Är du tillsammans med en relationspsykopat?

Lever du med en partner som utåt sett är charmerande, trevlig och betraktas som en ”hyvens kille” eller ”schysst tjej”, rent av en svärmorsdröm? Men som blir en mardröm inom hemmets fyra väggar där han eller hon fritt kan kränka, manipulera och bryta ner dig. Och när du försöker få hjälp är det ingen som förstår eller tror dig – för du har ju en så trevlig partner.

Vi har inte mer än hunnit sätta oss i soffan i Eva Ruszs ljusa lägenhet i Stockholm förrän det ringer på dörren. Det är ett bud som kommer med de första exemplaren av Evas nya bok Relationspsykopater – om farlig och förförisk kärlek. Eva tar upp det första exet ur kartonger och signerar det och ger det till mig med ett leende. Jag får första exet trots att vi precis har träffats.
Det tar inte lång tid att förstå varför människor har sökt sig till Eva för att prata om svåra saker. Till och med om väldigt svåra saker. Hon är en genuint varm och vänlig person som intresserar sig för sina medmänniskor.
– Jag har naturligtvis fortfarande en relation till de personer som är med i boken och berättar sin historia, berättar Eva Rusz.
Eva har precis kommit från Aruba där hon numera mestadels bor och även arbetar som psykoterapeut. Där sitter hon också och skriver sina böcker. Boken om relationspsykopater är en fristående fortsättning på boken Är du gift med en psykopat, som kom ut 2005.
– Jag åkte till Aruba för att få lugnet att skriva en bok. Nu har jag skrivit sex böcker där, och till slut köpte jag ett hus på Aruba där jag nu har jag bott i fem år.

Relationspsykopaten kan spela normal
Det gör ont att läsa boken om relationspsykopater. Det är smärtsamt att överhuvudtaget inse att det existerar så sadistiska människor som de relationspsykopater som Eva beskriver. Det är inte så lätt att genomskåda en relationspsykopat. De fungerar vanligtvis alldeles utmärkt på jobb och bland vänner och bekanta. Det är när det kommer till nära relationer som de sadistiska, sjuka och manipulerande dragen visar sig. Relationspsykopaterna flyger under radarn genom att de har undkommit straff. För att klassas som psykopat efter de kriterier som finns, måste nämligen kriminalitet ingå.
– En relationspsykopat har ett beteende som är till hundra procent identiskt med kriterierna på psykopati-checklistan som utgavs av psykologen Robert Hare redan 1974 – förutom den delen att relationspsykopaterna ofta inte är bestraffade. Och för att få diagnosen psykopat måste man vara bestraffad innan 18 års ålder. Relationspsykopaterna har lyckats hålla den kriminella sidan i schack, eller bakom stängda dörrar, berättar Eva Rusz.

LÄS OCKSÅ: 5 saker som tar död på kärleken

Checklista med 20 punkter
Robert Hares checklista omfattar 20 bedömningspunkter som ska visa om personen ifråga är psykopat. Framträdande drag hos psykopater är att de har en ytlig charm och gärna vill utge sig för att kunna mycket, ofta inom en mängd olika områden. De är självsäkra, kan vara påstridiga och de har en grandios självbild. De tar inte på sig någon skuld utan vill gärna lägga skulden på någon annan, eller något annat – som samhället eller myndigheter.
– De tycker att de är ett offer för olyckliga omständigheter, att det är orättvist. Skulden ligger aldrig hos dem själva. De tycker inte att det är deras fel, någonsin, berättar Eva Rusz.
Psykopaterna beter sig omoraliskt och oetiskt. De beskrivs även som manipulativa och lögnaktiga och om de avslöjas kan de ihärdigt mena att de bara har missuppfattats, eller förneka att de sagt det. De saknar känslomässigt djup och förmågan till att ha känslor i normal omfattning.
– De saknar skuldkänslor och de skiter i sin partner! De gör allt för egen vinnings skull. Andras lidande är ointressant, fortsätter Eva Rusz.

Blir lätt uttråkade
Psykopaterna söker ofta spänning och blir lätt uttråkade, de kan påbörja många nya projekt men lyckas inte avsluta dem. De har även svårt att sätta upp mål och framtidsplaner och fullfölja dem. De har även bristande självkontroll och väldigt kort stubin. De kan reagera våldsamt på krav eller kritik, vilket kan resultera i att de exploderar och bli våldsamma och sadistiska. Och här kommer man in på relationspsykopatens område. För det är i nära relationer som relationspsykopaten visar sina sjuka sidor.
– De beter sig ansvarslöst mot sina partners. Samtidigt kan de ofta sköta ett jobb med ganska stort ansvar. De är av dubbelnatur och upprätthåller en trevlig fasad utåt och flera av dem kan sägas vara en hyvens kille, eller tjej, säger Eva Rusz.
De manliga psykopaterna styrs av kontroll, dominans och aggression. Kvinnorna är vanligtvis inte lika våldsamma. De manipulerar, förstör och beter sig väldigt svartsjukt istället. De är ”drama queens” som vill vara envåldshärskare. De kan vara väldigt förföriska och provocerande. Kvinnor drabbas generellt oftare av depression och ångest än vad manliga psykopater gör och de uppvisar oftare ett självskadebeteende.
– Glenn Close spelade en kvinnlig psykopat i filmen Farlig förbindelse från 1987, där hon efter en otrohetsaffär med en gift man började förfölja dennes familj. I den mest kända scenen från filmen tar hon sig in i huset och kokar familjens kanin eftersom han vill avsluta relationen, säger Eva Rusz.

LÄS OCKSÅ: 10 saker lyckliga par gör varje dag

Den livsviktiga anknytningen
Psykopati är ingen sjukdom utan en störning i en del av människans personlighet. Men vad beror det då på, att en människa blir psykopat och kan bete sig så hänsynslöst och sadistiskt mot en annan människa?
Personligheten och våra beteenden är genetiska, men även påverkbara av de människor som står oss närmast som nyfödda, vanligtvis våra föräldrar. Föräldrarna lär barnet empati och moraliska beteenden genom sina egna handlingar. Barnet får en återkoppling på sitt beteende. De som har turen att växa upp med känslomässigt lyhörda föräldrar har betydligt bättre förutsättningar för att själv få känslomässig balans. Barnet ges trygghet, kärlek och omsorg och lär sig vad som är rätt och fel och hur man kan korrigera sig själv om man beter sig omoraliskt. Men har man istället oturen att växa upp med föräldrar som inte är lyhörda utan avvisande, oförutsägbara och okänsliga eller nyckfulla och instabila kan anknytningen bli fel och de grundläggande känslomässiga behoven blir inte uppfyllda.
– Jag är säker på att de som blir psykopater inte hade några bra relationer när de var barn. De ger omedvetet eller förmedvetet igen för saker de utsattes för i barndomen. De triggas hela tiden av att hämnas oförrätter. De har inte fått de redskap de behöver för att hantera dessa känslor. De har bara vrede och det gör att de reagerar på det sättet de gör, säger Eva Rusz.

Barn behöver få sina behov tillfredställda
För ett barn är det ett trauma att inte få sina grundläggande känslomässiga behov uppfyllda. De kan bli mer eller mindre i psykisk obalans under hela sitt liv. Som vuxna kan de få problem i parrelationer, eftersom de inte kan hantera känslor på rätt sätt. Några har svårt att närma sig andra och hantera närheten som krävs i en relation medan andra blir för klängiga och beroende.
– Den amerikanska psykologen Patricia McKinsey Crittenden är en av världens främsta anknytningsforskare och hon menar att de som har haft en väldigt känslomässigt otrygg och dålig uppväxt kan få en så stor psykisk skada att det yttrar sig som psykopatologi, säger Eva Rusz.
Anknytningsteorierna delas in i fyra delar, där de flesta har fått växa upp med trygg anknytning. Därefter finns det ett otryggt-undvikande anknytningsmönster och ett otryggt-osäkert anknytningsmönster.

LÄS OCKSÅ: Min fru är tom på känslor och vill separera – vad ska jag göra?

Barndomen sätter djupa spår
De som blir psykopater har upplevt det fjärde anknytningsmönstret som kallas otryggt-desorienterat. De har upplevt skräck och otrygghet i sin barndom och har ofta blivit fysiskt misshandlade eller grovt försummade. Detta anknytningsmönster ger mycket svårare och djupare skador. De har ett sånt extremt otryggt anknytningsmönster så att de får helt felaktigt mönster i tankar, känslor och beteenden. Det är emellertid inte så att deras uppväxt utåt sett varit socialt missanpassad. Det går att hålla sådan misär dold från omvärlden, trots den skada det ger upphov till.
– Alla med ett desorienterat anknytningsmönster blir inte psykopater. Och man kan dessutom naturligtvis vara elak utan att vara psykopat. Men man kan inte bete sig så sadistiskt om man inte blivit utsatt för väldigt svåra saker i barndomen. Det finns förstås andra människor som är känslomässigt störda som inte är psykopater, men då passar man inte in i alla kriterier utan kanske bara uppfyller några av dem. Det som skiljer är också att psykopaterna är så systematiska i sin sadism och att de uppfyller samtliga kriterier, säger Eva Rusz.

Att relationspsykopaten fungerar på till exempel jobb och i andra sociala sammanhang beror på att det då inte inkluderar känslor. De har lärt sig hur man uppför sig i sociala sammanhang. Det är när relationspsykopaten ska leva i en kärleksrelation med känslomässig närhet som de kopplar fel i systemet. Då triggas barndomens känslomässiga system in och förnuftet kopplas bort.
– Småsaker i relationen och det faktum att man inte kan kontrollera sin partner kan utlösa en onaturligt stark vrede, säger Eva Rusz.

Att lämna en relationspsykopat
En relation med en relationspsykopat är ett maraton i förlåtande och bortförklarande av kränkningar och misshandel. Att kränkningar varvas med kärlekshandlingar är en psykisk nedbrytande metod som gör att man blir försvagad och tillslut har man inga krafter kvar för att ta sig ur förhållandet. Man har kapitulerat.
– Förhållandet är ömsom vin och ömsom vatten och du luras att tro att relationspsykopaten vill dig väl. Dessa av- och på-situationer skapar en önskan om att komma ännu närmare och få stanna kvar, till slut blir relationen så dysfunktionell att man blir handlingsförlamad, säger Eva Rusz.
För att kunna ta sig ur en relation med en relationspsykopat så måste man själv komma till insikt om hur sjuk relationen är samt hur en sund kärleksrelation ska fungera.
– Man ska lämna relationen för den går inte att ändra. Vill man hjälpa en närstående som har hamnat i detta så tycker jag att man ska sätta denna bok i handen på dem. Det går ofta inte att övertala dem att lämna, viljan och insikten måste komma inifrån dem själva, säger Eva Rusz.

De kan inte botas
Dagens psykoterapeutiska behandling bygger på egen motivation och man kan inte behandla en person som inte själv har insikt i sina problem och själv söker hjälp för dem.
– De kan inte botas. Mest för att de faktiskt inte alls tycker att de gör fel eller är sjuka. Om de själva inser att sitt beteende är fel så kan de naturligtvis behandlas, men då är de egentligen inte heller det som benämns som psykopat. Begreppet innebär att man inte överhuvudtaget har sympati eller empati. De kan emellertid spela upp sådana sidor, men det finns ingenting äkta bakom masken, säger Eva Ru

Relationspsykopaten kan spela att de är villiga att förändras och de kan till och med visa sig villiga att gå på behandling, men under ytan finns en ovillighet att förändra sig. Det är vanligt att de ger tomma löften, särskilt inför hot om separation. Det kan även komma perioder som är bättre, då man upplever att relationspsykopaten faktiskt har ändrat sig, men erfarenheten säger att en relationspsykopat varken kan eller vill ändra sig.
– De här personerna blir inte benämnda för vad de är. Problemet när de inte får kallas för sitt rätta namn är att man tror att de kan botas och det slår tillbaka på partnern som får ytterligare hopp om att det ska bli bättre i relationen istället för att få höra att de måste lämna. Man ska inte diagnostisera allt, det tycker inte jag heller, men om dessa sjuka människor får en diagnos så är det ett hjälpmedel för de som blir utsatta för dessa människor, avslutar Eva Rusz.

Av Malin Holm

Vill du läsa fler liknande artiklar?
Gilla Kurera på Facebook och signa upp dig för Kureras nyhetsbrev så missar du inget!