Hon var den lågmälda plugghästen med löpning som sämsta gren i skolgympan. 20 år senare är Petra Månström expert på just löpning. Hennes blogg om hur hon förberedde sig inför Stockholm Marathon blev snabbt en av landets mest lästa. Och i augusti kom hennes bok om smartare löpning, med tips för att göra oss alla till gladare och bättre löpare.
I skolan var Petra Månström sämst i löpning på gympan. Hon såg sig mer som en lågmäld plugghäst än en populär idrottstjej. Idag är hon expert på löpning.
Den här artikeln ska emellertid inte handla om prestation, tidtagning eller hur du gör personbästa på milen – utan om hälsa till kropp och själ, om de njutningsfulla löprundorna och hur man undviker att skada sig när löpningen får ta mer utrymme. Journalisten, författaren och löparbloggaren Petra Månström vill att vi ska sluta prata kilometertider och prestation. Istället vill hon förmedla glädjen runt löpning, och att dra på sig löparskorna och sticka ut på en runda ska kännas lika naturligt som att sova, äta eller att bara umgås med vänner och ha kul.
– Tittar jag tillbaka på mitt liv så är det ganska lustigt att just jag skulle bli tokkär i löpning. Jag deltog motvilligt i skolgympan och jag var inte bra på att springa. Och eftersom jag var duktig i de andra ämnena så fick jag en tråkig stämpel på mig som plugghäst, och då blir man inte populär. Det gjorde att jag letade efter något som jag var bra på och som jag hellre ville bli identifierad med än som plugghästen. Tack och lov var jag äventyrlig och tyckte om friluftsliv så jag bestämde mig för att nischa in mig på just friluftsliv – och det fungerade, berättar Petra.
Bloggen som gjorde Petra känd
På gymnasiet lyckade Petra ändå ganska bra på 100 meter, hon hade en naturlig talang för de korta distanserna, och hon var en duktig simmare. Men att bli maratonlöpare fanns inte på kartan – just då. Hon tycker själv att hon inte hade någon som helst talang att springa långdistans och hon tyckte inte ens att det var roligt att springa långt.
Petra utbildade sig till journalist och under 1990-talet ägnade hon mycket tid åt att träna i gruppklasser på gymmet. 2006 fick hon jobb på Svenska Dagbladet som reporter och under ett morgonmöte några år senare frågade hennes chef om det fanns någon som skulle springa Stockholm Marathon och ville blogga om sin väg fram till genomfört lopp. Spontant och helt utan att tänka sig för anmälde Petra sitt intresse.
– Oj, vad jag ångrade mig efter mötet. Beslutet var verkligen allt annat än genomtänkt. Då tänkte jag att det här skulle bli en punktinsats, och sedan aldrig mer.
Klumpen i magen hängde med ett tag, och jag kunde definitivt inte dra mig ur när jag antagit utmaningen, säger Petra och skrattar.
Petra bodde i Uppsala då och under en av sina träningsrundor träffade hon Ingmar, en erfaren långdistansare som kom att bli hennes mentor. Ingmar fick Petra att börja tänka i löpsteg och teknik, hur man håller farten för att inte krokna på slutet. Han lärde henne kort sagt allt hon behövde veta för att kunna genomföra Stockholm Marathon.
– Han dök upp som räddaren i nöden efter en månads desperat träning. Jag hade verkligen noll koll. Ingmar lärde mig att springa mycket och långt och att hålla ett lågt tempo. Själv trodde jag att det skulle bli övervägande intervallträning med blodsmak i munnen. Vi träffades regelbundet under ett halvår och Ingmars hjälp var ovärderlig för att jag skulle kunna genomföra tävlingen, säger Petra.
LÄS OCKSÅ: God kondition i medelåldern kan motverka demens
Blogg med kvinnlig touch
Stockholm Marathon gick bra och Petra fortsatte att blogga. Att springa långt var ändå inte så dumt, resonerade hon. I början ville Petra vara sina läsare till lags på bloggen. Därför lade hon upp diagram som beskrev träningen och hon var alltid noga med att redovisa hur lång tid allt tog.
Men när allt detta kändes uttjatat så började hon fundera på att skriva nytt och om något annat. Hon lämnade snacket om kilometertider och prestation och började istället beskriva sitt glödande intresse för snygga träningskläder, matchande löparskor och smink under träning. Hon beskrev dofterna under sina rundor, vanliga och ovanliga händelser och kanske det viktigaste av allt – känslan av lycka och harmoni som löpningen gav henne.
– Att jag slutade bloggade om tider och personbästa gjorde att jag fick en hel del kritik, framför allt från män som tyckte att jag skulle bytas ut. Jag beskrev förstås hur jag tränade men pratade inte längre om hur långt jag sprang utan bara om hur länge jag var ute. Jag ville komma bort från prestation och elittänk. Bloggen låg på SvD från 2009 och några år framåt och när den lades ner flyttade jag över den på en egen plattform och fick med mig en stadig grupp av läsare, berättar Petra.
LÄS OCKSÅ: Större löparlycka med magnesium
Sluta titta på klockan
Att bli bättre utan att jämföra sig med andra, att hitta roliga rundor, att springa så långt man kan under en viss tid och sluta snegla på klockan samt att njuta av löpningen – det vill Petra förmedla till andra löpare. Därför bestämde hon sig för att skriva boken Smartare löpning – 100 hacks för roligare rundor och bättre löpning, som kom ut i augusti.
– Hur fort ska jag springa på mina pass? Det är den absolut vanligaste frågan jag får och den är riktigt svår att svara på därför att ett tempo som är superjobbigt för någon kan kännas jättelätt för någon annan. Därför tycker jag att det ger mer att prata om hur ett pass ska kännas än att tala om hur fort det ska gå. Förut brukade jag bli stressad av snittfarter och kilometrar. Då bestämde jag mig för att vara ute en viss tid istället för en viss distans. Det är viktigare för mig att hitta en viss känsla under ett pass än att springa i ett visst tempo. När jag slutade att snegla på klockan blev min löpning mycket mer harmonisk och jag kunde hålla ett jämnare tempo än tidigare. Jag vet många andra löpare som helt slutat använda klocka och istället springer på känsla, förbluffande ofta är de elitlöpare, säger hon.
När Petra började träna för maraton sprang hon bakåtlutad och bromsade upp sitt steg. Hon lärde sig att istället luta sig framåt med hela kroppen, ända från tårna och upp – och då blev löpningen inte bara lättare utan det var också då som hon hittade det där flowet som är så efterlängtat bland löpare. Hon fick också lära sig att korta ner sitt löpsteg genom att sätta ner fötterna oftare. Om du överdriver längden på löpsteget och sätter i foten långt framför höften så kan du även här bromsa dig själv, instruerar hon.
LÄS OCKSÅ: Män långsammare än de själva tror
Långlopp i exotiska länder
Petra har varit ganska förskonad från skador, och det handlar mycket om att träna smart. Hon fick en besvärande hälsporre när hon gav sig på ultralöpning – det berodde på att det blev två lopp i veckan istället för ett. När skadan läkt ut lärde hon sig att framför allt träna upp styrkan i fötterna och att träna så att hon inte överbelastade kroppen. Skador uppstår oftast när man börjar träna för hårt för sin kapacitet. När hon sprungit de flesta lopp som finns i Sverige började Petra snegla på halv- och helmaraton i andra länder. Idén blev ett lyft för hennes motivation.
– Nu inspireras jag mycket av nyfikenhet på hur banan kommer att se ut, om sportdrycken kommer att gå att dricka och hur stämningen kommer att vara i starten, längs banan och i mål. Att springa lopp utomlands är också ett perfekt sätt att kombinera löpning med semester. Lopp hittar man på alla möjliga ställen numera. Några av de mest spektakulära loppen jag har sprungit hittills är halvmarorna på Seychellerna, Mauritius, Aruba, Jamaica och Gran Canaria.
Och fler lopp hoppas Petra att det kommer att bli. Hon tycker att det är fantastiskt roligt att utöka samlingen av färgglada deltagarmedaljer.
– När jag tog mina första löpsteg trodde jag väl aldrig att skulle bli så här mycket. Och jag vill fortsätta att inspirera andra att inse ingenting är omöjligt och vill du också bli löpare så är det bara att gå ut och springa och upptäcka det fina som händer när fötterna möter underlaget och kroppen fylls av lyckohormoner, avslutar Petra.
Av Inger Palm
Vill du läsa fler liknande artiklar?
Gilla Kurera på Facebook och signa upp dig för Kureras nyhetsbrev så missar du inget!
Fakta
Foto: Emma Shevtzoff