Psykologen Anna Bennich visar vägen bort från ensamheten

Ofrivillig ensamhet blir allt vanligare, det är inte bundet till någon särskild ålder eller samhällsgrupp – även om den äldre delen av befolkningen är överrepresenterad. Ensamhet kan drabba alla och kan komma som en följd av en skilsmässa, flytt eller sjukdom. Ensamhetens roll vid olika ohälsotillstånd och förtida död går heller inte längre att vifta bort. Kurera ställde några frågor till psykologen Anna Bennich som nyligen släppte en bok i ämnet.

I sin roll som psykolog möter Anna Bennich ofta klienter som har problem med ofrivillig ensamhet. För många är det förenat med skam och kan upplevas näst intill omöjligt att bryta men det finns vägar ut ur ensamheten, något Anna skriver om i sin bok ”Att vinna över ensamheten – psykologens bästa råd” som kom ut på Norstedts förlag tidigare i år.

Vilka är de vanligaste missförstånden om ensamhet?
– Att det bara är ”kufar”, lite märkliga, inåtvända personer med låg social kompetens som drabbas. Det stämmer inte, vem som helst kan någon gång under livet bli ensam på ett sätt som orsakar lidande.

LÄS OCKSÅ: Forskning: Äldre som tar hand om sina barnbarn lever längre

Inte bara äldre kan hamna i ensamhet
När vi blir äldre tillhör vi med automatik en riskgrupp, men även om många äldre är ensamma kan problemet med ofrivillig ensamhet även förekomma i alla åldrar menar Anna. Och det kan finnas flera orsaker.
– Att flytta till en annan ort, skiljas, gå i pension, ha fysiska och psykiska funktionshinder, handikapp eller att bli mindre rörlig kan bidra. Lika så kan de som har extremt dålig ekonomi lättare hamna utanför sammanhang.
Och enligt studier löper män en ökad risk att bli ensamma, berättar Anna.
– Fler män än kvinnor rapporterar till exempel att de inte har någon nära vän de kan anförtro sig åt.

Ofrivilligt ensamhet kan medföra hälsorisker
Hjärt- kärlsjukdom
Stroke
Tidig Alzheimer
Ökad smärtproblematik
Ökat aggressivt beteende
Depression
Sömnsvårigheter
Hopplöshet och tankar på att inte vilja leva
Ökad risk att dö i förtid

Alla har behov av egentid
Men all ensamhet är inte skadlig, tvärtom. De allra flesta har behov av egen tid, av återhämtning i stillhet, reflektion och avskildhet menar Anna.
– Sen är vi olika och behöver olika mycket av den varan.

Problemet uppstår när vi känner oss klara med att vara ensamma och vill vara i samvaro med andra, men inte kan välja bort ensamheten. Det är då den på sikt kan bli skadlig förklarar Anna.

LÄS OCKSÅ: Prat om mat med Mats-Eric Nilsson

Gör gott för andra
Ett sätt att hitta tillbaka till ett umgänge som ibland rekommenderas inbegriper att hitta ett sätt att vara till nytta för andra. Det är även något Anna rekommenderar.
– Ja absolut, forskning visar att vi mår väldigt bra när vi är behövda, önskade, och kan göra goda handlingar gentemot andra. Ett sätt att bryta sin ensamhet är att engagera sig i att göra gott och hjälpa andra. Anna nämner som exempel olika former av volontärarbete och soppkök.
– Det blir två flugor i en smäll eftersom man också kommer ut och är bland folk.

Har det blivit vanligare med ofrivillig ensamhet?
– Ja det tycks ha blivit vanligare. Våra naturliga mötesplatser har minskat i västvärlden, exempelvis är vi mer sekulariserade och går inte till kyrkan längre.
Kyrkan var även en viktig plats för möten, samvaro och tillhörighet, inte bara gudstjänster, förklarar Anna.
– Vi engagerar oss inte heller i lika hög utsträckning i föreningsliv eller i politiska partier.
Anna fortsätter:
– Vårt snabba tempo och effektivitetssamhälle gör det också svårare att hitta tid och plats för möten.

LÄS OCKSÅ: Ensamhet – lika stor riskfaktor för tidig död som rökning

I dokumentärfilmen ”The Swedish theory of love” som kom för några år sedan upplevde många att filmaren Erik Gandini lade stor skuld på kvinnorna. Att vi i vår strävan att bli självständiga individer inte längre tar hand om våra barn och gamla. Hur ser du på det, att ansvaret för våra nära och kära lagts ut på samhället och institutioner, och att vi inte längre tar hand om varandra som vi gjorde förr. Kan det vara en bidragande faktor?
– Ja, det ser ut som att samhället i stora delar av västvärlden rört sig mot ett ökat oberoende, vilket fört med sig mycket gott, som att kvinnor har råd att skilja sig och kan förvärvsarbeta. Men baksidan har blivit en ökad risk för ensamhet. Den digitala eran bidrar också, vi behöver inte gå till posten, banken, biblioteket utan kan sköta saker hemifrån. Eftersom även de korta sociala kontakterna är viktiga för oss, så har det såklart medfört en förändring. Däremot är det oerhört olyckligt om kvinnor skall skuldbeläggas. Det är en samhällsfråga, inte en fråga om kön, vem som bär ansvaret för det.

Mobbning kan i vissa fall ligga bakom ensamhet och många som blivit mobbade kanske drar sig undan och har svårt att lita på andra. Tar vi för lätt på mobbning?
– Mobbing är en form av misshandel och det bör vara ett ännu större fokus på nolltolerans när det kommer till det. Vi far så fruktansvärt illa när vi blir exkluderade, utestängda och oönskade. Lagtexterna om exempelvis kränkande särbehandling på arbetsplatserna har skärpts sedan ett par år tillbaka, men det behövs ett ständigt ljus kastat på dessa frågor, som måste hållas levande i såväl skola som arbetsliv.

I Storbritannien har man gjort frågan om ofrivillig ensamhet till en politisk fråga. Där kan läkare skriva ut recept på ”socialt umgänge”. Något Liberalerna tagit fasta på och vill driva som pilotprojekt i Stockholm. Är det något du tycker att vi borde ta efter?
– JA! Vi har idag på tok för dåligt med hjälpinsatser och ”muskler” att möta behoven hos ensamma personer.
Många ensamma upplever att det inte finns någonstans att vända sig. De kan knappast gå till vårdcentralen och säga ”Hej! Jag har inga kompisar!” förklarar Anna.
– Men kanske är det just det vi måste börja göra, för att få till en förändring i hur vi kan hjälpa ensamma personer.
Anna menar att ansvaret inte bara kan ligga på individen utan samhället behöver också ta ett större ansvar.
– Socialt nätverk skall vara en lika viktig hälsofråga som kost, motion, tobak och alkohol – när vi screenar för hälsa och riskfaktorer.

Hur gör vi komma ifrån stigmat och skammen med att vara ensam?
– Genom att prata om det, lyfta det, skriva om det, visa på det vanliga, berätta om olika exempel. Och prata om det igen, ta det på allvar, jobba med lösningar både på individ- och samhällsnivå.

Behöver kanske samhällets tolerans för olikheter också innefatta de som trivs bäst i sitt eget sällskap och inte är så förtjusta att umgås i grupp?
– Ja, likriktning är skadligt. Det finns ett brett spektrum, inom normalvariationen, när det kommer till exempelvis att vara extrovert eller introvert. Var och en har sina drag och behov och det behöver såklart respekteras.

Föreningen Äldrekontakt som Kurera berättat om tidigare bedriver en verksamhet med fikaträffar för ensamma äldre.
Är det kanske en verksamhet som borde få utrymme även inom äldreomsorgen för att hjälpa gamla bryta ensamheten som kan ha uppstått när exempelvis livspartnern gått bort?
– Absolut. Fler sådana initiativ!

Av Nina Törmark