Karin Björkegren Jones: ”Det är mellanrummen som är livet”

Ända sedan hon var liten har Karin Björkegren Jones längtat efter en vardag där stressen inte finns. I höst släpper hon boken ”Ett stressfritt liv”. Där berättar hon om sin resa till att finna ro och om att må bra.
Många lärdomar har hon hittat med yogan, andra tvingades hon finna genom ett svårt cancer-besked.
Idag har Karin lämnat ”jag ska bara-mentaliteten” bakom sig, hon lägger vikt vid att vara kroppsklok och hyllar pauserna där ingenting händer – eftersom vardagens mellanrum också måste betyda något.

Det finns mellanrum i livet. Skarvar mellan aktiviteter, stunden mellan in- och utandning, pauser när allt är stilla. Det är där hon vill vara. Det är där hon vill hämta kraft. Karin Björkegren Jones, 52, har många bollar att jonglera som författare, yogalärare och journalist. Men hon har lärt sig att aldrig slarva bort de där mellanrummen, där till synes ingenting händer – men som egentligen innehåller allt det viktiga.
När Karin var tio år skrev hon en dikt. Den handlar om stress och om en längtan dit jäkten inte finns. Redan då hade hon den där känslan som skulle komma att följa henne även som vuxen.
– Jag har alltid känt att det går för fort runt omkring mig. För mig är stress ett stort och svårt tillstånd och en stor del av mitt liv har gått ut på att försöka stressa ned, berättar hon.

► Läs också: 10 ”regler” att leva efter om du vill bli mer hälsosam

”Betraktat som självklart att ha massa bollar i luften”
Hösten 2016 lanseras Karins senaste bok, Ett stressfritt liv. Där delar hon med sig av sina erfarenheter, upptäckter samt övningar som kan hjälpa dig att ta det lugnare och hitta ro i ett mer långsamt liv. Det tog ett tag för Karin att hitta dit själv.
– När jag var ung var det betraktat som självklart att man skulle ha massa bollar i luften. I mediebranschen var det något nästan kocketerande fint. Att man var någon. Sedan var det en viktig lärdom för mig vad stress egentligen är. Det kopplas ofta till många jobbtimmar, men det handlar även om den stora mängd intryck som vi måste ta emot varje dag.

Med yogan som verktyg
Det var yogan som gjorde att Karin förstod hur hon kunde förändra sitt liv. Hon började egentligen med yoga när hon var 14 år, men det var som 36-åring hon upptäckte ashtanga. Det var hennes dotter som märkte skillnaden först.
– Hon såg genast att jag blev lugnare av yogan. Det var en stressig tid, jag var ensamstående mamma och chefredaktör för en tidning med stram budget. Ashtangayogan gjorde så att mitt huvud kom ned i kroppen. Det var då jag började upptäcka hur jag kunde lära mig att lyssna på kroppen och förstå vad den behöver. Detta skulle bli otroligt viktigt senare, men det visste jag inte då.

► Läs ocskå: Liten guide till yoga! Vilken form passar dig bäst?

”Man måste börja prioritera sig själv”
Karins nya bok vänder sig till alla, men hon säger att den största målgruppen är kvinnor, som stressar. Något som nästan alla gör, konstaterar hon.
– Vi lever i en sådan tid och det är därför utbrändhet och utmattning ökar. Vi är uppkopplade hela tiden, kan alltid bli nådda. Vi blir ständigt påminda om vad som händer i världen. Vi kräver mycket av oss själva, jobbmässigt och socialt.
I sin bok nämner Karin en studie som överläkaren Ane Marie Thulstrup vid Århus universitetssjukhus gjort. Den visade att mäns stressnivå sjunker omgående när de kliver över hemmets tröskel, medan kvinnor inte stressar ner förrän vid tio, elva på kvällen. Det är dessutom när kvinnorna är på väg hem från jobbet som stressen skjuter i topp.
– Något är ju fel när det är så. Det är svårt att göra något åt stressen som småbarnsmamma, det vet jag. Men man måste börja prioritera sig själv. Det handlar inte nödvändigtvis om egentid utan om att sålla bort vissa saker.

Viktigt kunna säga nej
Karin poängterar att det är viktigt att säga nej, även till det som är roligt och härligt. En fika kan bli en sak för mycket att hinna med, trots att det är något trevligt.
– Det svåra är ju att inse var gränsen går innan man når den. När blir det för stressigt, för mycket? Jag har ställt mig de frågorna många gånger. Jag har fattat med tiden att lust inte kan styra, utan jag måste sålla, även bland det härliga.

Före och efter cancern
Dagen innan midsommarafton 2012 vände livet för Karin. Hon fick ett cancerbesked. Då kändes det som om den kropp som hon med yogans hjälp lärt sig att älska nu svek henne. Idag kan hon dela upp sitt liv som innan och efter sjukdomen. Cancern fick henne att radikalt ändra sin syn på livet och på sitt eget välmående.
– Sjukdomen lärde mig att vara rädd om mig själv, på riktigt. Jag har förfinat livet genom att lyssna mer på mig och min kropp. Jag är så glad att jag hade yogan i den resan. Det var ett bra redskap. En vän sa till mig att jag har förändrats efter cancern, att jag har blivit både allvarligare och tramsigare. Jag tror att jag tvingades till att bli det. Dels för att jag nu vet att livet är skört, att mattan kan ryckas undan när och var som helst, dels för att jag vet hur det är att leva med en dödsdom. Jag började se livet på nytt sätt. Jag lärde mig om mellanrummen, om att vara här och nu.

► Läs också: Bröstcancer – åtta sätt att skydda sig enligt forskningen

Resan viktigast
Som en konsekvens tycker hon att allt känns mer nu, att hon är blödigare, att allt smakar mer än förr. Handling och resultat är inte längre det som är i fokus, resan är viktigare. Och livet är definitivt för kort för att ätas upp av stress.
– Sedan dess handlar större delen av mitt liv om att lyssna på kroppen och vara rädd om den. Måste vi bli utbrända eller sjuka för att vi ska förstå hur viktigt det är att inte låta stressen ta över livet?

Anticancermaten
Karins cancer var inflammatorisk och hormonell. Samma dag som hon fick behandlingsplanen bestämde hon sig för att göra allt hon kunde för att hjälpa sin kropp att må bra och bli stark. Hon började då äta det som kallas för anticancermat, men som lika gärna kan kallas antistressmat, förklarar hon. Det handlar om en kost som inte sätter igång belönings- och triggersystemet i oss; grönt och rent, att utesluta gluten, socker, kött och mjölk.
– Innan var jag vegetarian men jag förstod att jag ändå ätit fel. Efter flera år i Italien åt jag mycket pasta. Gluten ökar sockersuget, vilket var tydligt. Jag tog kommando över min kost och hittade ett lugn i att jag faktiskt kunde kontrollera den saken.

Blev kroppsklok
Karin slutade ta sin kropp för given. Istället började hon fråga sig själv om vad hon kunde göra för att den skulle klara av cancerbehandlingarna och samtidigt bekämpa cancern.
– Jag märkte att jag blev starkare av nyttig mat, av yoga, andningsövningar men också av att vila. Vi är så hårda mot våra kroppar, tycker aldrig att de duger. Man späker den, tränar för hårt, eller äter fel. Vi tar bättre hand om våra bilar. Man skulle aldrig tanka sin bil med fel bensin eller diesel. Men vi förväntar oss att kroppen ska klara en massa skit. Jag blev kroppsklok, så kallar jag det.

► Läs också: Karin Björkegren Jones: ”Knip dig till ett bättre sexliv och snyggare hållning!”

Tallriksmodell i stress-version
Idag mår Karin som bäst när hon inte har för många möten på en dag. När hon lägger sig i tid, har utrymme att yoga och inte tar på sig för många utmaningar. Hon liknar det vid tallriksmodellen i en stress-version.
– Man behöver en viss del sömn, vila, umgänge och jobb. Man måste lära sig vad man själv behöver, för vi är olika stresståliga. Jag går inte in i kaklet utan jag går över min gräns och vidare. Jag tror att det är ännu värre. Jag måste samtala med mig själv, berätta för mig själv när det räcker.

► Läs också: Kvinnor med ”goda” bakterier i brösten får mer sällan bröstcancer

”Vardagens mellanrum måste också betyda något”
Men var ska man börja? Karin menar att man inte kan jaga all stress på flykten med en gång. Man får ta en sak i taget, det man instinktivt känner att man kan göra något åt.
– Livet är inte enkelt. Det har toppar och dalar och du måste hitta en ro i mellanrummen. Man längtar ofta efter helgen eller semestern men vi måste också minnas nuet. Du lever nu. Vardagens mellanrum måste också betyda något. Det här är ju livet. Vad är lycka, att vänta på semestern eller att njuta i varje stund?

Av Emma V Larsson

Vill du läsa fler liknande artiklar?
Gilla Kurera på Facebook och signa upp dig för Kureras nyhetsbrev så missar du inget!