”Hur gör man för att hitta sin egen version av lycka?”

Den tragiska nyheten om Tim Berling känd under artistnamnet Avicii lämnade ingen oberörd. Och många har sett och berörts av dokumentärfilmen på SVT där det tydligt framgår att framgång inte är lika med lycka. Föreläsaren Emanuel Nilsson skriver att förmågan att stanna upp och reflektera är den egenskap som behövs mest idag.

Avicii. Jag såg dokumentären på SVT Play häromveckan och blev djupt berörd. Det finns mycket visdom i hans ord och reflektioner från sina erfarenheter. Efter att själv ha kraschat ser jag många likheter, både bland sådant som jag själv varit med om men även hos människor jag möter. Komponenterna är väldigt lika, men graden och kontexten skiljer sig givetvis åt.

Han säger det så insiktsfullt och enkelt: ”Jag jagade en idé av lycka som inte var min egen”

Jag har gjort precis likadant, och jag möter hela tiden människor som jagar denna idé på precis samma sätt.

Så hur gör man för att hitta sin egen idé om lyckan? Det är givetvis en stor fråga som jag inte alls vill utge mig för att ha hela svaret på. Men jag har funderat en hel del på detta och delar med mig i ett försök att väcka dina egna reflektioner.

LÄS OCKSÅ: Ullakarin Nyberg: “Våga gripa in när du ser att någon mår dåligt!”

För mig har ökad närvaro i nuet varit den viktigaste faktor som verkligen revolutionerat mitt liv och mitt sätt att förhålla mig till det som händer oavsett om det är något positivt eller negativt som sker.

Varför då?
För att när jag är i nuet, känner, fokuserar på och tar in nuet på så många sätt jag kan, upplever jag ingen stress, ingen gnagande känsla av att något måste vara annorlunda, ingen jagande känsla att få mer gjort.

Sen går minutrarna och fokuset tas tillbaka av tankarna som vill påminna om allt som finns att oroa sig för eller allt som kan ältas och ångras. Då är det dags att gå tillbaka till nuet igen, igen och igen. Man ökar successivt sin närvaro i det som händer och det gör att skärpan både på jobbet och fritiden ökar.

LÄS OCKSÅ: Bob Hansson: Största hotet mot vår hälsa är vår egen vanliga vardag

I denna ökade närvaro tycker jag det blir lättare att se vad som är värt att sträva efter, i vilken intensitet och på vilket sätt. Det ger också lagom balans mellan acceptans av det som redan är och drivkraft att agera för det man tycker är viktigt att påverka och förändra.

För mig är detta inte ett fokus på passivitet utan snarare en energireservoar för att hitta rätt agerande för just mig. Jag ser klarare vilka aktiviteter jag ska sluta med, och vilka jag ska göra mer av. Vad som är viktigt för mig och vad som inte är det.

LÄS OCKSÅ: Vikten av att mota Olle i grind

Idén om att närvaro i nuet har en positiv inverkan på oss är tusentals år gammal och återfinns i all världens olika sorters visdom. Jag tror det är viktigt att vi sammanfogar denna gamla visdom med dagens digitalisering, automatisering, tempo och globala konkurrens.

Det fanns definitivt en tid i mänsklighetens historia där aktivitet, snabba reflexer och impulser var en stor evolutionär fördel, men just nu vill jag hävda att en egenskap som är avgörande i dagens och troligtvis också framtidens samhälle är förmågan att kunna ta ett steg tillbaka, reflektera, stanna upp, varva ner och vara närvarande.

Av Emanuel Nilsson, företagare och föreläsare

Kureras sektion Krönikan ger möjligheten att ventilera en tanke, idé eller åsikt. Krönikan skrivs av skribenter som är fristående från Kurera och behöver alltså inte handla om åsikter Kurera delar. Är du intresserad av att skriva en krönika på Kurera.se? Kontakta då: webbredaktor(@)kurera.se.

Vill du läsa fler liknande artiklar?
Gilla Kurera på Facebook och signa upp dig för Kureras nyhetsbrev så missar du inget!