Försäljningen av mensskydd som bindor, tamponger och på senare år, menskoppar, är en miljardindustri. Ändå är saknas internationella riktlinjer samt testmetoder för vilka kemikalier produkterna får innehålla. Något svensk forskning vill råda bot på.
De standarder som finns är lokala och ofta väldigt bristfälliga enligt Louise Klintner, doktorand i företagsekonomi vid Lunds universitet. De mest detaljerade finns i Australien och Japan. Samtidigt finns det bindor av multinationella, ledande företag i Afrika som känns som att ha plast i trosan, säger hon i ett pressmeddelande från Lunds universitet.
Extremt bristfälliga standarder
Louise baserar sin pågående doktorsavhandling på idén om att det finns en brist på standarder och regleringar gällande säkerheten hos mensskydd – både för människa och miljö. Hon var intresserad av att titta på hur man uppdaterar standarden för mensskydd i takt med ny forskning men snart insåg hon att det området har extremt bristfälliga standarder. I stället går mensskydd i Sverige och Europa under generella produktsäkerhetsdirektivet, som vilken konsumentprodukt som helst.
LÄS OCKSÅ: Så mycket kostar din mens
Hög moms och socialt stigma
Momsen på bindor och tamponger är i Sverige på 25 procent, vilket de senaste åren har uppmärksammats av en del butiker och apotek som valt att sänka priserna på sina mensskydd för att kompensera den höga momsen.
Mensskydd saluförs av en global miljardindustri med starka kommersiella aktörer, med dem kommer också ett långvarigt socialt stigma vad gäller menstruation. Dessa båda faktorer tror Louise Klintner ligger bakom vad hon upplever som ett lågt intresse bland företag och politiker för att skapa gemensamma standarder.
Sverige är ett av de länder i världen där stigmat är som absolut svagast gällande att prata om mens. Ändå har vi inte några specifika regler som säger att vi ska ha säkra mensskydd. Detta samtidigt som alla andra produkter som man har i eller nära kroppen är standardiserade eller reglerade.
LÄS OCKSÅ: “Nya rön kan leda till en holistisk syn på endometrios”
Otillräckliga tester och undersökningar
Kemikalieinspektionen i Sverige gjorde en tillsyn av mensskydd 2017. När resultaten publicerades ett år senare var budskapet att det inte finns någon anledning till oro vad gäller kemikalier i mensskydd.
”Men det var en engångsinspektion. Sådant måste ju ske löpande, bara för att något var relativt okej nu, så behöver de inte vara det senare. Dessutom finns det inga standardiserade testmetoder och den här tillsynen gjordes enbart av toxikologer och Kemikalieinspektionen, inga obstetriker eller gynekologer var inblandade såvitt jag vet, säger Louise Klintner som menar att det enda rimliga är att standardisera tester och sätta gränsvärden. Något som enligt Louise bör ske på en global nivå, hon har därför engagerat sig för att sätta en ISO-standard som gäller internationellt.
LÄS OCKSÅ: Nu ska kemikalieinnehållet i tamponger granskas
Mensskydd omgärdas sv stor okunskap
Idag vet vi inte vad som finns i mensskydd förklarar Louise. Vi vet inte om det som finns i mensskydden orsakar problem. Men enligt Louise har många kvinnor stora problem med underlivet, men det är inget som det pratas om. Stigmat gör att man inte låtsas om att man har mens eller underlivsproblem, tror hon.
Även om det talas mer om mens i Sverige finns det en stor okunskap. Som exempel nämner Louise Klintner att många har koll på att en tampong inte ska sitta inne längre än sex–åtta timmar för att inte riskera att få ”tampongsjukan”, men man känner inte till att tampongen bör fyllas när den används. Detta för att undvika torra slemhinnor. Det är därför viktigt vilken storlek man använder, hon utesluter inte att svampinfektioner kan ha något att göra med att mensskydden inte används korrekt. Ingen vet, men gynekologer antyder detta.
Hoppas få till en svensk standard
Parallellt med avhandlingsarbetet har Louise Klintner skrivit en rapport om varför standarder för mensskydd behövs på uppdrag av Svenska institutet för standarder, SIS. Förhoppningen är att inleda ett samarbete med branschledande tillverkare, men även helt nya aktörer på marknaden.
Av redaktionen
Källa: Lunds universitet