Äventyraren Annelie Pompe – Sverige coolaste kändisdoldis

Hundra meter under vattenytan, eller ståendes på jordens högsta topp.
Äventyraren Annelie Pompe söker sig till ytterligheter.
Men mellan de stora äventyren fyller hon sitt liv med små äventyr – ihärdig träning och förberedelser, yoga och meditation, en vardag på resande fot – nästan alltid ackompanjerad av havets vågsång.

Solen har just gått upp och Annelie befinner sig ovanför molnen, på över 8000 meters höjd. Hon har precis tagit sig uppför en brant klippvägg, står tungt framåtlutad och flåsar, försöker dra in syre i kroppen. Livet går långsamt här uppe, varje rörelse är en kamp. Här kan ingen överleva mer än kanske tre dygn och luften är så tunn att man andas fyra gånger så snabbt som vanligt. Allt syre går åt till att hålla Annelies kroppsfunktioner igång. Hon är fokuserad på varje tung rörelse nu, på varje andetag. Men bara för ett ögonblick tittar hon uppåt. Då inser hon att hon och hennes klätterpartner Chhiring Dorje befinner sig bara 200 meter under Mount Everests topp. De har klättrat och vandrat på berget under två månader för att acklimatisera sig till höjden. Annelie förstår nu att hon kommer att klara det, att hon kommer att uppfylla sin dröm om att klättra världens högsta berg.
– Man är så nära himlen man kan komma där uppe. Utsikten är sådan som förändrar livet, säger hon och de blå ögonen fastnar i en punkt, förlorar sig i ett minne från en plats som få människor upplever.

► Läs också: Johan Örlander: ”Därför valde jag att flytta ut i skogen”

Äventyrare sedan barnsben
Vi är långt från Mount Everest fysiskt nu, men Annelie Pompe kan plocka fram känslan av berget hon älskar på en sekund. Drömmen att klättra Mount Everest kom till henne redan som tonåring. Sedan dess fanns aldrig någon tvekan. En av de vanligaste frågorna hon får är varför hon dras till äventyr. Annelie tycker nästan att den frågan är märklig.
– Som barn är vi alla äventyrare. Jag slutade bara aldrig med att vara nyfiken, att upptäcka och klättra i träd, beskriver hon.
För Annelie är det här inget konstigt. Hon har letat utmaningar så länge hon kan minnas. Hon är född och uppvuxen i Göteborg och det var här som den äventyrliga banan tog sin början. Som trettonåring tjatade hon sig in på en klätterkurs som hon var för ung för.
– Bergen har egentligen alltid lockat mig och jag har alltid känt en dragningskraft till den högsta punkten. Det är ingenting som jag reflekterar över, det är bara så jag fungerar.

► Läs också: Så ska du träna inför sommarens vandringstur

Precis slutfört projektet Seven summits
Annelie har precis slutfört sitt projekt Seven summits – det innebär att hon har klättrat det högsta berget på sju kontinenter. Det krävdes enormt mycket av henne både fysiskt och psykiskt. Inför Mount Everest tränade hon 40 timmar i veckan. Hon lärde känna utrustningen i detalj, förberedde sig mentalt.
– Man måste alltid se framför sig att man klarar det. Det går inte att tveka när man väl befinner sig på 8000 meters höjd, då måste man vara beslutsam och handlingskraftig. Alla möjliga scenarion ska planeras i förväg.
Att leva som professionell äventyrare har inte bara en sida för Annelie. Hon är mer än klättrare. Som liten, när familjen spenderade tid bland västkustens pärlband av steniga skärgårdsöar, lärde hon sig dyka av sin pappa. Fascinerat upptäckte hon undervattensvärlden och dess många invånare. Föga anade hon vart det där första dyket skulle ta henne. Sedan dess har hon nog spenderat mer tid under ytan, än ovanför. 2010 slog hon världsrekordet i fridykning med variabla vikter med ett dyk ner till 126 meter. Hösten 2014 slog hon två svenska rekord i fridykning – 90 meter med konstant vikt och 72 meter utan fenor.

Farligt med panik
I fridykning tar man sig så djupt man kan, på bara ett andetag. Det är en mörk värld där nere i djupet, som Annelie älskar mer än något annat. Men det har också skrämt henne.
– En gång blev jag rädd. Jag befann mig då på 90 meters djup ute i Gullmarsfjorden. Det var ett träningsdyk och mekaniken som skulle föra mig upp igen fungerade inte. Då fick jag panik och det är så mycket farligare än allt annat under ett dyk.
Det var ett så kallat ”no limit-dyk”. Det innebär att hon har tagit sig ned med en släde och ska sväva uppför igen med hjälp av en ballong. Men väl där nere fungerar inte ballongen. Annelie vet att paniken som slår rot i hennes bröst är ödesdiger. På detta djup bultar hjärtat 20 slag i minuten. Om hon inte håller sig lugn stiger pulsen och kroppen förbrukar syret alldeles för snabbt. Vattnet är kallt och avgrundssvart. I 30 sekunder försöker Annelie få utrustningen att fungera. Till slut är hennes enda chans att simma uppåt. Desperat börjar hon dra sig uppför linan av egen kraft. Många tankar hinner fara genom huvudet. Hon undrar om hon kommer hinna innan luften i hennes lungor tar slut, om hon kanske kommer dö. Hon hoppas att hon är stark nog i armarna. Det är hon. Efteråt vågar hon inte dyka på flera månader och hon använder sig av hypnos som hjälp för att komma tillbaka.

► Läs också: 6 bra knep för extra energi i vår

För att kroppen ska klara det måste huvudet vara med
Fridykning är en extremt mental sport, menar hon. Är inte huvudet med så kommer kroppen aldrig klara det. När hon dyker ökar trycket var tionde meter. Det betyder att när hon är på 100 meters djup så känner hon av ett tryck som är det tiodubbla mot det normala.
– Såklart är det viktigt att vara i bra fysisk form. Men det mentala utgör säkert 80 procent. Jag måste hålla mig lugn så att pulsen sjunker. Trycket av havet är ganska stort nere i djupet. Men att bli rädd hjälper inte, jag brukar istället föreställa mig att det är havet som ger mig en kram, ler hon.

Tränar med visualisering
Annelie kan hålla andan i sex minuter. En annan gång när vi träffades lärde hon mig hur man ska slappna av för att inte förbruka syret snabbt. Med hennes vägledning lyckades jag hålla andan i tre minuter. Att lära sig hålla andan är enligt Annelie ett sätt att lära känna sin kropp och våga lita på den.
Meditation och yoga är en stor del av både klättringen och dykningen. Det är ingenting hon vill eller kan klara sig utan. Det mentala och det fysiska hänger starkt ihop. Tankarna styr så mycket och det upprör henne att alla inte får lära sig det i unga år. Det skulle kunna hjälpa många att må bättre.
– Faktum är, att när hjärnan är tillräckligt avslappnad så kan kroppen inte skilja på det inbillade och det verkliga. Därför har jag tagit hjälp av en idrottshypnotisör för att kunna visualisera djupdyk. På så vis kan jag träna och förbereda mig, även på land.

► Läs också: Tid i skogen gör att vi mår bättre – och minskar risken för sjukdomar

”Det där med en fast plats är inget för mig”
Annelie lever i väskor. Det är än så länge bara mars men det här året har hon redan hunnit besöka Kanada, Antarktis, Chile, Mexiko och USA. Idag är pinalerna nedstuvade i en ryggsäck. Imorgon ska hon vidare hem till Göteborg och vara med i Bingolotto. Eller är Göteborg verkligen hemma? Hon skrattar när jag frågar.
– Hemma är där jag är för tillfället, det där med en fast plats är ingenting för mig, erkänner hon.

Bor där hennes nuvarande äventyr utspelar sig
Hon har testat det. Bostadslån, sambo och allt som kommer därtill. Men Annelie kände sig instängd. Idag bor hon på den plats där nuvarande äventyr utspelar sig, om hon så skriver en bok på en liten italiensk ö, dyker i Egypten, klättrar i Patagonien eller mediterar på ett tystnadsretreat i Thailand. Hennes vardag är inte alltid extrem. Den plats hon älskar allra mest är en liten stenig ö utanför Göteborg. Där finns havet åt alla väderstreck, familjens lilla sommarhus och kajakerna. Där yogar hon sida vid sida med oavlåtligt vågljud, dyker eller paddlar.
– Jag funderar nu på att införskaffa en husbåt. Då är jag automatiskt alltid nära naturen och kan också förflytta mig, berättar hon.
Hon visar mig en sprillans ny tatuering på ena benet. Den är fortfarande inplastad och föreställer en blå sjöstjärna. Hon har alltid med sig havet nu.
– Eller så betyder det att jag är en del av havet, funderar hon.

► Läs också: Att vandra 80 mil på El Camino: ”Varje dag var ett äventyr”

”Allting börjar på insidan”
Enligt många tar hon stora risker, men Annelie är mer rädd för att låta rädslan begränsa livet. Hon är tyst ett ögonblick, innan hon förklarar.
– Om jag dog imorgon, då vore jag inte ledsen. Jag levde till max de år jag levde. Döden skrämmer mig inte och det gör att jag kan leva fullt ut. Jag tror inte att man kan leva fullt ut om man är rädd för att dö. Det är bra att sluta fred med döden, det är ju ändå det enda som vi med säkerhet vet kommer hända till slut.
Att välja ett liv man kan brinna för är viktigt tycker hon. Hon ser det som sin livsuppgift att påverka människor till att bli mer medvetna och vara mer i naturen. Mellan sina resor föreläser Annelie, om motivation, äventyr och livsval.
– Allting börjar på insidan. Vår inställning bestämmer om vi vågar eller ej. Vår största fiende sitter i huvudet. Vi jämför oss för mycket, särskilt på sociala medier. Men jag tror att alla måste fråga sig vad ens passion är. Man kan inte jämföra sådant. Det är den personliga upplevelsen som är viktig. För mig har det aldrig handlat om att slå rekord. Det har alltid varit en täckmantel för att utforska passionen, att leva fullt ut.

Drivs av ytterligheter
Det mest utmanande i Annelies vardag är varken höga berg eller bråddjup. Det svåraste hon vet är att tacka nej.
– Jag vill vara överallt och göra allt. För att få någon slags balans måste jag tacka nej till grejer, och jag övar på det varje dag. Jag drivs av ytterligheter. Antingen vill jag ha massa att göra eller ingenting. Lagom fungerar liksom inte.

Hittat sitt sätt att leva
Ingenting gör hon ute på steniga havspinade ön utanför Göteborg. Eller på tystnadsretreats som hon landar på mellan expeditionerna.
– Kontrasterna, det är de som lockar mig. Allt eller inget, berg eller hav. Längst upp och och längst ned. Jag har hittat mitt sätt att leva. En klättring på Mount Everest är egentligen inte helt olik ett tystnadsretreat på en vecka. Det är bägge tillfällen där det krävs en stor närvaro och koncentration. Något vi behöver lära oss i vardagen också.

► Läs också: Här är de 14 roligaste loppen 2016

Skulle inte förändra sitt liv även om hon vann storvinst
Om två veckor åker hon till Nepal. Nu ska hon vidare till Bingolotto. Hon ska vara med och spela om vinsterna, såklart.
– Men om jag vinner en miljon så kommer jag ändå inte göra något annorlunda än det jag gör. Det är den känslan som vi alla måste sträva efter tror jag.

Av Emma V Larsson

Vill du läsa fler liknande artiklar?
Gilla Kurera på Facebook och signa upp dig för Kureras nyhetsbrev så missar du inget!