”Bli den person som ser och hjälper de utsatta barnen i jul!”

I hem där det förekommer våld blir jullovet en tid då barnen lämnas ensamma med våldsutövare, utan insyn. Inför julhelgen vill socionomerna Simone Siefker och Maria Lundberg, därför skicka med en hälsning om att uppmärksamma dessa barn – och göra en orosanmälan till socialtjänsten vid behov.

Julhelgen är en helg som alla barn borde se framemot – minns ni själva när ni var barn och längtade efter julklapparna runt julgranen, man kände lukten av barrträd och samlades framför Kalle Anka varje jul. Men detta gäller inte alla barn.

För vissa barn kan detta vara en tid då tryggheten istället försvinner. I hem där det förekommer våld blir jullovet en tid då barnen lämnas ensamma med våldsutövaren/våldsutövarna utan insyn från skolpersonal. Skolan är en plats där barnen ofta kan känna trygghet. Vem ser de här barnen?

Socialtjänsten har det övergripande ansvaret för att barn ska växa upp under trygga förhållanden. När Socialtjänsten får kännedom om att ett barn ”far illa” åligger det socialtjänsten att agera, den mest omtalade åtgärden är placering utanför hemmet för att skydda barnet från de missförhållanden som det utsätts för. Dessa missförhållanden ska vara av sådan art att de utgör en allvarlig risk för att barnen riskerar att skadas i utvecklingen. När det nått det stadiet och när vårdbehovet inte kan tillgodoses på frivillig väg, det vill säga att föräldrarna (eller den unge) samtycker till behövlig vård kan placering utanför hemmet bli aktuellt.

LÄS OCKSÅ: Psykologens 10 bästa karantäntips

Hur får vi syn på dessa barn, hur kommer det till vår kännedom att ett barn far illa? Den allra vanligaste orosanmälan kommer från personal i skolan/förskolan ofta genom att barnet berättat något för läraren som gett upphov till oro.

”Misshandelsbrott mot barn anmäls i hög grad av förskola och skola, vilket märks i statistiken på så sätt att färre brott anmäls under julen än under skolterminen”
(Brå, 2019).

Anställda på myndigheter och andra verksamheter (skolan) som berör barn och unga som misstänker eller får kännedom om att ett barn far illa har en skyldighet att anmäla detta till socialtjänsten. Detta görs genom att personal på förskolan/skolan skickar in en orosanmälan till socialtjänsten som i sin tur tar kontakt med föräldrarna och barnet för att utreda familjens situation. Men det finns barn som aldrig vågar berätta, där våldet blivit så pass normaliserat att det inte längre ses som våld i deras ögon utan som en del av deras vardag.

LÄS OCKSÅ: Låt dina barn vara vilda

Hur synliggörs våldet och vad är våld? Våld är ett mångfasetterat begrepp och inrymmer många dimensioner. De olika formerna av våld kan bland annat vara:

• Försummelse/omsorgssvikt
• Fysiskt våld
• Psykiskt våld
• Sexuellt våld

Våga diskutera och våga fråga. För hur ska vi annars få syn på dessa barn? Hur ska vi nå ut till dem? Denna fråga väcktes när en kollega sa att antalet orosanmälningar hade ökat när barnkonventionen hade diskuterats i skolan med barnen. Vi kan förvisso inte säga något om dessa siffror, vad orsaken är till att vi såg fler anmälningar – oavsett orsak så såg vi en korrelation. Det säger ändå något om att när vi vågar prata om våld och synliggöra det så kommer allt fler att våga berätta.

Vad kan man göra om man får en kännedom om att ett barn far illa? Det behöver inte bara vara professionella som gör en orosanmälan utan det kan även vara privatpersoner, en viktig skillnad är dock att privatpersoner inte är skyldiga att anmäla misstankar eller kännedom om att ett barn far illa. I lagen står det att: ”alla som får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa bör anmäla det till socialnämnden” (14 kapitlet 1 c § socialtjänstlagen).

LÄS OCKSÅ: Förlossningsdepression kan påverka båda föräldrarna länge

Det står alltså att allmänheten bör anmäla misstankar om att barn far illa, det vill säga det är inte tvingande. Men oavsett vilket så borde det ändå inte behöva finnas en tvingande regel för att förändra vårt beteende. Det torde falla helt naturligt att agera och våga agera. För det handlar ju trots allt om barn och deras framtid.

”Anmälningarna för misshandel av barn 0-6 år har ökat ända sedan senare delen av 1980- talet. BRÅs kartläggning, den polisanmälda misshandeln (2011) visar att den allra största delen av ökningen under 00 – talet beror på förändringar i anmälningsbeteendet hos tre viktiga grupper”.

Föräldrar, personal på skola och förskola, samt socialtjänsten” (Brå, 2019).

LÄS OCKSÅ: Ensamheten bland unga ökar

Såhär går du tillväga om du upptäcker att ett barn i din närhet far illa:
När du gör en orosanmälan kontaktar du socialtjänsten till exempel via telefon, beskriv omständigheterna som gör att du är orolig för barnet. Vad som har hänt och när, hur det har kommit till din kännedom, och barnets nuvarande situation. Som privatperson kan du göra en anmälan antingen anonym eller i eget namn.

När socialtjänsten tar emot en anmälan gör socialsekreteraren bedömningen om en utredning ska öppnas eller inte. Om en utredning inleds, tar socialtjänsten kontakt med vårdnadshavarna.

Till sist: Julhelgen är en helg som vi önskar att alla barn skulle få se framemot. Hemmet som borde vara den tryggaste platsen kan ibland vara den plats där barnet blir utsatt för fara. Inför den här julhelgen vill vi därför skicka med en hälsning om att uppmärksamma dessa barn.

Av Simone Siefker, socionom och masterstudent och Maria Lundberg, socionom och magister i socialt arbete

Kureras sektion Krönikan ger möjligheten att ventilera en tanke, idé eller åsikt. Krönikan skrivs av skribenter som är fristående från Kurera och behöver alltså inte handla om åsikter Kurera delar. Är du intresserad av att skriva en krönika på Kurera.se? Kontakta: webbredaktor(@)kurera.se.