Pensionsålderns ska höjas. Och de som arbetar ska bli ännu effektivare.
Hela samhällskroppen trycker på i en riktning: snabbare och högre produktivitet, trots ständigt ökade stressrelaterade sjukskrivningar.
Det är dags att vi som vill ta det lite lugnare säger stopp, menar Sigge Ennart, journalist och författare till boken ”Ta det lite lugnare – och må mycket bättre”.
Nu är gränsen nådd. Det behövs en folkrörelse för oss som vägrar vara hypereffektiva och istället tror på reflektion och eftertanke.
Vi är ganska många som tycker att utvecklingen gått lite över styr. Två miljoner närmare bestämt av totalt 4,8 miljoner yrkesarbetande. Med hjälp av undersökningsföretaget Inizio, berömt för sina träffsäkra politiska opinionsundersökningar, gjorde jag en egen undersökning.
Undersökningen presenteras i boken”Ta det lite lugnare – och må mycket bättre” av mig och Olof Brundin.
Vi var båda mediechefer som fick nog och hoppade av ekorrhjulet för att leva lite lugnare.
Läs också: “Att inte hela tiden prestera är en prestation i sig”
Vi fick in svar från 1 264 förvärvsarbetande. Underlaget är betydligt större än vad man normalt brukar nöja sig med för att uppnå ett statistiskt säkerställt resultat.
42 procent av alla yrkesarbetande vill ta det lite lugnare. Vi är ganska jämnt spridda beträffande kön, ålder och hemort. Men vi kan se att högutbildade kvinnor i storstad är något överrepresenterade.
Du har sett oss när vi kommer springande med andan i halsen lite sent till förskolan. Du kan se oss ta ett jobbsamtal i mobilen samtidigt som vi kryssar med barnvagnen genom mataffären. Du kanske rent av känner igen dig själv. Vi springer fort i ekorrhjulet. Men hur fort vi än springer är vi fortfarande bara ekorrar.
Digitaliseringen av samhället har gjort att vi kan mäta och optimera och effektivisera vårt arbete som aldrig förr. Jag har själv suttit i flera ledningsgrupper som genomfört mängder av effektiviserings-projekt.
Allt för att mätta en styrelses hunger efter mätbara resultat och en ständigt hungrig aktiemarknad. Men är det säkert att vi ska mäta medarbetarnas prestationer bara för att vi kan mäta?
Det finns ju så många värden i livet och i arbetslivet som är svåra eller omöjliga att räkna sig fram till i ett Excel-ark. Mellanmänskliga möten mellan vårdpersonal och patient till exempel. Eller för den delen det ovärderliga relationsbygget mellan en säljare och en kund.
Läs också: Åsa lämnade ekorrhjulet – och skrev en bok om det
Många av oss tog de första stegen in i arbetslivet med entusiasm och engagemang. Sedan gled vi omärkligt in i en prestationskultur. Dagens samhälle som håller på att spåra ur kallas ibland för effektivitets-romantiken. Världsledande filosofer använder ord som ”hyper-aktiv” och ”hyper-neurotisk” för att beskriva den moderna människan.
Men idag finns ingen stark motkraft som säger stopp och belägg. Det är upp till den enskilde individen att sätta gränser för var och när vi ska arbeta. Det blir allt svårare i en gränslös 24/7-kultur där vi utrustas med mobiltelefoner för att vara nåbara dygnet runt.
Det krävs mod att stå upp mot chefen och säga att man inte tar jobbsamtal efter klockan 17. Och det krävs väldigt modiga mellanchefer för att stå upp och värna personalen mot en ledning som ständigt vill ha mer.
Arbetet inkräktar allt mer på det som en gång var fritid. Det har gått så långt att de futtiga timmar som finns kvar egentligen bara är ställtid för att klara av arbetet. En massa måsten.
Vi måste få i oss mat, vi måste sova, vi måste tvätta, städa, resa, handla och vi måste sköta om vårt hem och vår familj. Allt för att vi ska kunna fortsätta arbeta nästa dag. På helgen ges vi lite tid att hitta en partner och reproducera oss så att nästa generation också kan arbeta. Så att arbetsberoendet kan gå i arv.
Men samtidigt som ekorrhjulet snurrar allt snabbare finns det mycket som talar för att ett trendbrott kan vara i sikte.
Läs också: “Gör uppror mot prestationssamhället”
Idén att tid är pengar och att produktivitet per tidsenhet måste mätas är bara ett par hundra år gammal och uppstod i samband med industrialismens genombrott. Kanske blir effektivitetshysterin bara en historisk parentes nu när vi går in i den digitala eran med robotisering och artificiell intelligens.
Möjligheten till ett lugnare liv finns ju nu när robotar kan producera varor och tjänster i ett överflöd vi aldrig tidigare skådat. Det handlar om att ta tillvara möjligheten.
Läs också: Så enkelt blir du lyckligare
Men för att ta tillvara den historiska möjligheten krävs ett modernt tänkesätt som står upp mot de omättliga krafter som går i gamla hjulspår och vill att vi ska vara hypereffektiva.
Det behövs en rörelse som ser värdet i ineffektivitet. En rörelse för oss som tycker att det är viktigt att slappa, drömma oss bort och reflektera ibland.
En rörelse som förstår att kontemplation är utvecklingens moder. En rörelse som inser att förmågan att stanna upp och tveka skiljer ut oss människor från datorerna. Det behövs ett tankegods att luta sig mot för oss som tycker att jobbet kanske är mindre viktigt än vänner och familj. En folkrörelse för oss som vill ta det lite lugnare – och må mycket bättre. Så att vi slipper känna oss som David mot Goliat.
Eller för att tala med Albert Einstein: ”Det krävs ett helt nytt sätt att tänka för att lösa de problem vi skapat med det gamla sättet att tänka”.
Av Sigge Ennart, journalist och författare till boken ”Ta det lite lugnare – och må mycket bättre”.
Kurera debatt är en debattsida för friskvård och naturlig hälsa.
Här ges möjligheten att ventilera sin åsikt, ge replik eller kort och gott skapa debatt. Sidans debattartiklar och skribenter är fristående från Kurera och behöver alltså inte vara åsikter Kurera delar.
Vill du skriva ett inlägg på Kurera debatt kontaktar du redaktionen på webbredaktor@kurera.se.