Anette blev gravid och fick cancer – samtidigt

Anette Selberg, 39, fick sitt cancerbesked samtidigt som hon fick reda på att hon var gravid.
Nu har hon gjort en helomvändning i sitt liv, utbildat sig till örtterapeut och skrivit en bok om sina mardrömsår.

Att bli gravid var långt ifrån enkelt för Anette Selberg, 39.
Hennes första barn kom till genom IVF, efter många år av försök. För att bli gravid hade hon försatts i klimakteriet och stuckit sig med sprutor i magen i flera veckor.
– Jag kände mig som en labbråtta. Det var inte ett romantiskt sätt att bli gravid på, säger Anette som nu bor i Göteborg med sin man och två barn, men som kommer från ett litet norrländskt samhälle tio mil norr om Luleå.

Så när hon plussade på stickan för andra gången – bara elva månader efter sonens födelse – visste inte lyckan några gränser. Anette och hennes make skulle bli föräldrar igen, på naturlig väg utan det jobbiga hormonella äventyret och hennes son skulle bli storebror. Lyckan var total.

LÄS OCKSÅ: Ny studie: Tillskott av selen skulle kunna hjälpa infertila par

Svävade på moln
Dagen efter blev Anette kallad till Sahlgrenska Sjukhuset i Göteborg, där hon sökt hjälp för en tryckande känsla i halsen.
– Jag minns att jag svävade dit på moln, jag var så lycklig över nyheten om det lilla livet som växte inuti mig. Det fanns inte på kartan att det skulle vara ett cancerbesked jag skulle få den dagen.
Visst, hon hade förvisso några irriterande besvär, som den där tryckande nästan strypaktiga känslan över halsen, och trött var hon – men vem är inte det då man har ett litet barn och dessutom är gravid, resonerade hon.

LÄS OCKSÅ: Karin Björkegren Jones: “Det är mellanrummen som är livet”

Hängde på en skör tråd
När läkaren sedan med allvarlig röst berättade att Annette hade fått sköldkörtelcancer så började rummet snurra.
– Cancer. Ett kort ord men så hotfullt och starkt. Några timmar tidigare var jag världens lyckligaste och livet log mot mig. Nu hängde allt på en skör tråd, säger hon.
Året innan hade Anettes pappa blivit diagnostiserad med cancer och nu attackerade sjukdomen även henne. Tankarna snurrade – skulle hårtussar falla från hennes huvud precis som det gjort för hennes pappa? Skulle hon ens få leva för att se sin son växa upp? Skulle hon kunna ge honom syskonet som växte i hennes mage?
– Jag hade tusen frågor som snurrade runt i mitt huvud och det kändes som att kroppen hade frusit till is. Jag blev livrädd.

Graviditeten blev omtumlande på många sätt. Anette blev rekommenderad en operation för att avlägsna tumören, men eftersom det fanns en risk för missfall avstod hon.
– Det beslutet var jobbigt, att avstå behandling under min graviditet, både för mig och för min make. Jag minns att han bönade och bad mig att operera mig, ”jag ville hellre ha ett barn och en fru, än två barn utan deras mamma” sa han. När jag var gravid i tredje månaden begravde vi min pappa och att sitta i kyrkan och tänka att jag var nästa på tur var förfärligt.

LÄS OCKSÅ: Lisen Sundgrens nybörjarguide till skogsbad

Hämtar kraft i naturen
Gravidkrämpor och illamående kändes futtigt i relation till sjukdomen.
Men Anette hade bestämt sig – cancern skulle inte få besegra henne.
Anette växte upp omgiven av djur och natur, någonting som än i dag är en viktig del av hennes liv. Och i naturen hämtade hon styrka, kraft och inspiration.
Hon lekte med sin son, tränade, vistades i skogen och stöttade sin kropp så mycket hon kunde.

Hon plockade även upp sitt intresse för medicinalväxter, något som Anette haft sedan barnsben när hon tillsammans med sin mormor tillverkade egna salvor av örter som de själva plockade.
– Jag läste allt som gick att läsa om naturmedicin, jag vistades i skogen, mediterade och andades och försökte ta hand om mig och bebisen i magen, så gott jag kunde.

LÄS OCKSÅ: Forskning stödjer naturens läkande krafter

Kämpade för att överleva
Förlossningen blev både utdragen och komplikationer uppstod.
När dottern sedan var 16 dagar gammal drabbades hon av RS-virus.
– Hon blev svårt sjuk och jag missade min första canceroperation för att jag låg på intensivavdelningen tillsammans med henne, så där låg vi två, och kämpade för att överleva.

I sex månader fick Anette och hennes dotter leva i karantän för att hon var så infektionskänslig.
– Det var en galen tid, verkligen ingen ”bebisbubbla”. Jag minns det med en hel del sorg. Men också med glädje, för nu är vi ute på andra sidan. Och vi lever, och är friska och har varandra! Och det är allt som räknas.

Som ett sätt att bearbeta vad hon har varit med om har Anette skrivit boken ”Gravid – med livet som insats” som baseras på hennes egna anteckningar.
– Under den jobbiga tiden så kändes det som att allting flöt ihop, vi sov så lite, det var många läkarbesök, både för mig och för min svårt sjuka dotter, operationer, strålning, you name it. Jag behövde få ur mig det jag hade varit med om.

Men Anette ville inte skriva en självömkande bok – snarare ville hon visa att ens mentala inställning kan få stor betydelse under en tuff period.
– När livet testar oss påminns vi om vad som verkligen är viktigt. Arbete, pengar och materiella ting blev plötsligt värdelöst. Hälsa och kärlek är det som betyder något.

LÄS OCKSÅ: Så tar du dig ut ur ekorrhjulet – experternas bästa tips

Sadlade om
Anette bestämde sig för att sadla om från sitt jobb som marknadsförare. Istället omvandlade hon sitt intresse för naturläkemedel och medicinska växter till sitt yrke, genom att läsa till örtterapeut.
– Jag är en av dem som numera byter ut paracetamol mot älggräs vid huvudvärk. Att kombinera min livsstil med mitt arbete tillför så mycket glädje. Att våga kan vara svårt men oftast är det värt risken.

I dag har hon precis klarat sin tvåårskontroll och efter fem årskontroller utan anmärkningar kommer hon friskförklaras från cancern.
Rädslan för eventuella canceråterfall ligger latent i bakhuvudet men Anette låter inte rädslan få dominera hennes liv.
– Jag har lärt mig att ta hand om min kropp och uppskatta den som min mest värdefulla skatt. Jag försöker fylla på med vitaminer och mineraler, äta antiinflammatoriskt och glutenfritt och tillåter mig vila när jag behöver, låter naturen var en stor del i mitt liv och njuter med familj och vänner. Jag bråkar inte om småsaker eller bagateller. Livet är viktigast!

Av Tina Harr