En forskningsstudie i såväl Sverige som USA visar att vår barndoms anknytningsmönster avgör både om vi litar på andra människor – och på välfärdssamhället i stort.
Människors så kallade anknytningsmönster handlar om hur vi från födseln lärt oss att relatera till vår närmaste omgivning. En trygg anknytning kännetecknas av tillit till att föräldrarna tar hand om oss som barn, och i förlängningen av tillit och närhet i de relationer vi har som vuxna. Personer som fått en otrygg-undvikande anknytning har tidigt fått lära sig att inte söka närhet och stöd, och att klara sig själva. Som vuxna är de ofta omtyckta, men kan dra sig undan när de upplever krav på närhet i långa relationer. Och det mönstret har en tendens att följa med genom hela livet.
LÄS OCKSÅ: Är du tillsammans med en relationspsykopat?
Anknytningsmönstret avgör tillit
Joel Gruneau Brulin är psykolog med särskilt intresse för hur anknytningsteori påverkar människors relationer. Och hans forskningsresultat visar att personer med undvikande anknytningsmönster har svårare att lita på såväl andra människor, som på institutioner i samhället. Samtidigt behövs en hög grad av tillit för ett fungerande välfärdssystem.
– Den anknytningstyp som är undvikande förlitar sig mer på sig själv eller vill inte att andra kommer nära. Studien visar att personer med undvikande anknytning litade på välfärdssystemet i mindre utsträckning, förklarar Joel Gruneau Brulin i en intervju på sajten Forskning.se.
LÄS OCKSÅ: Därför är skilsmässor ett dolt folkhälsoproblem
Välfärdsstatens storlek påverkade inte
Och forskningsresultatet gällde, intressant nog, i både USA och Sverige. Trots att länderna skiljer sig åt på ett avgörande vis: i Sverige har vi en stark välfärdsstat medan religion inte har en framträdande roll i samhället. I USA är det tvärtom: där är befolkningen religiös i större utsträckning, samtidigt som välfärdsstaten inte är lika utbyggd och stark.
LÄS OCKSÅ: 5 överlevnadstips hur du lämnar en giftig relation
Av Carolina Eriksson
Fakta: 3 vanliga anknytningsmönster
De flesta av oss har från barndomen fått med sig något av dessa anknytningsmönster:
1. Trygg anknytning.
Trygga barn litar på att föräldern finns där och hjälper barnet i svåra eller skrämmande stunder. Som vuxna har de lätt att komma nära andra människor och har lätt att fungera i långvariga relationer.
2. Otrygg-undvikande anknytning.
Dessa barn förväntar sig att bli avvisade och bortstötta när de behöver hjälp. De lär sig därför tidigt att inte söka närhet och stöd, och att klara sig själva. Som vuxna är de ofta omtyckta och fungerar bra i mer ytliga relationer. I nära relationer drar de sig ofta undan när de upplever krav på närhet.
3. Otrygg-ambivalent anknytning.
Dessa personer har erfarenheter från barndomen av att ibland bli omhändertagna, ibland avvisade när de behövt tröst eller hjälp. Som vuxna har de nära till sina känslor och ofta en stark önskan om närhet. En del är så rädda att bli övergivna att de istället undviker nära relationer.
(Källa: Psykologiguiden)