”Vad är det som driver denna galenskap?”

Är det verkligen så jädra roligt? I den här krönikan skriver Jessica Odén Strand, ledarskapskonsult om drivkraft, stress och själens plats i arbetslivet. Hon ställer frågan vad som skulle hända om vi skulle göra ett försök att höra hemma i världen istället för att försöka äga den.

De senaste fem åren har jag lagt märke till en signifikant ökning av stress ute hos många organisationer. Oavsett bransch och nästan oavsett typ av jobb springer vi fortare och fortare och anpassar oss till ett arbetsliv som kräver att vi är produktiva 24/7. Varför gör vi det?

Med en så stark arbetsmarknad som vi har haft borde vi inte ens behöva vara rädda för att förlora våra jobb och ändå så sätter vi oss och arbetar igen så snart barnen har somnat.

LÄS OCKSÅ: Emma Holmgren: ”Att jag skulle drabbas var helt otänkbart”

Är det verkligen för att det är så jädra roligt? Är det verkligen för att vi är så passionerade? För vissa ja, men inte för de flesta. Det är inte rimligt. Så varför gör vi det? Vad är det som driver denna galenskap? Det finns många dimensioner och aspekter men en del av svaret tror jag går att finna i vår kollektiva berättelse om vilka vi är, varför vi är här och hur saker hänger ihop.

LÄS OCKSÅ: Tre nycklar för att motverka stress och utmattning

Under alla våra frågor, vår längtan och strävan finns alltid den viktigaste av frågor nämligen ”Vem är jag?” Är jag en separerad individ i en nyckfull, livsfarlig värld full av andra separerade individer med dolda agendor? Eller är vi alla delar av samma helhet? Oskiljaktiga delar av ett oändligt universum som delar just den här stunden tillsammans på jorden. Just vi, just nu. Med möjlighet att leva, uppleva, forma och skapa livet och framtiden när evolutionen har sin gång genom oss?

Det är en fråga vi inte kan ducka för. Förr eller senare, när ingen maxad almanacka i världen kan rädda oss från att möta den, kommer vi att stå nakna inför den frågan.

LÄS OCKSÅ: 13 vanliga symtom på långvarig stress

Vi behöver förena det inre med det yttre, de stora frågorna med de små. Inte skilja dem åt. Då missar vi hela synergin!
Jag tror att om vi istället för att skjuta upp de existentiella frågorna väver in dem i vardagen och in i arbetslivet, så frigör det en kraft, intelligens, kreativitet och produktivitet som annars ligger låst i att hålla det svåra på säkert avstånd i det undermedvetna.

Vi är inte känslolösa, nyttomaximerade varelser som kan leverera dygnet runt, året runt. Vi kan långt mer än så! Men då måste vi ge oss själva och varandra det utrymme som själen faktiskt vill ha.
I det finns inget att förlora, bara allt att vinna, i såväl vardagen som arbetslivet och näringslivet. För både pengarna och resultaten såväl som livskvaliteten.

Vad händer om vi går från att försöka äga världen till att höra hemma i den?

Av Jessica Odén Strand, ledarskapskonsult och föreläsare

Kureras sektion Krönikan ger möjligheten att ventilera en tanke, idé eller åsikt.
Krönikan skrivs av skribenter som är fristående från Kurera och behöver alltså inte handla om åsikter Kurera delar.
Är du intresserad av att skriva en krönika på Kurera.se? Kontakta då: webbredaktor(@)kurera.se