Helen Alfredsson: ”Jag tycker om att vara tråkig”

Golfproffset Helen Alfredsson har levt sitt liv i resväska. Men nu har hon landat – efter än 30 år år utomlands och en lång rad segrar i golftävlingar världen över har hon hittat lugnet i vardagen i Onsala utanför Göteborg, tillsammans med Kent. Och i hemmet i Florida, för hon är hemma även där.

Hon precis kört ett fyspass hemma i villan i Onsala, där vi träffas, dels för att träning är en del av hennes vardag men också för att få alla tankar i huvudet på plats. För ibland blir det rörigt och hon säger själv att om det funnits diagnoser när hon var barn så kanske hon hade fått en.

– Min stora idol var Pippi och hon var min låtsaskompis. Jag tyckte att allt hon gjorde var så sunt och naturligt, det var inget konstigt alls. Jag hade bra betyg i skolan men jag var så pratig. I tredje klass kallade mina klasskamrater mig för ”Vildkattan”, säger hon och skrattar.

Vi dricker kaffe vid matbordet i det kombinerade vardagsrummet och köket med stora öppna ytor och öppen spis. Utsikten är pampig, huset ligger precis vid havet och ute på Kattegatt går gässen vita. Här bor Helen och Kent, två före detta idrottsproffs som började om, kan man säga. Två olikheter som fann varandra. Den lugna, tysta stockholmaren och den högljudda och utåtriktade göteborgaren. Helen pratar och diskuterar, gestikulerar och skrattar högt. Kent lyssnar, inflikar ett ord här och där och ler ofta igenkännande mot sin sambo.

De träffades på tidigt 2000-tal, på hockeyspelaren Lill-Pröjsarns bröllop. Men någon kärlek vid första ögonkastet var det inte. Inte från Helens sidan i alla fall, men Kent hade ögonen på henne redan från början.

– Jag visste inte vem Kent var, jag tyckte han var rätt töntig, med slipsen på sned, säger Helen och flinar.

För idag är de inte gifta, faktiskt är de skilda sedan 2016, men har ändå lyckats lappa ihop förhållandet. De berättar båda entusiastisk om sitt bröllop på Hard Rock Café i Stockholm, dit de bjöd vännerna på Helens fyrtioårsfest och överraskade med giftermål. De berättar om den starka kär-leken de hade för varandra.

LÄS OCKSÅ: Sara Sommerfeld fann sig själv och hittade luckan

Stark kärlek
– Jag hade aldrig känt så som jag gjorde för Kent. Det var fantastiskt att få känna. Jag tittade på Kent och kunde inte förstå att jag var så kär. Hur kunde jag vara det? Det var inget jag förväntade av mig själv, säger Helen.

Trots att de båda var i andra relationer så kunde de inte stoppa kärleken. Det var inte enkelt, men de avslutade sina respektive förhållanden och fick vara tillsammans. Men trots den starka kärleken för varandra så räckte det inte till när det plötsligt blev dags för de två att tillsammans med Kents barn bli en familj.

– Vi bodde tillsammans, vi två och Kents tre barn i tolv år i Stockholm, men vi gjorde nog lite fel från början. Jag trodde vi skulle vara en familj där alla hjälptes åt och att vi blev ett team, men vi lyckades inte få ihop det, säger Helen.

De diskuterar varför det blev som det blev och en del i det är att de kommer från olika uppfostran och familjer. I Helens familj var man rakt på sak och problem och åsikter ventilerades friskt. Hennes föräldrar skildes när hon var fjorton år och tiden efter det var rörig. Den unga Helen hittade inte riktigt sig själv i det. I Kents familj var det lugnt och stabilt. Där höll man hellre tand för tunga än kastade ur sig vad man tyckte. Han spelade hockey från tidig ålder och föräldrarna var med på varenda match och hejade.

– Om man hade ett problem i min familj, så pratade vi ut om det, direkt. I Kents så gjorde man inte det. Där är vi ju väldigt olika. Och jag är ju, enligt andra, högljudd. Så om jag pratar i vanlig samtalston i Kents familj så tror de att jag är jättearg eller skriker. Det krockade, säger Helen.
Det blev skilsmässa och Helen drog till Florida, Kent stannade i Stockholm med barnen. Men de höll kontakten.

LÄS OCKSÅ: Dagsljus påverkar prestationen

Spelar på veterantouren
För fem år sedan lade Helen av med golfen. Inte helt självvalt, det var en svår skada i axeln som ställde till det. Ett bicepsfäste hade gått av och krävde operation. Efter det kom hon tillbaka, spelade några tävlingar, vann, men sedan lade hon av. Prispengarna hon dragit in under åren gör att hon kan leva ett gott liv.
– Jag har varit duktig med ekonomin, jag levde spartanskt under alla år och jag har inte köpt en massa dyra saker. Jag behöver inte mängder av saker, jag har det jag behöver, säger hon.
Men att lämna golfen, som varit hela hennes liv var självklart inte lätt. Det finns mycket hon saknar även om det positiva tar överhanden.
– Det är skönt att slippa packa och åka iväg. Klart jag saknar kompisar och det där drivet som man har när man tränar och tävlar, men jag var ändå 47, det är ganska gammalt. Golfen är jättebra, för du kan hålla på länge. Men å andra sidan – det är inte lätt att hitta något att göra när du är nästan femtio, säger hon.
Det finns en veterantour och där briljerade Helen i våras när hon vann 2019 års upplaga av US Open. Efter att ha förlorat den tävlingen på målsnöret två gånger tidigare så var revanschen enormt skön.
– Det är ju samma tjejer som jag alltid spelat mot, bara lite äldre nu. Det är väldigt avslappnat och roligt men när vi kommer ut på banan är vi taggade. Då tar tanterna fram vinnarskallen. Vi brukar kalla oss för ”fill in the blanks” för vi minns ju aldrig något numera, säger hon och skrattar.

LÄS OCKSÅ: Så kombinerar du diabetes och sport

Ger ut bok
I september kom boken om hennes liv: ”Ett vinnande slag”. När hon gått igenom sitt liv har hon insett vilken berg- och dalbana det varit. Hon har upplevt fantastiska segrar men också svåra förluster och skador.
– Min mamma fick Alzheimers och det är en fruktansvärd sjukdom, där man i stort sett förlorar personen två gånger. Först började hon bete sig märkligt och blev personlighetsförändrad och då försvann det som var min mamma. Jag och min syster var tvungna att sätta henne på ett hem, trots att varken hon eller vi ville det, men hon kunde inte ta hand om sig, säger Helen.
I och med det startade Helen golftävlingen Hjärnslaget tillsammans med Stefan Sauk och blev också än mer intresserad av hur hjärnan och kroppen påverkas av det man äter och stoppar i sig. Hennes relation till mat har alltid varit komplicerad, ända sedan hon var tonåring och fick anorexia på grund av stressen efter föräldrarnas skilsmässa. Som nittonåring var hon så dålig att hon inte ens orkade gå nio hål på golfbanan och håret föll av i stora tussar.

– Jag vet inte om man någonsin blir helt fri från de där tankarna, men jag äter hälsosamt och det jag behöver och tar kosttillskott för lite olika saker. Jag har haft läckande tarm och ätit tillskott för det och också för att bli lite mera pigg, säger hon.

Under karriären har hon också varit svårt skadad i flera omgångar. Hon slet av sin lårmuskel på baksidan höger ben och gick med den skadan i elva års tid. Smärtan kom och gick, men trots det så åt hon inte smärtstillande i någon större utsträckning.

– Jag tog väl någon Alvedon eller så men inget starkare. Jag förstår att man gör det och kanske skulle jag gjort det så att jag blivit mer rörlig, men jag gjorde inte det. Jag tycker det känns bättre att äta naturliga tillskott. Det är vad jag tycker och andra får göra som de vill, säger hon.

Helen, liksom de flesta av oss, kan i perioder känna sig trött och sliten, även om inte livet är så kringflackande längre. Att åka mellan Florida och Onsala är inte jobbigt, eftersom hon har ett riktigt hem på båda ställena, men tröttheten kan ibland slå till ändå.

– Jag fick ett tillskott som skulle göra mig piggare med bland annat antioxidanter och c-vitamin och det tycker jag fungerar bra. När jag tar dem så känns det som om att jag orkar mer, säger hon.

LÄS OCKSÅ: 7 val som får kärleken att hålla

Barnen är stora
Nu har det gått några år sedan både karriären och tog slut och skilsmässan var ett faktum och vardagen har fallit på plats. Kontakten med Kent efter skilsmässan var i början sporadisk men det blev mer och mer allteftersom tiden gick. Till slut bestämde de sig för att försöka igen och då ville Helen flytta till Göteborg.

– När min pappa var svårt sjuk var jag mycket i Göteborg och till slut köpte jag en lägenhet här för att kunna vara nära honom ända till slutet. Och då kände jag att jag ville bo här. Det blev en nystart för oss båda, tror jag, säger hon och Kent nickar instämmande.

Nu hade Kents barn blivit så stora att de klarade sig själva och livet blev lättare på många sätt. Men att det skulle vara enklare när man blivit ihop igen, är inte säkert.

– Fan ta dig, om du inte lär dig något av dina misstag. ”Shame on us”, om vi inte gjort det. Det är som om vi skulle fortsätta att göra samma sak, men tro att vi skulle få annat resultat. Som i golfen, fortsätter du att slå in bollen i skogen så måste du göra något nytt för att få den till ett annat ställe, säger Helen.

De är båda stolta över att deras kärlek vunnit och att de lärt sig av sina misstag. Som att inte gå in i diskussioner som är hopplösa och att inte försöka ändra på varandra när man vet att det inte går.

– Det är lite konstigt, men det var den starka kärleken som vann till slut. Vi fattar vad som gick fel och vi lägger inte kraft och energi på att tjafsa. Om vi halkar in i något som är stökigt så går vi alltid lättare därifrån numera. Det är inte så ofta vi bråkar och det är enklare nu, säger Helen.

LÄS OCKSÅ: Så här kan du öka prestationen

Driver golfskola i Frankrike
Nu satsar de på att hitta sin vardag i Onsala och på vintrarna i Orlando, för huset i Florida har hon kvar. Helen beskriver det som ett högst normalt hus, inte jättestort, och dit kommer kompisar och släkten och hälsar på. Helen tränar yoga och driver golfskola i Frankrike tillsammans med en kamrat, annars gör hon allt det alla vi andra gör.

– Vi spelar golf och lagar mat. Vi har ofta kompisar här, men vi har rest så mycket så resa är inte så högt på agendan. Vi tränar och tittar på film. Det är ganska tråkigt, nej inte tråkigt, det är vår vardag, och den trivs vi med. Lugnet är så fantastiskt. Speciellt efter de jobbiga åren då vi försökte få ihop allting igen, så är det så skönt att det är lugnt och tyst. Jag tycker om att vara tråkig, skrattar Helen och Kent nickar instämmande.

Av Jessika Dewert

Jessika Dewert som har skrivit den här intervjun med Helen har också hjälpt henne att skriva boken om sitt liv ”Ett vinnande slag”.