Annons

Hund och katt istället för ”lyckopiller” inom äldrevården

Personalen på Soltorps äldreboende i Sollentuna verkar ha förstått hur det funkar. Sedan flera år tillbaka använder de sig av djur som medicin hellre än tabletter.

Redaktionen

15 december, 2015
Hund och katt istället för ”lyckopiller” inom äldrevården
Dela inlägget

Personalen på Soltorps äldreboende i Sollentuna verkar ha förstått hur det funkar. Sedan flera år tillbaka använder de sig av djur som medicin hellre än tabletter.

Soltorps äldreboende i Sollentuna norr om Stockholm utgörs av tre våningsplan och fem boendeenheter. Här finns också 32 platser för personer med demenssjukdom samt nio korttidsplatser. Och två katter och en hund.

LÄS OCKSÅ: Ensamhet – lika stor riskfaktor för tidig död som rökning

Används för att lugna och glädja
Katterna Dolly och Kajsa är hittekatter som har adopterats från ett katthem. De bor på tredje våningsplanet. Här får de ströva omkring fritt och har en stor terrass de kan gå ut på.
Här på våning tre finns även den treåriga portugisiska vattenhunden Kompis. Han bor hemma hos sin hundförare Cindy Johansson men jobbar som terapihund på äldreboendet. För på Soltorp används nämligen djuren för att lugna, glädja, träna – och leka med de boende.

LÄS OCKSÅ: De 5 vanligaste sakerna folk ångrar när de dör

Annons

Har länge använt djur i vården av gamla
På Soltorps äldreboende har man i flera år använt sig av just djur i vården. De boende kan själva välja om de vill få besök av djuren i sina rum – kanske till och med få en övernattning – eller om de föredrar att hälsa på djuren, något som dessutom ger dem en anledning att lämna sin lägenhet.
– Jag har märkt att djuren känner av när någon är ledsen eller orolig, då kan de lägga sig nära personen vilket ger en lugnande effekt, säger undersköterskan Elina Hiertner Hanqvist till News55.

Terapihund istället för medicin
Hunden kompis är lekfull, men när han kommer till Soltorp är det jobb som gäller, berättar hans hundförare Cindy. Han är tränad att hålla ett lugn och ha tålamod och han fungerar både som kontaktperson, sjukgymnast och arbetsterapeut, berättar hon. Hunden hjälper bland annat de boende att träna motoriken, till fysisk aktivitet med promenader samt med finmotoriska uppgifter som att använda fingrarna för att till exempel bli bättre på att greppa.
Inte minst fungerar han som motivationskraft för de boende att vara mer sociala – samt som ”medicin” istället för antidepressiva läkemedel, resoneras det.

LÄS OCKSÅ: Forskning: Daglig D-vitamin kan skydda mot demens

Sätter sig när för att trösta
Tanken var från början inte att Kompis skulle börja jobba. Cindy Johansson skaffade honom som en vanlig sällskapshund men hon började efter ett tag att märka hur hunden, när någon i hennes närhet var upprörd eller ledsen, tydde sig till personen, satte sig nära och ville trösta. Hon valde därför att testa om han kunde göra nytta för fler människor och utbildade honom på Hundens Hus i Stockholm där han bland annat fått lära sig att vara kontaktsökande, ha tålamod, vara trygg i sig själv och kunna jobba mot en tredje person.

Minns hunden trots svår demens
Kompis jobbar på äldreboendet två gånger i veckan, fyra timmar per skift. Och trots att vissa av de dementa anses inte ha längre än 30 sekunders minne stannar just minnet av hunden Kompis kvar längre än så.
– Ibland är det så att de frågar efter Kompis, samtidigt som de inte kommer ihåg vad släktingarna heter. Det tycker jag talar mycket för de positiva effekterna djur har på människor, berättar Cindy.

Annons

LÄS OCKSÅ: Gurkmeja kan förebygga cancer och Alzheimers

Tror fenomenet med djur inom vården kommer öka
Kompis arbetar sedan december år 2014 inom demens- och äldrevården i Stockholm tillsammans med sin terapihundförare. Kompis har en blogg och ett konto på Instagram. Kompis har fått fler arbetserbjudanden, berättar Cindy Johansson, och hon tror att användning av djur inom vården är ett fenomen som kommer att växa.
– Vi befinner oss i ett expansionsskede och jag hoppas det i framtiden kommer finnas en självklar valmöjlighet för den som hamnar på ett äldreboende att kunna ha djur nära.

Av Isabelle G Hedander

Annons