Åsa lämnade ekorrhjulet – och skrev en bok om det

I en tid av arbetslinje, jobbskatteavdrag och politiska partier som på allvar diskuterar hur man ska få ut sjuka människor i arbete är det en befrielse att träffa Åsa Axelsson, som skrivit boken ”Jag lämnar ekorrhjulet”.

I boken ”Jag lämnar ekorrhjulet” beskriver Åsa hur hon gått till väga för att kunna ta tjänstledigt från sitt lärarjobb för att kunna vara hemma med de fyra barnen men framför allt för att återhämta sig efter en utbrändhet som ledde till sjukskrivning. För att kunna göra det krävs förstås att någon i familjen har en inkomst och i Åsas fall är det hennes man, fysikern som står för brödfödan medan Åsa gör allt hon kan för att snåla in på utgifterna och få in extra inkomster genom att bland annat hyra ut ett rum och odla egna grönsaker.

Tjänar mer på att Åsa är hemma

Det började med ett räkneexperiment, Åsa och hennes make satte sig och räknade på hur mycket de behövde för att klara sig hela familjen och det visade sig att en familj på sex personer boende i en villa i Umeå kan klara sig på 21 000 kronor i månaden. Omsatt i praktik har det hela fallit så väl ut att familjen sparar cirka 330 000 om året genom att leva som de gör nu. Det är 80 000 kronor mer än Åsa tjänade som lärare, det skulle alltså innebära en förlust om Åsa gick tillbaka till heltidsarbete.
– Då behöver kanske inte båda lönearbeta 100 procent.
Förutsatt att familjen inte återgår till samma vanor. För de var betydligt dyrare, mycket på grund av att det saknades tid till den noggranna planering som krävs, samt bak och lagning av kläder.

Högt tempo gav många krämpor

Det var tempot med heltidsarbete, flytt, husrenovering och fyra barn som gjorde Åsa sjuk.
– Så ska man hinna motionera också, till slut blev hela dagen bara inrutad. Till och med på helgerna säger Åsa och redogör hur en helg kunde se ut och det medgavs ingen vila.
Åsa fick medicin mot magkatarr och halsbränna, hade återkommande anfall av migrän, led av musarm och sömnapné. Ibland tänkte hon att hon var deprimerad och när hon nämnde det blev hon erbjuden antidepressiv medicin. Allt som allt räknade Åsa till över tio krämpor eller symtom som samtliga försvann när hon slutade arbeta.
– Ingen läkare sa orden, ”du verkar vara en väldigt stressad människa, du borde kanske ändra något i ditt liv”.

LÄS OCKSÅ; “Att tom-glo borde stå på allas bucket list”

Kommer troligen börja jobba igen

Istället för att fråga Åsa om hennes livssituation skrevs den ena medicinen efter den andra ut. Till slut blev Åsa utbränd och det var oron att tvingas tillbaka i arbete innan hon var redo som gjorde att Åsa började tänka i banorna av sabbatsår.
– Man kan aldrig lita på Försäkringskassan, säger hon.
Även om det kanske inte skulle vara hållbart i längden ville Åsa testa om det gick att vara tjänstledig ett år och det gjorde det. Och även om Åsa planerar återgå i arbete så småningom är det inte troligt att det blir i samma omfattning.

Bra livsstil ur hållbarhetssynpunkt

Det är också intressant ur hållbarhetssynpunkt, både när det kommer till mänsklig hållbarhet – Åsa blev frisk och är inte längre någon belastning för sjukvården och sjukförsäkringen – och miljön.
Miljötänket fanns inte med så mycket från början men blev mer och mer uppenbart.
– Jag har kommit fram till att det som var bra för min hälsa och för våra relationer i familjen och för att man ska vara glad över huvud taget också är bra för planeten jorden, det verkar höra ihop.
En sparsam livsstil tär av begripliga skäl inte på långa vägar på jordens resurser på samma sätt och är många gånger mer tillfredsställande.

LÄS OCKSÅ: Sanna Ehdin ”Materialism är inte bara ohållbart – det är ohälsosamt”

Barnen har blivit mer kreativa

Som exempel nämner Åsa barnen som numera får ha varsin betald aktivitet i veckan istället för flera.
– Utöver det får de själva hitta gratisaktiviteter.
Det har lett till att de blivit mer kreativa. Trettonåriga dottern vill till exempel bli författare.
– Varje lördag klockan sju sitter hon framför datorn och skriver, berättar Åsa stolt. Lillasyster ville lära sig att löda och har byggt en robot. Sonen är pianovirtuos med egen youtube-kanal och siktar på att bli klassisk pianist. Och äldsta dottern har själv skaffat extrajobb på ett fik och tjänar egna pengar.

Anhängare av basinkomst

Åsa själv har tagit sin trädgårdsodling till helt nya nivåer, lappar och lagar och har superkoll på butikernas extrapriser.
Det är oundvikligt att komma in på ämnet basinkomst och Åsa berättar att hon samma morgon medverkat på TV4s Nyhetsmorgon och tog upp frågan där.
– Jag har läst på jättemycket om det, säger Åsa som har kommit att bli en stark anhängare av medborgarlön eller basinkomst som det också kallas.

– Kritiker menar att folk kommer bli lata och inte vilja jobba. Men ett experiment i Kanada visade att de flesta valde att behålla sina jobb.
Åsa berättar att grundtryggheten som basinkomsten innebar gjorde att en del vågade omskola sig eller satsa på att förverkliga sina egna idéer och bli entreprenörer av olika slag. Dessutom gavs de som inte ville skynda sig tillbaka ut i arbetslivet efter att ha fått barn möjlighet att stanna hemma längre.
– Och det främjar ju också samhället, både eget företagande och utbildning och att vi vårdar våra barn.

LÄS OCKSÅ: Vikten av att mota Olle i grind

Värjer sig mot epitetet hemmafru

I inslaget på Nyhetsmorgon kallar en av programledarna Åsa för hemmafru men det värjer hon sig emot. Hon är också mån om att kompensera för sin pension och undvika att hamna i en kvinnofälla som hon kallar det. Något hon även tar upp i boken. Det är kanske på sin plats att nämna att Åsas man älskar sitt jobb och inte har någon önskan att själv gå ned i tid. Men hon har även tankar kring hur mycket pengar man egentligen behöver som pensionär, om en familj på sex personer kan leva på 21000. Åsa har intervjuat en 75-årig man som klarar sig fint på 11000 i månaden, så hon känner ingen oro för ålderdomen. Åsa tror även mycket på kollektivboende för äldre.

Många vill styra mer över sin tid

Intresset för Åsas bok är stort och var hon än befinner sig räcker det att hon nämner orden ”lämna ekorrhjulet” så börjar folk prata om hur de egentligen skulle vilja leva.
– Det ligger i tiden nu.
För många handlar det om att leva friare och inte låta sig styras så mycket av ett arbete, tror Åsa.

Stressiga dagar i Stockholm

När vi möts på ett hotell i centrala Stockholm har hon precis vinkat av en journalist och efter mig ska hon träffa nästa. Det går i högt tempo och för första gången på länge har Åsa börjat känna av magkatarren.
– Nu när jag har ett så lugnt liv känner jag hur fel det är. Nu vet jag att man kan må bra varenda dag i kropp och själ.
Det finns ingen anledning att behöva må dåligt menar hon och hänvisar till den holländske historikern Rutger Bregman som skrivit boken ”Utopia för realister”, där han ifrågasätter tanken på lönearbete till varje pris och slår ett slag för basinkomst.

Tar ett år i taget

Själv tar Åsa ett år i taget och skissar upp en modell på blocket framför oss om hur det egna arbetet skulle kunna se ut. Där finns det plats för att både odling och andra aktiviteter ska kunna dra in en inkomst och ge variation, istället för att bara ägna sig åt ett lönearbete. En modell hon verkar ganska nöjd med.
– Jag tänker att jag aldrig mer vill hamna i en sådan överbelastning.
Vi gör sällskap till foajén och Åsa söker med blicken efter nästa journalist.
– Skriv att jag blev frisk! Lova det, säger hon när vi skiljs åt.
För utöver alla andra vinster Åsa upplever att hon gjort genom att sluta jobba är hälsovinsterna i sig skäl nog att gå ned i tid eller att helt låta bli att arbeta i perioder om man kan menar hon.

Av Nina Törmark