraft och slippa det brutala uppvaknande som det många gånger kan vara att stå öga mot öga med våra tillkortakommanden och tvingas inse vilka konsekvenser våra handlingar och beteenden haft för oss själva och andra. Ett sätt är att börja syna oss själva lite närmare i sömmarna innan livet tvingar oss till det.

Vilka är mina blinda fläckar, mina flyktbeteenden, mina beroenden? ”Ingen människa är oberoende” skriver prästen Olle Carlsson i sin bok ”12 steg för hopplösa – Livsförändringar på djupet” Vi behöver inte ha utvecklat ett fullfjädrat missbruk av droger eller alkohol men det är ofta det som gör att vi också kan bedra oss själva. Vi lever i en beroendekultur menar Olle och det finns så många andra och mer raffinerade sätt vi kan fly på för att dämpa våra känslor av otillräcklighet eller skam.

Flera sätt att fly

Olle listar i förordet bland annat statusjakt, utseendefixering och prestationsångest som några exempel.
– Ingen kommer lägga in dig på ett behandlingshem för jakten på det perfekta hemmet och yttre bekräftelse, men det är samma destruktiva mönster där vi faktiskt förlorar oss själva på vägen.
Även om prylfixering och träningshets är svårare att identifiera som flyktbeteende i förstone och inte är lika stigmatiserande som ett kemiskt missbruk kan det vara minst lika förödande menar Olle. Han skriver dessutom att vi alla brottas med känslor av stress, självförakt, svartsjuka, bitterhet och skam.
– Vi har alla någonting som vi hänger upp våra liv på, saker vi är maktlösa inför, som på något sätt rider oss, säger Olle.
Det kan vara allt från ångest och tvångsföreställningar till en skilsmässa man gått igenom och kan gå och älta ett helt liv, allt detta kan bli till sådant som styr våra liv menar Olle.

LÄS OCKSÅ: Instagrambilderna visar hur du mår

Självrannsakan och inlärd skam

Nelson Mandela tillskrivs ofta felaktigt följande citat av författaren Marianne Wilhelmsson ”Vår djupaste rädsla är inte att vi inte räcker till. Vår djupaste rädsla är att vi är mer kraftfulla än vi förstår. Det är vårt ljus, inte vårt mörker som skrämmer oss mest.” Så varför är det då så svårt?
Olle menar att det beror på skam men säger också att den skammen inte är något medfött utan något vi fått lära oss och det vi lärt oss kan vi också lära oss av med. Men det handlar förstås inte bara om att säga tack och hej till det vi skuffat undan i vår själs mörkaste vrår utan att möta det och se på våra ageranden och tankemönster, acceptera dem och stå för dem, det är det enda sättet att komma vidare menar Olle. Och att lämna över dem till gud eller vårt högre jag, för vi får inte glömma att Olle inte i första hand är författare till självhjälpsböcker utan att han i första hand är präst. En präst vars livsresa lett honom till Anonyma alkoholister eller Minnesotamodellen efter en svår kamp med alkoholen.

LÄS OCKSÅ: Därför är tystnad viktig för hjärnan

En omarbetning av AAs tolv steg

Lärdomarna från AA där man arbetar med det som kallas de tolv stegen har han fört in i sitt arbete i Katarina församling i Stockholm där han arbetat i 20 år, först som präst i Allhelgonakyrkan och nu som kyrkoherde och präst i Katarina kyrka. En kyrka som är känd i hela landet vid det här laget för att fylla kyrkbänkarna varje söndag. Något som få andra kyrkor kan stoltsera med och mycket beror förstås på Olles öppenhet och tilltal som gör att fler kan relatera än bara de redan frälsta. Hans första bok hette också mycket riktigt ”Kristendom för ateister”, sedan dess har det blivit flera och nyligen släpptes ”Livsstegen – 12 steg till inre hälsa” som han skrivit ihop med sin hustru journalisten Fotini Carlsson. Boken är en utveckling av försäljningssuccén ”12 steg för hopplösa” och ligger inte på något kyrkligt förlag utan på Bonnier fakta, något som säger en del om böckernas kommersiella potential vilket i sin tur skvallrar om vår andliga hunger. Bokens lite humoristiska titel är kanske en orsak till att så många lockas av den och har lätt att ta den till sig. Bokens tolv steg är en omtolkning av AAs program så det ska passa vad Olle kallar normalstörda. Med normalstörd menar Olle att man har någonting som kommit mellan sig själv och livet.

LÄS OCKSÅ: Ny studie ska kartlägga orsaken till depression

”Vi tror inte att vi duger”

Men hur vet man att man behöver rota runt i komposten? Ett tecken är kanske att man dras till böcker med titlar som dessa. Det är inte alltid helt lätt att ringa in problemet och långt ifrån alla är medvetna om var skon klämmer.
– Många har känslan att det är något som gnager, att det inte känns riktigt bra och det är ofta svårt att ta itu med den lite diffusa livsångesten innan något drastiskt händer som en skilsmässa eller ett sjukdomsbesked.
Olle menar att anledningen till att vi hänger oss åt missbruk eller annat flyktbeteende är att vi inte tror att vi duger som vi är.
– Det finns ingen anledning att slå på sig själv för det, det är ett uttryck för att det föreligger en brist någonstans. Det är viktigt att se att man är så mycket mer, att även om jag har det här problemet är jag värdefull.

Trollen spricker i solen

När vi identifierar något som missbruk eller flykt har det en tendens att tappa sin charm. Kanske är det också därför vi i längsta möjliga mån blundar för det och vägrar kalla saker för sitt rätta namn. När man erkänner vad det faktiskt rör sig om blir det betydligt svårare att fortsätta. Därför är det så viktigt att sätta ord på saker menar Olle.
Men finns det ingen genväg, måste alla ge sig ut på den här resan, kan man inte bara vara nöjd med att vara lite normalstörd och ha några skavsår i själen?
– Är du lycklig och allt är bra så behöver du inte läsa boken men jag tänker att det är en farsot i vår tid att vi inte får prata om det som det egentligen handlar om.
Olle fortsätter:
– Tar man inte tag i problemen så blir man bara utifrånstyrd, du måste förr eller senare våga möta dig själv. Det finns ingen annan väg för någon människa, förr eller senare hinner livet ikapp dig. Det är också det mest hoppfulla en människa kan göra. Ytligheten är ju total och detta är ett sätt att försöka bryta det. Det finns ingen annan väg till att vara en autentisk eller riktig människa än att våga möta sig själv.
– Att slippa göra vissa onödiga inskär i livet är inte så dumt avslutar Olle.

Av Nina Törmark