Hon blev sjuk av sömnbrist: ”Jag trodde att jag hade fått en hjärntumör”

När Mirijam Geyerhofer ramlade ihop hemma trodde hon att hon fått en hjärntumör.
Det visade sig vara sömnbrist.
Nu har hon skrivit en bok om hur sjuk man kan bli när man inte sover.

Det är nu fyra år sedan Mirijam Geyerhofer ramlade ihop hemma efter att ha lämnat barnen på förskolan.
När hon ringde 112 trodde larmoperatören först att det rörde sig om en stroke, själv var Mirijam övertygad om att hon fått en hjärntumör.
– Jag var så arg på mig själv när jag låg där på akutrummet. Varför har jag inte kollat upp det här innan? Nu kommer jag ju att dö, var min känsla.

LÄS OCKSÅ: Sömnbrist förändrar vårt DNA

Sjuk av att inte sova
Men efter en rad olika undersökningar där man uteslöt alltifrån tumörer till multipel skleros, MS, fick hon ingen dödsdom.

Istället meddelade läkaren Mirijam att hon var lite trött.
Och visst. Hon hade stressat en del den senaste tiden med skiftjobb, eget företag och två små barn, varav den yngsta knappt hade sovit sedan hon föddes ett och ett halvt år tidigare. Och hon hade haft stickningar och domningar i armarna under en längre tid, men att hon skulle bli såhär sjuk av att inte sova hade hon inte kunnat föreställa sig.
– Jag har jobbat mycket natt inom både vården och restaurangbranschen och det har aldrig varit några problem. Jag tänkte inte ens på att jag kunde vara utbränd och lida av allvarlig sömnbrist, jag är hemma med en bebis liksom?!

LÄS OCKSÅ: Sociala medier ger sämre nattsömn

Upplevde trötthet som stress
Mirijam hade en son sedan tidigare som hade sovit ensam i sin säng sedan fem veckors ålder. Dottern däremot sov oroligt, väckte både sig själv och övriga familjen ibland flera gånger i timmen, drömde ofta mardrömmar, och låg sällan stilla och vaknade upp helt om ingen genast var där och buffade på henne.
– Det som egentligen var trötthet upplevde jag som stress. Jag hade kort stubin, var lättretlig, hade ingen energibuffert och kunde explodera för minsta lilla sak. Inte förrän långt efteråt förstod jag att stresshormoner tar över kroppen vid sömnbrist.
Mirijam berättade om situationen för barnavårdscentralen, BCV, men fick inget vidare gehör.
– Vi var oroliga att det var något fel på vår dotter, kanske var hon sjuk? Men sköterskan var mest intresserad av att veta hur många timmar hon sov och sa att det tar olika tid för barn att sova hela natten.

LÄS OCKSÅ: Det händer i kroppen när du inte får tillräckligt med sömn

”Glidit omkring som en pråm i dimma”
Att inte bli tagen på allvar var en bidragande faktor att Mirijam inte drog i handbromsen i tid, tror hon. Detta är dock något som går som en röd tråd både under graviditet, förlossning och småbarnstiden, tycker hon.
– Man brukar ofta få höra att vara gravid är ingen sjukdom. Men det blir märkligt att inte få beklaga sig om man har halsbränna, jättejobbig foglossning och graviditetsklåda utan bara förväntas vara tacksam. Eller när man får höra argumentet att kvinnor fött barn i alla tider – och utelämnar det faktum att kvinnor ju också dött av att föda barn i alla tider.
Mirijam testade i princip alla metoder som fanns för att få dottern att sova, utan vidare resultat. När dottern blev 2,5 år började hon plötsligt att sova och sov nu hela nätterna. För Mirijam tog det ytterligare ett halvår att komma tillrätta med sömnen.
– Jag behövde mentalt träna på att inte få sömnen förstörd utan faktiskt våga gå ner i djupsömn.
I takt med att Mirijam började sova bättre så insåg hon också hur dåligt hon hade mått.
– När jag åkte på en resa med mina tjejkompisar och brast ut i skratt åt något löjligt, så insåg jag att jag inte mindes när jag hade skrattat högt senast. Jag hade bara glidit omkring som en pråm i dimma.

LÄS OCKSÅ: Ashwaganda – mot trötthet, stress och brist på lust

Försök zooma ut
Mirijam började skriva på den bok hon själv hade behövt för att hjälpa alla som var i samma situation som henne – det vill säga småbarnsföräldrar som inte känner till att man kan bli såhär sjuk av att inte sova. När man är mitt inne i den värsta sömnbristen är det tufft, om inte omöjligt, att påminna sig om att det inte alltid kommer att vara såhär och då behövs all pepp man kan få, tycker Mirijam.
– Det är svårt att ändra sitt tankesätt när hela kroppen är fylld av stresshormoner. Men i den mån det går, försök att zooma ut och se den här pricken på din livslinje, hur kort den här perioden faktiskt är.
Idag är Mirijam gladare och lättare till sinnet – men ser också sig själv som före detta utmattad.
– Jag är inte fullt återhämtad utan måste tänka mig för vad jag tar på mig och vara snällare mot mig själv. Jag har insett i efterhand att det är farligt att ha olika föreställningar om hur det ”ska” vara när man är utbränd, det är inte alltid så det ser ut i verkligheten.

Av Tina Harr