Varför springer vissa löpare 15-16 mil i veckan och plågar sig fram till gränsen till utmattning? Konsumtionsforskaren Carys Egan-Wyer sökte svaret på vad som motiverar ultralöpare och fann att det inte bara var en frihet eller en flykt från vardagen som var deras drivkrafter.
Det blir allt vanligare med extremlopp och ultralopp över hela världen. Carys Egan-Wyer, som är nybliven doktor i företagsekonomi, har studerat långdistanslöparnas drivkraft. Hon ville ta reda på vad som motiverar människor som springer 15-16 mil i veckan och varför de ibland plågar sig själva på sin fritid. Genom intervjuer och analyser av deras dagböcker har Carys Egan-Wyer hittat tre motiverande faktorer som idrottarna använder när de talar om sin löpning – tävlingsmomentet, prestationen och friheten.
LÄS OCKSÅ: Löpning – en effektiv träningsform
En del av konsumtionssamhället
I sin avhandling har hon utgått ifrån intervjuer med 16 uthållighetslöpare och 21 dagböcker där deras upplevelser av löpningen är beskrivna. Hon fann att långlöparna, som mäter sig med sig själva, är med sin disciplinerade träning en del av konsumtionssamhället. Carys Egan-Wyer menar att just det resultatet ger ett nytt perspektiv på den mer romantiserade bilden av löparna. Tidigare har fokus legat på löpning som frihet och flykt från vardagens måsten. Men här såg hon att vissa hänger sig åt plågsam löpning.
– Det jag såg är att konsumenter inte är helt fria i sina val. Det finns ideal som tvingar, eller övertygar oss, om att vi ska välja en sak framför en annan. Jag menar att man kan se ultralöparna som en form av ”sellable selves” där de genom hur de konsumerar löpning som en extraordinär upplevelse, också bidrar till att skapa en bild av sig själva, som inte är fri från förväntningar, säger Carys Egan-Wyer i en intervju på Lunds universitets hemsidan.
LÄS OCKSÅ: Så hittar du tillbaka från utmattning
Ett tvång att prestera
Några löpare ville inte ge sig ut och springa utan sin smarta klocka, den som mäter prestationen, och samtidigt tycker de att löpning är en frihet där de tillsammans med andra kan njuta av löpning och gemenskap. Carys Egan-Wyer liknar löparna vid personliga varumärken där den social imagen blir lika viktig som en tävling, där bilder från slutet av loppet läggs ut i sociala medier. Men där vi inte ser baksida – alla timmar de lägger ner att träna och familjen får planera semestern utifrån lopp och löpträning.
Carys Egan-Wyer menar att löparna upplever en press att prestera och visa vad de går för. Det är alltså inte bara en flykt och frihet från det vanliga livet, utan mer som tvång som kommer ifrån samhällets förväntningar.
– Det är vanligt att känna stress och ångest. Ett botemedel som lyfts fram är träning och motion. När våra vanliga metoder för att slappna av blir ett sätt att tävla i social status och sedan instagramma om det, då blir aktiviteterna utmattande och lika ångestframkallade som att arbeta. Kropp och själ får aldrig någon nertid eller chans till återhämtning. Det tycker jag att vi behöver ta upp och diskutera mer, säger Carys Egan-Wyer.
Källa: Lunds universitet
Av Inger Palm