Varför kan så få av deltagarna i Biggest loser behålla sin viktnedgång? Och varför går vissa upp ännu mer efter några år?
En studie gjord på amerikanska Biggest loser-deltagare visade att problemet inte ligger i vare sig kosten eller motion. Det visade sig att tävlingsdeltagarnas ämnesomsättning sjönk i vila i takt med att de tappade kilon, men även när de började gå upp i vikt igen.
14 amerikanske Biggest loser-deltagare deltog i studien. Sex år efter viktminskningen hade i snitt lagt på sig 41 av de 58 kilo som de lyckats gå ner under programmets gång.
► Läs också: Varannan förälder till barn med övervikt ser inte viktproblemet
Ämnesomsättningen gick ner
Studien visade att alla utom en av 14 deltagare hade gått upp nästan all den vikt de tappat under tv-serien. Fyra av deltagarna vägde till och med mer än före tävlingen och en person vägde lika mycket.
I början förbrände de ungefär 2 600 kalorier per dag i vila men i slutet av programmet när de gått ner i snitt 58 kilo så var den dagliga förbränningen nere på cirka 2 000 kalorier per dag. Sex år efter programmet hade den dagliga förbränningen i vila sjunkit till cirka 1 900 kalorier per dag vilket betyder närmare 30 procent.
Förbränningen i vila sjönk inte bara i takt med att de minskade i vikt utan ämnesomsättningen fortsatte att gå ner även när de ökade i vikt.
► Läs också: Fem frågor till Biggest Loser-PT:n Sabina Dufberg
Överlevnadsmekanismer som är svåra att rå på
Per Videhult, överläkare på överviktsenheten vid Västerås sjukhus skriver i ett debattinlägg i Läkartidningen:
”Vi människor är överlevnadsmaskiner som genom årmiljonerna utvecklats i en miljö med återkommande svält och naturkatastrofer. Våra fettdepåer har varit en viktig livförsäkring som ökat våra överlevnadschanser i tider av missväxt och hunger. När vi bantar reagerar kroppen på samma sätt som om som det rådde svält och sänker ämnesomsättningen för att hushålla med de värdefulla energireserverna, ungefär som en bilförare som lättar på gasen när bensinlampan tänds. Fettcellerna försvinner aldrig när vi bantar. De minskar i storlek men finns kvar i samma antal.”
Fettceller som är påfyllda bildar leptin, ett hormon som gör att vi känner oss mätta. Ju mer fett vi har i våra lager desto mer leptin bildas. Men när fettdepåerna sjunker minskar produktionen av leptin. Det är då vi blir hungriga. Om vi inte äter så tror hjärnan att kroppen svälter och då sänks ämnesomsättningen. Det gör att den som bantar klarar sig på mindre mat än tidigare.
►Läs också: Biggest Loser-Simons 6 tips för viktnedgång
Svårt men inte omöjligt
Studien belyser att bantning blir en kamp mot kroppens överlevnadsmekanismer. En kamp som den överviktige oftast förlorar eftersom kroppen skyddar sina energireserver. Det medför alltför ofta att den kraftigt överviktiga till och med riskerar att väga mer än innan viktnedgången.
Studien visar att fel mat, för lite motion och brist på motivation inte enbart styr. Förändringen i ämnesomsättningen spelar en viktig roll.
Att lyckas bibehålla sin viktnedgång när man en gång utvecklat fetma är svårt, men inte omöjligt. Det krävs mycket disciplin i form av reglerat kaloriintag och regelbunden motion och man kanske måste acceptera att man aldrig mer blir lika smal igen.
Av Inger Palm
Vill du läsa fler liknande artiklar?
Gilla Kurera på Facebook och signa upp dig för Kureras nyhetsbrev så missar du inget!