Anorexia är den psykiska sjukdom där flest personer dör och som är svår att helt bota. Martina Isaksson vid Uppsala universitet har gjort en avhandling som visar på en framkomlig väg att behandla patienter med anorexia för att få ett långsiktigt resultat.
De som drabbats av anorexia har i väldigt hög grad en stark självkontroll. De använder sin vilja att låta bli att äta och följa tvångsmässiga regler. Deras sätt gör det svårt för andra att komma nära dem, därav problemen att nå igenom för att kunna behandla. De behandlingar som har som fokus att nå fram till dessa patienter är de som har en måttlig och lindrig form av anorexia.
Sjukdomen har en hög dödlighet, högre än någon annan psykisk sjukdom. De som blir friska är få. Runt tre av tio blir bra, och återfallsrisken är ännu högre. Ganska många avbryter dessutom behandlingen innan den är klar.
Att kunna mäta och undersöka problemen är centralt för chansen att tillfriskna och för att förstå patienten. Forskaren Martina Isaksson, vid Uppsala universitet, har i sin avhandling undersökt två instrument för att mäta olika former av kontroll. Det ena som kallas Ego resilience scale (ER) och den andra, Ego Undercontrol Scale (EUC).
Dessa sätt att mäta och behandla har gett bra resultat.
LÄS OCKSÅ: Nya rön sprider nytt ljus över sjukdomen anorexi
Viktigt att kunna mäta
Martina Isaksson har i en annan studie tittat på ätstörningspatienters överkontroll och hon fann att överkontroll var mer tydligt vid anorexia än de som led av hetsätning – bulimi.
– Det var ju egentligen förväntat, men vi såg att det stämde även när man använde de nya diagnostiska kriterierna. Och jämfört med kontrollgruppen fanns det stora skillnader på gruppnivå, men om man tittar på individnivå finns det förstås personer med anorexia som är underkontrollerade också. Det är därför det är viktigt att kunna mäta, säger Martina Isaksson.
Med överkontroll menas att patienten kan hålla tillbaka tankar, känslor och beteenden. Syftet med detta är att nå mål på sikt. Ett exempel på det är när någon bestämmer sig för att lämna en bulle på onsdag och bestämma sig för att äta den på lördag istället. Och just detta disciplinära förhållningssätt är, enligt Martina Isaksson, något som ses som positivt i samhället.
– Det kan bli för mycket. Att jag håller tillbaka att jag mår dåligt, att jag behöver hjälp, så att ingen kan komma nära mig, säger Martina Isaksson.
LÄS OCKSÅ: Ätstörningar kan ha en genetisk orsak
Svårbehandlad sjukdom
Martina Isaksson har också tittat på effekten av en behandling som finns inom öppenvården för personer med anorexia. 13 patienter deltog och åtta genomförde sin behandling som slutfördes efter 40 veckor. Resultat var de åtta patienter var bra. Alla mådde bättre och en några hade blivit helt friska.
Just denna behandling är inte unik för anorexia-patienter. Den riktar in sig på personer med psykisk ohälsa som kan ha överkontroll.
Här fick man lära sig att prata om sig själv och dela med sig av det som hände, istället för att hålla allt inom sig.
Martina Isaksson önskar att vården i framtiden ska kunna erbjuda behandlingar som är anpassad efter varje individ.
– Anorexia är svårbehandlat och svårt att studera. Men det går att bli frisk och de flesta blir friska så småningom, men det är på tio års sikt. Vi behöver hitta bättre eller fler sätt att hjälpa de här personerna.
Av Inger Palm
Källa: Uppsala universitet